Aftonbladet – 15 december 1871, sida 2

och dat yttre lifvets röds färg behagat att duasta bort; ty omkring oös var det dimmigt och grått och vi sjelfva voro folgrå. Det var också ena särdeles dyster hemresa, hvarpå följde en hemkomst, som platt icke ver gladare. Jag fick packa upp allting och ställa i ordning allting; och mina herrar sutto i hvar sitt rum med hvar gin pipa och sågo alla tre lika ledseamma ut och stirrade lika envist i väggen framför sig, och middag ville ingen af dem hafva, hvarföre någon sådan icke ansågs behöfva hemtas den dagen, utan vi skulle alla fyra lefva på våra minnen och gorgsna betraktelser. Jag minns, att jag tyckte att allt det här var för otrefligt och att mina herrar vöro både besynnefliga och oförnuftiga. Dethade nog varit oändligt behagligt att hafva sluppit lemna Schönark, men när nu sådant icke gått för sig, ntan vi väl kommit Hem igen, så fingo vi väl också vars pöjda med bara vi kunde hafva det hemma och icke göra det sämre än det var. Emellertid fortfor den betryckta stämningen. Vi började väl redan den påföljande dagen återgå till våra gamla göromål; men den gamla sorglösheten och det gamla skämtet och friska modet voro icke med, Och den ena dagen efter den andra gick, utan att det tycktes vilja blifva såsom fordom, Herr Gröne började väl så småningom krya till sig och herr Thorbjörn att efter hand få igen, först sin aptit och sedan sin talförmäga; men herr Hvide, sam varit den egentligen lifvande och friska prineipen i Orion, var nu precist såsom hade han fått sorgflor omkring själen. Skrifva roade honom just icke och läsa icke heller, utan han företog sig att sitta vid sitt skrifbord med båda händerna under ha