att några från filialkontoren väntade redo görelsor ej ingått. — Kassationsdomstoler kommer att hädanefter hålla sina sessiona; i Paris. — Dat meddelas, att 47 örlogsfartyg blifvit afrustade och 12,000 matroser af skedade. Constitationnel för den 25 Jani protesterar mot stt Paris skall fortfarande vara beröfvad sin hufvudstadskarakter. — Journa officiel offentliggör en första förteckning på adresser från 36 departementer, uttryckande dst största förtroende till nationalförsamlingen och exekutiva makten. — Lokalerna föl Caisse des Deröts et Consignations skulle hållas öppna från den 26 Juni, återstoder å pensioner och gratifikationer för dem som ianehafva Hederslegionen och militärmedaljen börja utbetalas den 1 Juli. — Cochin, Seineprefekten, har i en proklamation uppmanat befolkningen att uppriktigt sluta sig till den republikanska formea för regeringen, som encam är i ståud att skydda mot oordningar och anarki. — Hertigen af Aumale kom til Paris den 24 Juni i sällskap med hr deputeraden Estancelin. — Prins Joachim Marat bogar sig samma dag öfver Caiais till Eogand. Den berömde franske bhistorieskrifvaren och republikanen Lanfrey har i ett bref till Eugene Young, redaktör af Journal de Lyon, i anledning af de förestående fyllnadsvalen till nationalförsamlingen uttalat sina farhågor och förhoppnivgar för Frankrikes närmaste framtid. Af särdeles intresse är att se den rättvisa ban gör sin gamle motståndare Thiers. Brefvet lyder som följer: Ni vill, min käre vän, att jag skall säga er hvad man enligt min uppfattning förnuftigtvis kan hoppas eiler frukta af de omröstningar, som skola fylla de luckor, hvilka uppstått inom nationalförsamlingen. Jag anser för min del, att Frankrike m, under det anspråkslösa namnet kompleteringsval, kallas att utöfva en politisk handling af utomordentlig vigt och att kanske indirekt afRR den vigtigaste fråga som sedan många år lifvit det förelagd. Det skulle vara fåfängt att vilja bestrida det: dessa val — ehuru partiella — måste under närvarande förhållanden få hela den betydelse som tillkommer ett verkligt vädjande till nationen. Deras omedelbara resultat måste oundvikligt blifva antingen att återupplifva församlingens fullmakt eller att för alltid göra den kraftlös För en hvar, som är utrustad med någon reflexionsförmåga och skarpsynthet, är det en gifven sak, att om icke denna manifestation af den allmänna rösträtten kan stärka den nuvarande kammaren genom att tillföra bonom de elementer han saknar, är denna kammare dömd till en obotlig vanmakt och har redan nu spelat ut sin roll. Jag säger de elementer han saknar, och jag vill förklara mig närmare. Jag hör icke och skall aldrig komma att höra till denna församlings belackare. Jag vet, att han icke är populär. . Man har efter vanligheten gjort henne ausvarig för alla de felsteg, som han haft til sia uppgift att godtgöra. Stundom ha till och med upphofsmännen till dessa felsteg icke haft försyn att tillräkna henne de närmaste och mest olyckliga följderna af desamma i förhoppning att genom sjelfva djerfheten i sina ankiegelser k gå den dom i förväg, som allmänna mesingea skall fälla öfver dem sjelfva. Trots dessa skrymtsktiga beskyllningar, dessa opinionens orättvisor, ja, trots de missgrepp, som denna församling icke alltid undvikit, kan man tryggt säga, att inom henne finnes mera ärlighet, oegennytta och upplysning än som behöfvas för att möta de svårigheter, som äro en följd af en så fruktansvärd situation. Man har endast gjort henne rättvisa, då man sagt, att hon varit den hederligaste och upplystaste församling, Frankrike på många år haft. Ett har hon emellertid med alla sina goda afsigter saknat och olyckligtvis just det, som allena kunde göra dem fruktbärande. — Bland så många förträffliga exenskaper felag henne en, och detta den våsentligaste, eburu en ganska simpel förtjenst. Denna egenskap, som egts af andra församlingar, bvilka varit henne vida underlägsna i patriotism, iotelligezs och allmänanda, denna nödvändiga komplettering, som är intet och dock allt, och gevom hvilkens frånvaro så många dyrbara egenskaper paralyseras, är ingenting annat än denna gemensarchet i ider och känslor, som gör att inom en politisk korporation finnes enhet och konseqvens, en stadig vilja, en tyngdpunkt, en egen tanke, med ett ord en majoritet. Den nuvarande församlingen har ingen majoritet. Deita är ho emligheten af hennes svaghet och, ja vill tilligga det, äfven hennes ursäkt. r haft avt uppvisa tillfälliga majoriteter i stora frågan, men aldrig någon staMan söker izxom henne förgäfves en sunnanh? som lif och samma vilja, och e Denna för hvar fri styrelsa naturiig h stidjepunkt, denna stora drifkraft, com skell guve. bela statsmekanismen dess regelbundna gång, har bon aldrig haft, och deruti ha vi heie lörklariogen på dessa sällsamma omkastnivgar, som måste synas oförklarliga för dem, hvilka tillskrifva henne en personlighet, som hon ännu saknar., Men har hon icke en monarkisk majoritet? säger man ofta med ett visst sken af rätt. Ja, monarkisk om man så vill, men monarkisk utan monarki, d v. s. söndrad föram djupa meningsskiljaktigheter men för ögonblicket enig å det vilkoret, att man aldrig behöfver bestämma Bet dimhöljda föremålet för sina skygga önskningar. Behöfver jag väl påpeka de olägenheter och faror, detta grundfel medför? Hvem är väl som icke inser, hvilka öfverraskningar kunna blifva en följd af ett sådant sakernas tillstånd? Huru många ånger bar icke den nuvarande regeringens öde berott på en till sin utgång oberäknelig votering, hvilkens resultat slagit med häpnad till och med dem, som ifrigast påkallat henne? Här ha vi således en regering, som uteslutande baserar sig på församlingens vilja och en församling, som icke har någon vilja! Vi ha en regering, som är förbunden att strängt hålla sig till församlingens politik och en församling som icke har någon politik! Regeringen är förpligtad att följa denna församling, som sjelf icke vet, hvilken kurs hon skall styra! Man har svårt att föreställa sig en besynnerligare situation, en mera ny situation skulle jag tillägga, om icke spaniorerna, hvilka vi under de sista åren så mycket hånat, redan gifvit oss ett exempel på någonting dylikt. Delade, underafdelade, söndrade i en mängd små fraktioner, hvilka neutralisera Kvarandra, kunna vi icke gifva regeringen någon ledning utan måste tvärtom af henne mottaga ledning utan att i utbyte kunna gifva henne den styrka och säkerhet, hon behöfver. Vi följa med strömmen utan ledning, utan framtidsvyer — jag hade så när sagt: utan morgondag. Det är långt ifrån mig att vilja påstå, att detta är församlingens fel. 1 allt detta hear Hon varit en alltför trogen bild af landet i det ögonblick han valdaee Han har varit ett travet nttryck för . en dominerande grupp,