Aftonbladet – 31 juli 1872, sida 3

Hvad tjenar det till att kringå saken på detta sätt, Dora? sade Emma, den andra dottern, hvarför berättar du inte med ens, att det var kapten George Treherne, detär dessutom inte ovanligt för honom att blifva mottagen, då annat folk blifva afvisade. Jag försäkrar, började Grace förvirrad. Åh ni behöfver inte göra några ursäkter, sade enkan afbrytande henne. Jag gissar att ni inte visste om det, miss Salisbury, men andra menniskor äro inte så blinda. Det är ingalunda angenämt för mig, som är hennes egen svärmor, och mina döttrar, som äro hennes svägerskor, fastän hon behandlar dem som främlingar, att vara tvungna underkasta oss hennes vägran att blifva mottagna, då vi veta att en ung man, som kapten Treherne, redan besökt henne, och det inte blott för några minuter utan för mer än en timma. Ni måste säkerligen misstaga er, sade Grace. Min syster plägar berätta allting för mig och hon har ingenting nämnt. Min svåger var i sfaden hela gärdagen, så att af honom kunde jag naturligtvis ingenting få höra. Mrs William har kanske sina skäl att inte tala om det för er, sade Dora med ett så sarkastiskt tonfall i rösten, att Graces kinder, började glöda af harm, men den som berättat det för oss är hennes egen kammarjungfru och hon måtte veta det bättre än någon annan. Graces motvilja ökades, då hon hörde att deras låghet gick ända derhän, att de förhörde tjenstefolket. Hon svarade med en för henne ovanlig skärpa: Naturligtvis bar Elfrida rättighet att taga emot hvem hun vill och när hon behagar, men troligen har hon glömt att berätta mig kapten Trehernes visit. I alla händel