ingås vid mognare ålder, och endast ytterst säll hör man talas om skilsmessa. Alldeles okändt konkubinatet. Vid dödsfall ledsagar församling sjungande och bedjande liktåget till kyrkogårde inhägnad. Men likets tvagningar och jordfästnii ombesörjas endast af tre eller fyra personer. 1 sjunde dagen raka sig slägtingarne och bedja fi den själs frälsning, som lemnat sitt omhölje. DN tillställes ett graföl, i hvilket de fattiga deltag Dra högt prisa dens dygder, som familjen I Börjer. Falascherna anses vara skickliga åkerbrukar och alla bandtverk idkas nästan uteslutande : dem. Qvinnorna äro männen behjelpliga vid alla a beten, gossarne valla hjordarne och flickorna bem vatten och spinna bomull. Föga aktning åtnjuter h dem handeln, emedan de betrakta den såsom hinde lig för iakttagandet af deras religiösa bud och såso oförenlig med ärligheten. I synnerhet afsky dc slafhandlarne. Om en slump för en slaf till e falaschisk familj, söker man undervisa honom id tio buden och om reningsföreskrifterna. Nu be ror det af honom att köpa det högsta goda, de person friheten, för ett pris, som ej är svål att åstadkomma; ty så snart han betraktas såsor trosförvandt, får han ej vidare säljas och icke tjen längre än sex år, efter hvilken tid han såsom fi inträder i falaschernas samfund. . Rättvisan skipas af de gamla. Ingen vågar sätt sig upp emot den gråhårige; tvärtom foga si kärande och svarande villigt efter domen. Landets språk är äfven falaschernes umgänges språk. Men bibeln, som äfven innefattar de apo kryfiska böckerna (hvilka likaledes äro upptagn: af den abyssiniska kyrkan) samt en delaf bönern ha de på geez-språket. Många religiösa bruk ho deras i andra verldsdelar lefvande stamförvandte äfvensom Makkabeoch Estersfesten äro för den fullkomligt okända, hvilket leder till den hypo tesen, att de långt före det andra templets förstö ring invandrat hit. Det är naturligt, att man ho en nation, hvilken i årtusenden varit oberörd a verldshändelserna och blott begränsad till sig sjelf icke kan vänta någon stor själsodling. Men ändoci träffar man hos dem enlitteratur, skrifven på geez språket och efterbildad efter de apokryfiska böc kerna. Att här det mystiska elementet är stark representeradt, kan icke heller väcka för om man betänker huru mycket okunnigheten be främjar vantron. Men om besvärjelseoch amu lettväsendet är mindre gängse hos denna sekt är hos andra religionssamfund i detta ännu fortfa rande föga kända land, så är det just den rens monoteismens lära, till hvilken de bekänna sig, som bevara deras fantasi för ailt för stort urartande. Hvad deras politiska ställning beträffar, så har det, ända till dess konung Theodor tillträdde regeringen, varit dem tillåtet att utöfva funktioner i förvaltningen. Först Theodor, som efteraträfvade enhet i kultus, var det, som utestängde dem från dessa embeten. En svår pröfningens tid uppstod för dem efter missionärernas ankomst, ty det lyckades dessa att få en förföljelse i gång mot denna oskadliga befolkning. Proselytmakarne vilja ej låta hvar och en bli salig på sitt sätt, utan söka truga sin salighet på alla, och för att desto bhastigare och säkrare befordra sina utvalda till himmelen, draga de ej i betänkande att, der så behöfves, anlita den verldsliga armen. Detta sistnämnda skedde äfven här för att med så mycket större framgång bedrifva omvändelseverket. Missionärerne tvungo flere falaschaprester att inför det siyppinjakea majestätet föra religionsdisputationer. an kan föreställa sig desse okunniges ångest och bestörtning, när man betänker att fanatici och affällingar gjorde allt möjligt för att rycka dem ur den eviga fördömelsens och föra dem till saligheten.. När presterna på utsatt dag skulle infinna sig till disputationen, erbjödo sig hundra tals af de trogne att följa dem. Striden begynte... rött på de spetsfundiga argumenterna och förförnad öfver presternas motstånd, befailde konungen sina soldater skjuta på de hårdnackade. Men I samma ögonblick framträdde desser följeslagare, blottade sina bröst och ropade: skjuten! vi äro alla beredda att dö för vår religion! Konungen, som ej saknade riiderligt sinne, beundrade deras mod och beslutsamhet, upplöste församlingen och åt presterna aflägsna sig, sedan han till på köpet vifvit dem rika gåfvor. Från den stunden försämrades missionärernas ställning; men falascherna kunde äter lugna sig; ty deras plågoandar funno let rådligt att lemna landet. Men de sår, som lenna omvändelseifver och den väckta förföljelseandan förorsakat, äro ännu ej på långt när läkta. )en resande, hvilken man har att tacka för dessa nderrättelser, yttrar: sEuropa känner ännu ej a strömmar af blod och tårar, som desså saligetsänpostiar läto strömma på denna. aflägsna vrå f jorden. Under åen allmänna nöden och bjelpösheten fattade ett stort antal män, qvinnor och arn beslutet att lemna sina hem för att öfver löda hafvet begifva sig till Palestina. Till bristen å lifsmedel och geografiska kunskaper sällade sig fven klimatets olyckliga följder för att erbjuda lödsengeln en rik skörd. Efter tre års förfärligt lände måste de slutligen afstå från sin resplav, ch de få öfverlefvande kommo till sitt öfvergifna emland i ett fasaväckande tillstånd. Men deras ojor hade under tiden fallit i ruiner och bebodes af hyenor och skorpioner. För att icke svälta själ spände de sig och sina familjer för plogen, jändigt sväfvande i fruktan att icke få skörda vad de sådde. För att förvärfva sitt uppehälle är sig nu falaschen på den till följd af hans raftuttömning föga lönande handeln. Han besöär marknaderna och vågar sig ända till de af.ganaste gränsorterna. Men lika fattig, som han egal sig åstad, kommer han vanligen hem, ty röf-. une och. soldaterna, som göra vägarne osäkra, : sa oftast ifrån honom hans små egodelar. ;