Aftonbladet – 28 juli 1871, sida 2

ett godt förhållande med Italien; allt under det jag uppfyller de stora feligiösa pligterna. Jag kan icke lofva er, att alla mina företag i detta hän-! seende skola krönas med lycka; men under älla omständigheter skall je kunna berömma mig af ält följa en sansad öch förntiftig politik upanloip. — Jag uppstiger i denna tribun, för att betyga på vördnad för den som nu nedstigit ! deriffån. Jag är ycktig att kunha tacka honom för de många tröstrika ord, som han nyss uttalet; g I ja, jag är lycklig och rörd deröfver; jag minnes ! huru Jag för tjugu år sedan hörde samma stärama försvara samma sak och på. ett lika uppriktigt sätt som nu: Jag skulle svika mig sjelf, om jag icke i detta ögonblick höjde min stämma till för mån för den heliga stolen. Jag vill, inöm de af hr konseljpresidenten angifna råmärken, öppet för: klara att jag ansluter mig till de af petitionärerna uttryckta önskningar, och jag besvär er att bäfda I Frankrikes samvete och ära till förmån för den rättvisaste och på samma gång mest öfvergifra sak, som någonsin existerat. , EE Efter de ord, som I nyss hbafven hört, är det : blott en enda talare, som förtjenar att höras, nemligen historien. Talaren gör här åtskilliga alluFoner på de händelser, som tilldragit sig under ett T3 tid, på deh ökände ministern med det alltför lätta bjertat, som störtade Frankrike i kriget Ian framhåller derefter följderna af denna första olycka i. samt otacksamheten hos Italien, hvilket skickligt; jNsagnade sig af Frankrikes motgångar, för at örrädiskt kasta sig öfver sitt byte. aa Då påfvens verldsliga välde var första offret för det kejserliga Frarkrikes fel — fortsätter talaren — i så är det billigt att påfven nu vädjar till det bättre sinnade Frankrike, Ack, min Gud! Det är en gamI a mal tradition, att den som lider härnere alltid : I vänder sig till Frankrike. Då Frankrike led, vi 11 sade man sig emellertid föga vänligt stämd emot: det, trots en namnkunnig resa och i sarmmanhan, -) dermed stående bemödanden, hvilkas utgång vi a aldrig skola glömma. Saverönerva ha visat sig n iskalla mot Frankrike. Men ehurd öfvergifvet under dessa olyckaus dagar, skall dock Frankrike : g aldrig öfvergifva den som blifvit förrådd och al, drig upphört att hoppas på det. I -) Vi ha blifvit anfallna aftrenne motståndare, som :; , icke äro att förakta — förtalet, modlösbeten och i r, otacksamheten. Förtalet har bestått i att säga ! a latt vi ville kriget. Nej, vi ville icke kriget, och i s i jag skickar tillbaka denna lögn till den, gom haft : q 4 j Oe mu I RR I Hemse: OR IRS re LA nd Res t -) det bedröfliga modet att uttala honom. (Upprepade i applåder.) Vi ville icke kriget, och vi ha lärt att afsky det under det vi kommo dess offer till bjelp. j Vare härmed icke sagdt, att icke i denna bedröt; liga verld rättmätiga och nödvändiga kri finnas. Efter nederlaget vid Sedan kämpade I för edert ( landg försvar. Det fions nödvändiga krig, sådana nemligen, som föras för att understödja det mensk( liga samvetets högtidliga protester. Lofvad vare! Gud, den råa styrkan beherrskar icke allt härnere. ! Veta vi icke af historien, att den stolte, som an-!l såg sig oöfvervinnelig, kan blifva slagen genom sina egna fel, vare sig derigenom att han gjort för 1 mycket eller att han gjort för litet? Det böricke mera heta: ve victis, utan ve vicloribus. Ja, en 4 j stor politik bör vara tålig. Man påstår äfven, att t j f POSK Pe ae . a j vi efter påfvens restauration ha andra restauratioviner i sigte, t. ex. af tionden och dagsverksskyldigv heterna. (Buller.) Vi söka endast restaurera de ,) murar fienden nedrifvit. Ja, jag är förlägen likasom I, då jag för eder skall framlägga dessa smäå; delser, men Frankrike har uppfylits af dem. Jag: anklagar ingen för desamma, men jag vet att de äro brottsliga och Gud skall döma dem. (Applåder.) Jag rodnar af blygsel, då jag hör huru man . med sådant dåraktigt tal berusar detta stora franska folk, Jag beklagar detta folk, då jag ser det i händerna på stortaliga demagoger. Dei är icke -I särdeles stort afstånd mellan dem som så förtala : presterna och dem som mörda de såsom gisslan I förvarade personerna. (Applåder.) Man kan icke dölja för sig den verkliga betydelsen af dessa lögIner. Hvarje lättrogen är mycket nära att blifva dc förbrytare. Hvarje