Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 2

Den vigtiga angelägenhet, eom i gär förelåg till afgörande hos Stockholms stadsfullmäktige — frågan om en räntegsranti för ästadkommande af en jernvägsförbindelse med Westerås, Köping och Norbergs jornväg — erhöll en utgång, som vi hoppas och tro skall lända hafvudstaden till gagn och dess kommunalrepresentation till heder. Stadsfallmäktige beviljade, med den betydande majoriteten af 64 röster mot 16, den begärda garantien under 40 år för 5 procents ränta på ett lån å 5 millioner rdr. Beslutet föregicks af en sju timmars ganska uttömmande debatt, synnerligen egnad att stadga åsigterna hos dem, som ännu kunde vara tveksamma i afseende å den riktning, i hvilken de borde afgifva sin röst. Det var dock, i vår tanke, mindre anhängarnes försvar för företaget, som var egnadt att ntöfva ett sådant isflytande, än fastmer beskaffenheten af motståndarnes angrepp mot detsamma, Deras argumentation var nemligen påfallande svag och innefattade merendels sin egen vederläggning, hvilken för öfrigt med mycken påpasslighet kompletterades af hrr Lindhagen, Walidn och Wistrand, som i debatten förnämligast kämpade för jernvägsanläggningens understödjande från kommunens sida. Förnotom de direkta försöken att kullkasta förslaget genom invändningar säväl motstadsfallmäktiges befogenhet att bevilja den ifrågasatta garantien, som mot företaget ur affärssynpunkt, gjordes äfven åtskilliga bemödanden att få frågan undanskjaten. Sålunda yrkade redan vid förhandlingarnes början hufvudkämparne emot förslaget, hrr Sjöberg, Carlen och Edelsvärd, att afgörandet skulle uppskjutas — till Oktober månad, hvilket uppskof förmenades vara behöfligt och gagneligt för att studera sig in i saken. Fullmäktige beslöto dock med 65 röster mot 18, att frågan skulle nu företagas. Man bestämde sig derefter på yrkande af hr Montelius-för den ordning för ärendets behandling, att vilkoren först diskuterades och beslut om dem fattades, hvarefter sjelfva hufvudfrågan, huruvida garantien borde med de sålunda bestämda vilkoren åtagas eller ej, sist förekom till afgörande. Äfven detta något ovanliga föredragnivgssätt, som hade till följd att diskussionen i hufvudsaken kom att anknyta sig till en särskild punkt bland de föreslagna vilkoren, bidrog dock sannolikt i sin mån till betryggande af utgången; ty det är antagligt att de skärpningar af vilkoren, som egde rum i ett par vigtiga punkter, voro egnade att häfva de betänkligheter, som ännu kunde qvarstå hos en och annan bland dem, som i allmänhet voro gynnsamt stämda för företaget. Såsom läsaren finner af den sammanfattade redogörelse för förhandlingarne, som vi på annat ställe i bladet meddela, bestämde nemligen fullmäktige, att innan kontrakt om garantien underskrifves, skall aktieteckningen uppgå till 3,000,000 rdr och derå vara kontant inbetalda 30 procent, eller 900,000 rdr, hvarförutom bestämdes, att bolaget skall hafva af aktiekapitalet användt 212 millioner på anläggningen, innan obligationerna å det garanterade lånet få af bojaget dispongeras. Dessa skärpningar af vilkoren öka väl i någon mån de svårigheter bolaget kan hafva att bekämpa, men de sy0as oss ur stadens synpunkt synnerligen väloetänkta; då det för staden ligger icke ringa trygghet såväl i det bevis på förtroende till förslaget som en ökad aktieteckning och en större aktieinbetalning innefatta, som äfven deri, att ett betydligare belopp, är på banan nedlagdt, så att det ej kan frågakomma att kasta ifrån sig på staden