Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 2

sidan af saken som vid frågan om företagets gagnelighet. I den formella delen af frågan syntes br Carlen roa sig med att uppställa sina vidlyftiga deduktioner endast för att straxt derpå sjelf slå omkulldem. BSå-! lunda sökte han först mycket utförligt ådagalägga, att kommuners deltagande i jernvägsföretag vore teoretiskt fullkomligt stridande mot kommunalförfattningarnes ande; men han medgaf, att denna teori blifvit jäfvad af praxis, och förklarade till yttermera: visso, alt han böjde sig för denna praxis! Ett skäl mot bergslagsbanans understödjande skulis också vara, att den ej berörde stadens territorium; men br C. tillade genast, att han ej tillerkände denna omständighet någon afgörande betydelse. Likaså fann ban staden ej behörig att bevilja understöd i den form, som här var i fråga, men förklarade dock att detta för honom ej var något afgörande skäl att motsätta sig förslaget, ty, såsom han sjelf anmärkte, medförde en garanti antagligen en mindre uppoffring för kommunen än ett anslag utan återbetalningsskyldighet. Största tyngden i vågskålen utgjorde likväl för hr Carlen den omständigheter, alt företaget ej var en gersensam angelägenhet och ej skulle lända till gemensamt gagn, till stöd för hvilket påstående han företog sig dels att draga i tvifvelsmål att hela samhället vinner på rörelse och lif i handel och industri, dels att söka ådagalägga, att, så när som på ett par tre dussin grosshandlare, skuile bergslzgsbanan icke blifva till gagn för någon af kommunens iovåvare. Hvarken minuthandiare, handtverkare eller fabrikanter skulle hafva någon nytta af jernvägen; snarare skulle den drega rörelsen härifrån till andra orter. Det anmärktes sedermera mot denna del af hr Carlens aniörande, ett har, genom att bevisa för mycket, bevisst för litet; och en sanning är, att om denne talare bade rätt i sina påståenden, skulle alla de bemödanden, som gjorts af stora och små kommuner att komma i besittning ef jernvägskommunikationer, under förutsättning att de deraf skulle hemta något gagu, vara lika så många bidrag till de menskliga villfarelsernas historia och man borde icke hafva sig någonting sngelägnare, än att så fort sig göra låter få in allt hvad jernvägar heter i litenian, för att, till den kraft och verkan dat kunde hafva, bedja Gud nådeligen bevara hvarje samhälle fråv homsökelsen af en jernvåg. Det återstod icke mycket af br Carlens argumentation, som han icke dragit försorg om att sjolt vederlägga, antingen genom direkta medgifvanden att den var ohållbar, eller genom öfverdrifter sådana som då nyss citerade; men den ärade talarens ställning blef ännu svagare, då hr Walldba visade, med citater ur hr Csrlns yttrande vid sistlidne riksdag, då hr Ehrenbörgs bekanta interpellation rörande omfånget för kommunernas beslutanderätt just rörande jernvägstrågan förevar i Andra kamuaren, att hr Carlen då förklarade sig ansa den af civilministern afgifna förklaring rörande hittils följd praxis vara tillfredsställande, oh aft han för sin del trodde, att regeringen hädanefter som hittills vid hvarje särskildt tilltälle bör hafva sig öppet och äfven begagna rättigheten att röfva, huruvida en ifrågasatt jornvä avses utgörs en kommnnens gemer hushållsapgelägerhet, och att han icke ännu hade kunnat finna, att den tillämpning af kommunallagarne, som hiltills eg! rum, varit annat än tillfredsställande. Det torde icke sakna intresse att i minnet återföra huru beskaffad den förklaring var, med hvilken hr Carlen då var så tilifrede. Sedan nemligen statsrådet Bergström hade lörmält sig anse kommunen icke berättigad att för vinstens skul! deltaga i ett för densamma alldeles frätande industrielt företag, tillade han följande på fu föreliggande fall direkt tillämpliga ord: Hvarest det åter kan visas, att en jernväg främjar kommanens intresse af lättade kommunikationer, der anser jag ock kommunen befogad att beskatta sig sjelf för åstadkommande af bidrag i ena eller andra formen i och för jernvägens byggande. Härvid kan det dock, enligt min mening, icke anses afgörande, hurnavida jernvägen är ämnad att på en mindre eller större sträcka genomlöpa kommunens område eller endast snudda vid detsamma. Ja, jag anser till och med en jernväg, hvilken icke ens tangerar kommunens område, ändock kunna vara för kommunen önsklig, gagnelig, ja rent af behöflig. Åro förbållandena sådana, tilltror jag mig icke att frånkänna en kommun behörighet att i beskattningsväg åstådkomma bidrag till utförande af en slik jernväg. Vi ha tillåtit oss kursivera några af hr statsrådets ord, hvilka beröra just de nu med . afseende å garantien för Bergslagsbanan mest omtvistade punkterna. De synas oss synuner-, ligen egnade att belysa hr civilministerns, ställning till dessa tvistepunkter. Såsom afgjorda motståndare till banan, eller åtminstone till all medverkan irån stadens sida för dess åstadkommande, uppträdde, förutom hrr Sjöberg och Carlen, äfven hrr Edelsvärd, Weber och Kreuger. Den förstnämnde sökte minska förtroendet till företaget såsom affär genom upprepande af le ofta vederlagda antydningarne, att banan endast skulle afse förbindelse med Norbergs vergslag och såsom sådan ej kunna konkärera med Salabanan, hvarförutom han sökte väcka misstro mot kostnadsberäkningarne; hr Weber åter grundade sina tvitvel om banans rentabilitet på konkurrensen dels med Salavanan, dels med gjötrafiken. Hr Lindhagen rederlade i sakrika anföranden dessa inkast. Vi böra slutligen icke underlåta att omörmäla ett mycket egendomligt argument, om af motständarne anfördes för sti afbålla ullmäktige från att votera garantien, Baans strategiska betydelse var så stor, sade nan, att den ofelbart skulle blifva bygd af taten, eller ock skulia regeringen till denamma bevilja understöd. Hr OCarlbn, så rädd för kommunens garanti, syntes icke tveka Itt sjelf gå i borgen för hvad i detta afsende kunde af statsmakterna förväntas, Man vorde dertöre se tiden an och låta bolaget öreöka sig hos regeringen. Till lycka och, eder för kommunen lyssnade fulimäktige icket ill dessa lockande förespeglingar, utan ansågo ja väst att tags saken i egna bänder. a Enligt hvad vi nämnt, debatterades huf-s udfrågan egentligen i sammanhang med det !s 8 ö h Dh Rn he Må he ft. RR DA ER ke IR Rn ngn mh NM örsta af de uppställda vilkoren, Sedan dessa js lifvit genomgångna och hufvudsaken skullejö öretagas till afgörande, uppstodlikväl en dying af debatten, framkallad af hr Monteliille