Aftonbladet – 15 december 1871, sida 2

Jaabeekianismen i Norge. Ur en korrespordensartikel från Kristiania till G. H. o. S. T. meddela vi följande skildring sf den Jaabikska agitationens tendenser: För att den svenske läsaren må kunne fattz betydelsen af det i mitt förra bref omnämnda Jaaberska cirkuläret till de flera bundrade bondevänföreningar, hvilkas 20å 25.000 medlemmar äro fördelade öfver bela jandet, måste det nya statssystem, som Jaabak kämpar för att få infördt i Norge, äterkallas i lässrens minne. Universitetet högre skolorna, bvilka endast äro til r rikemars barns skull, böra upphäfvas; hela summan at den andliga bildningen i landet bör utgå från folkhögskolorna, hvilka såsom undervisningsarstalter skola baseras på bondekulturen samt det gamia corska språket yter, historia och nationella celementer at ia slag; latinbildningen är helt och hället verflötig för danandet af goda embetsmän; m vi blott fasthälla och flitigt arbeta til värt mål,, så skola konungamskten och dess gtarka stöd, embetsmännen, falla af sig sjelfva; de få embetsmän, som hvarje bygd beböfver. kunna tillsättas af kommunalstyselserna, ock storthinget blir egentligen landets styresman. Men för att uppnå detta, får till en början iogen embotsman inväljas i sto:thinget; bönderna skola då ha oinskränkt makt att efter grundlagen fatta hvilka beslut de vilja: konungens suspensiva veto gäller endast för tvenne storthing. Armån är helt och hållet överflödig, ty med hvem skulle väl vi småfolk komira i krig? Landtbruksskolor behöfvar ej, ty bonden vet bäst sjelf hur han skall odla sin jordo, — Hvarför skall presternas arbete betalas bättre än en gödselkörares? — Bidrag till författare, museer, samlandet af fornsaker, litterära sällskaper o. g, v. äro till ingen nytta för landet. Jernvägarne kunna nog vara af gagn för stadsborna och embetsmännen, men alldeles icke för landtbefolkniogen, och att upptaga statslån för att få dem till stånd, är ren galenskap 0, 8. V. 0. 8. Vv. — Alla dessa vackra teorier och många flera dertill behandlas, mestadels i form af korta frågor och svar eller på annat grundligt sätt, i Jaabxeks Folketidende, hvilken utger till det stora folket i on upplaga af 6,000 exemplar; de diskuteras derpå efter Jaabeks anvisningar inom bondeföreningarne och inbringas slutligen till stortbinget, der det ofta lyckas bondemajoriteten att genomdrifva enstaka af dem, men så kommer regeringen till slut och vägrar att sanktionera dem. Denna halsstarrighet hos den Stangska ministören, hvilken icke vill gifva efter för folkviljan, är det nu, som gjort mfolket så utledset på densamma, att Jaabek slutligen genom ett storartadt. plebiscit vill ha ett mis:troendevotum uttaladt afhela norska folketn, d. v. s. utaf Jaabreks 20,000 drabanter af det lägre bondepartiet, Enahvar bar nemligen att skriftligen afgifva sitt votum, hvarefter Jaak ser vill samla rösterna och framlägga denna storartsdeopinionsyttring för stortbinget,ty resultatet kan naturligtvis ej bli tvifvelaktigt. De brott, hvartill den Stangska ministören, enligt oftanämnda plebiscit, gjort sig skyldig, äro hufvudsakligen följande: Såsom förra gången nämndes, ser det ut som om regeringen gjort till sin uppgift att bringa landet i obetalbar skuld genom att upprätta hypoteksbanken med en fond af 10 millioner specier, (men regeringens ädla afsigt med denna, nemligen att uppbjelpa jordbruket och skaffa landtmännen lån på billiga vilkor, omtslas icke, ej heller att storthinget väl egentligen är den, som upprättat denna institation). Dernäst har regeringen vägrat att ingå på förändringar ij universitetsfundatsen., hvilka skulle ha gifvit latinodlingen, som hos oss kräfver så svåra summor, dödsstöten (härvidlag är det tillräckligt att hänvisa till hvad som ofvan blifvit nämndt). Vidare; regeringen har ej velat vara med om att förändra qvacksalfveri-Jagstiftningen ifrisinnad riktning (! det vill säga: medgifva kloka gummor, på landet fri läkareprsktik. Ännu uppstudsigare är regeringen när bondepartiet framkommer med sin fordran om hvarja räntas fastställande till 4 procent. Känner du, norske man, huru män i vissa ställningar belönas, såsom uppsyningsmän vid fiskerierna, hvilka förtjena 10 å 185 speeier om dagen? Härmed åsyftas de ytterst vigtiga uppsyningschefsposterna vid de stora sillfiskerierna och torskfiskeriet, men dessa innehafvas endast af 2 personer, hvilkas tjenstgöring pågår i 3 å 4 månader. — Kungliga komiteer arbeta i åratal och medlemmarne draga penningar ur landet: den der komiten om hopröringen med Sverige (unionskomit6n) kostade omkring 17,000 specier, och saken fick den utgång vid storthinget, att endast 17 medlemmar ar 111 röstade för densamma! — Är 1864 fick ministeren storthinget att bevilja 500,000 specier till kriget mot de tyska makterna. Detta onyttiga företag till muntration för de store, men till harm för de små och för de mångfaldiga skattskyldige, skall hafva kostat 300,000 specier, utan att tyskarne fingo så mycket som en enda norsk kula derförl — pÅtt mången förvärfvat sig riddareordnar i och för förtjenster om staten eller för tappra, ehuru oblodiga bedrifter, veta vi af erfar:nheten, men hvad gagn landet haft af de belönade handlingarne, veta vi som oftast ej. Sådant må vara föremål för tron hos dem, som kunna roa eiler värma sig i nådens solsken; men medan Stang stått i spetsen för ror NR rs RE TE ert TEE NER