Aftonbladet – 15 december 1871, sida 2

Itt ord efteråt. (Forts. från gårdagsbl.) Vi tänka lika litet hos embetsmannen, som hos någon annan, taga högmod eller öfvereitteri eller lättja i försvar; vi medgifva att den svenska si skinen tyckes arbeta alltför tungt; äfven vi äro at den öfvertygelsen, att de respektive v hvad både administration och lagskipning angår, torde icke blott medgifva, utan erforåra mången förenkling och omgripande reform med afseende på både göromäl och arbetskrafter; men vi tillstä, att på tal om den så kallade byråkratien och under all denna fiendtlighet emot indelningsverket och dess tonga, har det mången gång förändrat oss, att man icke äfven kommit att tänka på statskyrkans inkomster och möjligheten af sammanslagningar, förenklinoch indragniogar, med ett ord en omregring äfven åt det hållst. Beräknas äfven der löner och bostälien och friheter och allt och dst för hela riket, så skall man säkerligen komma till en eumma, inför hvilken man skall hissna och hvilken åtskilliga gånger torda öfverstiga anslagen till fjerde hufvudtiteln. Men så destruktivt elier reformatoriskt sinnade landtmannapartiet och dess kommittenter visa sig vara ifråga om indelningsverket, så konservative eller stationäre torde många eller flertalet ibland dem vara i fråga om möjliga och behöfliga reformer inom det kyrkliga försvarsväsendet, särdeles i förhällande till våra skolor och läsoverk, vårt undervisningsoch uppfostringsväsende. Med afseende på skolans skiljande från kyrkan tyckes det svenska folket hafva föresatt sig att komma efter alle andra folk. Afven här måste vi dock reservera oss mot hvarjo missförstånd. Vi äro de uppriktigast2 vänner af ssnn och oskrymtad fromhet och gadsfruktan, men likasom vi afeky eller ogilla läsarefsnatism och kolporterande missionsväsen eller sjukligt pietistiskt pjunk, så afsky vi ock all kyrklig ofördragsamhet. Likasom vitro, att det är kyrklig ofördragsamhet och det af hvarje kyrka pålagda tvånget att tänka ortodoxt eller att låta bli allt tänkande, som skapat bäde sektväsendet eller pjunket ä ena sidan sarit sådana vansinniga öfverdrifter och sådant gudsförnekeri, som nu bekännes af Internationale, å den andra, så anse vi ock, att man icke bör tala om fördragsawkhet eller religiocsfrihet, så länge man, genom att i våra folkskolor och elementerläroverk eller andra undervisningsanstalter anbefalla stats-. kyrklig religion såsom obligatoriskt läroämne eller blott såsom läroämne, från sådana skolor eller undervisningsverk förskjuter barnen af föräldrar, hvilka icke tillhöra statskyrkan, och för dem försvårar eller omöjliggör kunskapers inhemtande. Med afseende på indelningen af samhällets medlemmar i närsnde och tärande eller i arbetare och icke arbetare, kunde nog ock vara skäl att anställa en kort jemförelse emellan embetemannen å ena sidan samt rustoch rotehållaren med flere å den andra. Är det arbete att sköta egna affärer eller bevaka egra intressen, så lärer det väl också få anses för arbete att sköta och bevaka statens eller det allmännes. Skall embetsmannen vara en tärande medlem af samhället derföre, att han icke sjelf går vid plogen, icke sjelf livearkar eller bereder zina förnödenheter, så lära väl icke blott herrar brukspatroner och possessionster eller andra större arbetegifvare, utan äfven en hel mängd rustoch rotehållare eller yrkesidkare a lägre rang kunna få ramn af tärande i förhållande till dem, at hvilkas arbete eller faror och försakelser på bhaf och land de skörda vinsten och hafva sin bergniag eller samla rikedomar. I sådan mening kan embetsmannen såsom allenast embetsman icke anses för arbetsgifvare. I stället för att göra andras arbete till en en vicstberäkning för sig sjelf, kan han snarare sägas dela sioa inkomster med sina tjenare eller dem han eljest anlitar. 1 fall det var i beräkning på armarne, som en viss ledamot af Andra kammaren så hotande talade om dem, som makten hafva, så hade han blott behöft på detta sätt ölverväga arbetarnes ställning och antal i förhållande till arbetsgifvarne, för att fiona, att den makten åtminstone icke utgöres af rustoch rotebållare eller så afgjordt ligger i deras händer. När från samma håll yttrades, att den allmänna värnepligten aldrig skulle blifva lag, om icke i sammanhang med indelningsverkete upphäfvande, kunde med rätt så mycVSM NE OSSE EUS PS NAD UN EOR TREE ENAT