lögnare uppeggar till mord och I 8 tu am AR —— ns TLA j brand. (Lifligt bifall.) I sanning, de ha Jjugit, som anklagat våra prester för att drömma om jag vet icke hvilket slags vanvettig feodalistisk restau-, k ration. De ha ljugit, som auklaga oss föratt vilja I återföra menskligheten till barbariet. Utan kri-n stendomen skulle hon mycket snart återvända dit; 8 I hafven bevis derpå. (Applåder.) Till slut vill; jag blott säga: nationalförsamlingen och regerin-V gen ha återställt fäderneslandet. Frankrike ingif-: (4 ver ännu icke fruktan, men det begär icke heller; I något medlidande. (Lifliga.applåder.) Hvad påf-!f ven beträffar, så är hans närvarande ställning out-!u härdlig, är sådan att hon icke kan qvalificeras. Hon kan icke fortfara. Man måste för gamvetenas frid uttänka något medel att göra slut på l densamma. ; ie Påfvens oberoende är, har Montalembert sagt, : F en nödvändig konseqvens af den andliga friheten, af samvetsfriheten När påfren icke är fri, äro : vi icke fria. Man säge icke, att detta är enle utrikes frågas; det är en universel fråga. Vi hajl mycket att göra; det kunna vi icke dölja för oss. i r I skolen hvarken kunna grundlägga en monarki I eller en republik, om I icke gifven lyftning åt sjä-: P larne, åt karaktererna, men det kunnen I icke göra i utan att stå i förening med Gud. Sen blott på !f kommunenl!... (Lifligt bifall.) Utan Gud kunnen!i i endast sönderslita hvarandra. Jag vill blott till-z lägga, att kanske den stund icke är långt borta, ! at då Gud skall antaga sig vår sak, då han skall; komma med en fana, kring hvilken vi alla kunna samla 038. I beklagen eder stundom att religionen hotar eder. Hon hotar eder icke; hon felas eder. (Lång-! variga applåder.) Franska nationens återupprät-! telse, alla katolska nationers återupprättelse och, ! såsom hr Guizot skulle tillägga, alla kristna nationers beror på den påfliga tronens återupprättelse. Jag vet väl, att ehuru detta låter jätt säga sig i ett arodrag, det icke så lätt låter realisera sig i handling. Vi ha måst genomgå många vex-!h lingar. Vi ha nu i åttio år blifvit pröfvade i smäre tans smältdegel. Äfven den helige fadren genomfö går samma pröfniog, omgifven af italienarne som vakta honom... Situationen är odräglig. Det är;!6 omöjligt att Jesu Kristi ståthållare efter aderton århundradens storhet och ära skall blifva Victor ! st Emanuels mer eller miadre illa aflönade kaplan!!af (Lifligt bifall.) För några år zedan var jag i Rom gr och besökte S:t Peterskyrkan, och vid åsynen af!k; denna storhet, detta ljus och denua omätlighetye utbrast jag ofrivilligt: Hvad, de vilja komma hit!! fö Det är Omöjligt! Ingen har der kunnat bibehålla sig, hvarken Constantin eller Alarik, och denne stackars konung Victor Emanuel bar sjelf känt im; att han icke der kande bädda sin säng. En man, ! pni som pröfvat mycket i verlden, Talleyrand, dhar!K, sagt: Den som icke förstår att vänta kan icke uträtta stora saker Den katolska kyrkan har förstått och skall förstå att vänta Jag förenar mig I med biskoparne, mina kolleger, som undertecknat :!af petitionerna; jag bönfaller med dem hos chefen för ge verkställande makten att han icke måtte afknappa til för påfven den del honom tillkommer, det skydd! han väntar af kammaren. Jag bönfaller hos eder, !!92 att I icke måtten förminska Frankrikes rang bland Pi nationerna, icke tillsluta edra öron för biskopar-! ce nes röst, och slutligen bönfaller jag hos national-! ms församlingen, att hon ville öfverlemna petitionen ! de åt ministrarne. Den skall sålunda komma inför ek den utmärkte chefen för verkställande makten, som i senom sina medborgares röster blifvit upplyftad; 13 till den högsta ärepost, likasom han genom årens opp hunnit denna höga ålder, som närmar menniskan evighetens råmärken. Jag öfverlemnar med ullt förtroende våra intressen i hans händer efter fö; tt ha anbefallt dem åt eder religiositet och eder J. rättvisa. (Långvariga applåder.) Thiers mottager prelatens loford på vilkor, att daj van icke går längre än han sagt i sitt tal. Votera åsom I viljen, yttrade han till slut; jag antager ndast en politiir, mitt lands. . Ms Omröstning med namnupprop begäres. Flere! Hue nediemmar yrka ren och enkel dagordning. Oh Marcel Barthe föreslår en dagordning af fölande Ivdolga: ,NMotinnalfärgomlinsan fänrllsan da ale 1 ve mt