Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 2

nförtros åt någon annan, Ombudsmannafattningen ville han fortfarande utöfva till rets slut: sedan borde de gö;omålen öfveratas åt en direktion, såsom redan skett i Vorge. Den tredje slutligen, eller att föratta å förbundets vägnar, måste han nu af: äga sig. Efterträdaren i ordförandeskapet 1860), f. d. landshöfdingen v. Kroemer, yttar en gång, att Hwasser hade varit allenatyrande,, i förbundet, och detta fioner man, utom af annat, bekräftadt af densammes unmärkning att, sedan Hwasser aflidit, det blef af vigt att förse förbundet med stadjar... Sedan bemälde hr v. Kremer i tio år edt förbundets förhandlingar, öfverlemnade an 1869 ordförandekiubban till öfverhoftallmästaren v. Essen. År 1861 antogos örbundets stadgar, enligt hvilka förbundet ar till föremål att hålla i vördnad och kärek minnet af den store hädangångne hjeltekonungen, stamfader för vår nuvarande ko1unga-ätt, samt att söka framkalla en ovällig och sanningsenlig, historisk skildring af Carl Johan, som fältherre och regent. Föroundets angelägenheter vårdas af en hvartannat är vald, i Upsala sammanträdande bestyrelse, bestående af ordförande, som tillika är förbundets, tre ledamöter, skattmästare och sekreterare. Förbundets årsmöten hållas den 11 Maj, Carl Johans kröningsdag. (Förat var det hans dödsdag, som helighölis; skälen till förändringen uppgifvas ha varit olokala; norrmännen ha numera valt den November; bland öfriga bemärkelsedagar i förbundets computus ecclesiasticus må nämnas Carl Johans födelsedag och ärsdagen af hans landstigning på svensk botten.) Ledamöterne betala 6 rdr inträdes-, men ingen årsafgift. Om möjligt, skall på årsmötet hållas föredrag rörande något ämne ur Carl Johans historia. Förbundets historiska fond har stundom offentligen omtalats. Hvad vi dsrom i hand-: lingarna funnit är väsentligen följande. Sedan förbundet, under första årtiondet af sin tillvaro, sysslat blott med enskild husandakt på Carl Johans dödsdag, synes stiftaren ha funnit, att denna nog enformiga kult ej på längden kunde utgöra ett tillräckligt lifselement för den lojala svensk-norska Internationale, han hade bildat, och att någon utvidgning af ritualen var erforderlig. Han föreslog 1857 sammanskott till en fond för enhistorisk framställning af våra öden 1809—1844 (ändrades sedan till 1814—1844). Följande år förordar han bildandet af ett svenski-norskt litterärt utskott med ingen lindrigare uppgift, än att bara — reformera litteraturen, hvilket skulle börja med Carl Johans historie. Subskription hade nu pågått ett är, men med ringa framgång: endast 4200 rdr hade inflotit, hvari ingick ett bidrag från enkedrottningen, stort 500 rdr (sedermera intresserade sig äfven andre ledamöter af det kongl. huset för denna fond, konungen med 600, kronprinsen med 200 rdr). Den måttliga framgången har tydligen ej väckt ej så liten missbelåtenhet hos stiftaren. Som han förmodade, att äfven följande flere eller färre skulle undandraga sig, att deltaga i sammanskottet, biefve det nödvändigt — förklarade han — att fördela förbundet i två klasser. Dessa klasser beskrifvas utförligt, med synbart bemödande att servera de mot subskriptionen tredskande en allvaream, men ej alltför sårande, och för utanför stående ej alltför genomskinlig skrapa... Det långa talets korta mening tyckes vara denna: förbundet består dels af ledamöter, som äro riktigt troende och i underdånig glädje lossa på pungen, dels af sådana egennyttiga gökar, som låtit inaskrifva sig blott för att derigenom, för säkerhets skull, ha en verifikation på sin vördnad för Carl Johan och en assurans mot hvarje misstanke, att de skulle hafva deltagit i smädelsen mot högstdensamme. Denna första varningsgrad tyckes ha verkat: år 1859 utgjorde fonden 7265 rdr. Efter att ha meddelat dessa data till förbundets yttre historik, skola vi i en följande uppsats något litet skärskåda förbundets uppgift och den verksamhet, det hittills utöfvat och föresatt sig för framtiden. ASRDOASEST AA