Aftonbladet – 14 mars 1871, sida 3

kärlek för ingen del skall stå efter för en arm Jaf yrkeskrigare. . I Mejor Lundeberg ansåg en värfvad armå ick vara lika god som den indelta. Befäl och mar skap äro mera främmande för hvarandra i de förra än i den senare. Befälet vid den vär vade truppen ser nemligen soldaten endast ur der öfningsmötena, icke deremellan. Befälet vi indelt trupp står deremot mera i berörin med soldaten äfven i hans enskilda lif utor tjensten och kan derigenom på honom utöfva et större moraliskt inflytande. Derefter meddelad talaren några historiska upplysningar angående d svenska regementena, genom hvilka han vederlad yttranden som här blifvit fällda om att den sven ska reguliera armån fordom skulle ha bestått en dast af kavalleri och infanteri-regementena förs uppstått genom knektekontraktena på Carl XI: tid. Han visade att flere regementen bildat si redan i början af 1600-talet och särskildt att Up lands regemente på drottning Kristinas tid had en styrka af 1600 man, således mer än efter inde! ningsverkets införande. Talaren var öfvertygad eat det skulle vara en stor förlust för oss att göra os af med vår indelta armå. Derefter fäste han mötets uppmärksamhet pi de rubbningar i egendomsförhållandena indelnings verkets upphäfvande skulle medföra, i hvilket hän seende han erinrade om förhållandet med aug mentshemman, hvilka i detta fali skulle göra ci förlust. Ilan trodde att rustoch rotehållare bord betänka sig två gånger innan de försökte afskaff: indelningsverket. Slutligen uttalade han ännu ei gång sin öfvertygelse, att den indelta truppen fö reträdesvis är en moralisk trupp. (Bifall) Adjunkten Hammarskjöld ingick i en kritik a hr Jan Eliassons framställning angående indel ningsverket. Han anmärkte, att det endast va det ypperliga frälset (säterier, råoch rörshemmar samt ladugårdar) som var fritt från utskrifningar Det allmänna frälset deltog uti dem till hälfter och blef sedermera under tider af fäderneslandets nöd nästan fullkomligt likstäldt i detta hänseende med skattejorden. Och just detta allmäna frälst var det som uppsatte adelsfanan. Frälserusttjen sten gaf således icke frihet från utskrifningen Och denna frihet nämnes icke heller i alla rote kontrakter. Men dessutom är att märka att före indelningsverkets införande fanns utom utskrif. ningarne äfven ett landtvärn eller landstorm hvari alla fskulle deltaga. Denna skyldighet upphäfdes icke genom knektekontrakten. