Aftonbladet – 31 juli 1872, sida 3

i under en verksam del i alla frågor af vigt för arbetsklassen. I September 1851 anlände han till Chigago och derifrån ett par .J månader senare till Jefferson, hvarögst han : köpte och under tio års tid odlade en liten farm, Såsom ifrig republikanare arbetade Than med kraft för Lincolns återväljande 11864 och blef då bemärkt af flera framstående politici, hvilkas aktning och vänskap Than än i dag eger. Efter återkomsten till Chicago blef han 1867 anställd såsom sällskapet Sveas emigrantagent och antog sedermöra en likadan befattning i Montreal Steamship Companys tjenst. Det var i den egenskapen som han vid denna tid för ett år sedan, en 50 års man, sågs med klisterburken i hand vandra gata upp och gata ned i Chicago för att på husknutarne och staketen uppklistra de stora affischer, hvarigenom kompaniet annonserar sin verksamhet. Men denna simpla sysselsättning oaktadt erhöll hr T., då val af ny ordförande skulle ske, de flesta rösterna i sällskapet Svea, som dock bland sina medlemmar räknade många både mycket rikare och finare, men dere mot högst få, om någon, så tarflig som en affischör ... För ett par år sedan fördes en bland Stockholms små ängslupar af en hr E., som allt ifrån ynglingaåren satt en heder utiatt ligga ingen annan till last och hvilken en dag bland sina passagerare i en elegant klädd herre igenkände och helsädö på en gammäl skolkamrat, som blifvit en man i staten. Den i sitt eget tycke icke så litet storståtlige fann för godt att denna gång hålla god min och temligen höfllgt 5esvära ett par af den forne vännen framställda frågor, detta troligen så mycket hellre som Han dervid kom i tillfällö att tipplysa den frågande om sin egen rang och värdighet; men då vår hederlige sjöman dagen derefter ville öppna ett samtal med den äfven då såsom passagerare medföljande k. sekreteraren, möttes han helt oväntsdt sf följande i låg ton uttalade ord: Du får ursäkta, men jag måste rent ut påminna om att vår olika samhällsställning förbjuder en allt för stor förtrolighet oss emellan: Nägot förbluffad af denna delikata tillrättavisning skyndade hr E. att försäkra, att han nog skulle veta att för framtiden taga sig till vara. Det är från honom sjelf, som nu för ön Större ångbåt på Mälaren och hvars sanningskärlek icke får betviflas, som jag er hållit denna berättelse. Min vän, herr sekreteraren, så slutade han skrattande, undvek dädanefter att medfölja min ångslup, ehuru haäs väg derigenom gjordes betydligt längre. Passagen var stängd för honom, så länge jag hade den platsen qgvar. Kastom för kontrastens skull en blick in i en af de mest besökta svenska restaurationerna i Chicago! Der sitter vid ett bord en man, som ännu för fyra år sedan var sockenskräddare i Östergötland, och midt emot honom synes en nng man med fina händer och aristokratiska anletsdrag. Skål! Tillåtes det mig att säga bror? höres den sistnämnde fråga, i det han böjer sitt bierglås. Det är gjordt: bondskräddaren och den nyligen till Amerika anlände grefve S., förut en af den ofvan omtalade sekreterarens intimaste umgängesvänner, fast numera målare till professionen, ha beseglat broderskapet med ett handslag... Och vilja vi speja vidare omkring i denna sal, skola vi upptäcka f. d. löjtnanter, studenter och kontorister m. fl., kvilka alla nu försörja sig med grofarbete, i bästa förstånd med svenska snickare, skräddare, skomakare och andra handtverksarbetare. Högfärden tyckes ha blifvit bortblåst med ens i jemnlikhetens land. Sedan några dagar vistas häri Stockholm på ett kortare besök en i Amerika bosatt svensk, hvars historia må, fast i kortaste sammandrag, delgifvas Aftonbladets läsare såsom betecknande för det sätt, på hvilket amerikanarne i allmänhet och oftast med framgång söka att arbeta sig upp till anseende och en i ekonomiskt afseende betryggad ställning. Hr P. S. Andersson, född i trakten af Helsingborg, lemnade fäderneslandet: vid 14 års ålder såsom kajutvakt på ett tyskt skepp; anlände så till Amerika och tjenstgjorde på åtskilliga fartyg till dess: han efter omkring 5 års förlopp fick ett eget fartyg, med hvilket han seglade utefter mexikanska kusten; arbetade sedan en tid såsom schåare vid Neworleans hamn och förtjenade derigenom så pass mycket, att han kunde köpa sig häst och kärra och såsom en välbeställd expressman köra flyttsaker och annat gods åt dem, som ville anlita honom. Sedan det inbördes kriget utbrutit, tjenstgjorde hr A. under närmare två år såsom löjtnant vid Louisianas andra regemente; öppnade derefter en specerihandel, men slog snart nog igen butiken och blef qvartermästare på en af Förenta Staternas ångbåtar samt något senare befälhafvare på en annan; köpte sig slutligen eget fartyg och förtjenade mycket penningar genom lyekliga turer, till dess han, när ett år passerat, sålde sin skonert och öppnade ett konditori i Neworleans, hvilket han längre fram utbytte mot en skohandel med åtföljande verkstad. TIfrån att vara skomakare blef han fotograf och egde, såsom sådan, under omkring två år en stor atelier vid Canalstreet, den förnämsta gatan i Neworleans. Under de sistförflutna fyra åren har han gjort goda affärer såsom urmakare och juvelerare i samma stad, der han för närvarande har en fördelaktiot he