Aftonbladet – 28 juli 1871, sida 2

fäbiliet, men utan att kompromelterå mitt lands politik. (Litlift bifall från venstern.) Gambetta. (En röst: tipp på talarstolen. Han uppstiger på talarstolen. KRörglse.) Jag har endast ett ord att säga. Vi hade föreslagit en ren och enkel dagordning och begärt sluten offröstting, men efter hr Thiers patriotiska förklaring, efter den gäranti för den europeiska freden som gifvits oss, ansluta Vi 055 till der af verkställande maktens chef föreslagna dagöråningen. (Lifligt bifall. Långvariga applåder från venstern.) De Temple, De Trony m. fl. föreslå en antan dagordning, sofi skulle lyda sålunda: Nationalförsamlingen, trogen Fratkrikes traditioner ifråga om förhållandet till kyrkan och påfvedömet, ansluter sig till de konklusioner, som formulerats af rapporttören och öfvergår till dagordningen. Keller. Den af Thiers föreslagna dagordningen får en annan betydelse, då hon understödjes af Gambetta. (Buller, tumult. Mat yrkar diskussionöng afslutande). Gambetta (från tribunen). Jag känner nog den taktik, som består i att draga in personligheter i debatten för att derigenorG föra landet bakom Jljuset. (Sorl från högern.) Jag må geroa i edra ögon vara en misstänkt och farlig person; men jag är dock beredd att inför eder försvara mida andlingar. För närvarande vill jag blott fråga eder om I dåraktigt viljen kasta landet in i nya äfventyr. (Lifligt bifall från venstern. Vid foten af tribonen interpelleras Keller häftigt af Dufaure. Tumult.) Titiers. Jag beder eder i landets namn att höra mitt sista ord, innan I dömen mig. Jag kände icke hr Marcel Barthes dagordning. (Allmänt buller.) Afbryten mig icke! Jag accepterade den, emedan ordet klokhet der förekom. Men br Gambettia kom och sade, att han accepterade samma dagordning, Det skulle vara att söndra landet, om vi förkhstade en resolution, blott derföre att en man. hvilzens åsigter icke äro våra, gilläde den. (Bifall från venstern.) Vi voromnära att blifva ense. (Sorl från högern.) Det återstod blott att komma till öfverenestämmelse rörande en punkt. (Protester från högern.) Då lät hr Keller ett olyckligt ord här undfolla sig. (Skrän, Tumult. Nej! Nej!) Jag beder eder, kören mig dock! Om tvedrägten hade en röst, skulle hon icke uttala nägra andra ord än dem hr Keller yttrat. Jag delar icke hr Gambettas åsigter. Frankrike vet det, Vi äro icke danade att förstå hvarandra, men aldrig skalle jag kunnat uttala detta olyckliga ord. Jag återtager således icke mitt bifall till den af Marcel de Barthe föreslagna dagordningen, derföre att den eller den anslutit sig till densammaå. Jag söker icke öfverensatämmlse med någon, men då en sådan öfverensstämmelse sjelfmant erbjuder sig, undviker jag den icke. Keller: Det är mig omöjligt att lemna obesvarade de hårda ord, chefen för verkställande makten riktat mot mig. Hr Thiers har sagt, att jag var tvedrägtens röst; men vid ett annat tillfälle, då fäderneslandet var i fara (buller, afbrott) gjorde jag rättvisa åt dem som vederborde; jag var öfverens med hr Gambetta emot utländingen. (Nytt afbrott.) Icke dessmindre är det säkert att i den fråga som nu är före vi icke behöfva vara så försigtiga som verkställande maktens chef. Dupanloup: (Applåder. Sorl från venstern — Diskussionen är slutad: Votering! Voterlog!.) Jag är icke hemmastadd i den parlamentariska politiken; I fån förlåta mig det! Jag vill blott säga, att jag fullkomligt gillar den föreslagna dagordningen. De loford, som i densamma egnas Thiers, godkänner jag. Man säger: detta är en snara och en tvetydighet. Men namnet Gambetta aMena bör icke förskräcka oss. Gambetta: Jag står icke allena. Dupanloup: Hvad kan hindra oss att efter ordet. klokhet tillägga de ord som afse den heliga stolens oberoende. Jag skulle skatta mig lycklig, om ingen tvetydighet mellan oss egde rum. — Gambetta Det är icke egentligen ett svar jag vill gifva den utmärkte prelat, som innehade tribunen före mig. Jag vill blott säga, att under det vi anslutit oss till br Marcel de Barthes amendement, som hade den lyckan att blifva accepteradt af verkställande maktens chef, hafven I tillbragt hela dagen med att begära petitionernas öfverlemnande till utrikesministern. (Nej, nej. Buller från högern.) Jag slutar med att säga: vi ha gjort ett stort steg framåt. Dessa anmärkningar förmådde Dupanloup att taga till ordet för ett sådant öfverlemnande, såiedes för understödjandet af komit6as förslag, som Bartbes förslag just gick ut på attskjuta åt sidan. Thiers slöt sig nu ti!l Dupanioup. Medan visöka enighet, sade ban, flyr enigheten från oss. Hr Dupanloup tillstyrker dagordningen i uttryck, som icke skulle ha misshagat hr Gambetta.. Hr Gambetta har gifvit ert gvar, som man på hans vägnar måste beklaga. Jag accepterar remissen till utrikesministerp, men i den mening jag nyss sade och som kan sammanfattas i två ord: patriotism och försigtighet. (Mycket bra! från högern.) Gambetta: Vi hade alla slutit oss tillsammans om ett patriotiskt och försigtigt uppträdande. Detta var den önskan vi slla närde. (Skratt och sorl från högern.) Må den, som betviflar min uppriktighet, namngifva sig: (Vi, vil) Dessa kollektiva skrän komma icke till landets kännedom. Må den, som afbryter mig införa sitt namn i Journal Officiel; han skall der finna mitt svar, personligen om så behöfves. (Från högern: Till ordningen!Från venstern: Mycket bra!) Vid derpå följande omröstning förkastades Marcel Barthes dagordning med 403 röster mot 264. Derpå antog försämlingen med 447 röster mot 87 förslaget om remiss till utrikesministern, men utan kommissionens konklusioner. Utgången ar? ofvanstående omröstniog har, enligt telegram från Peris, haft till följd att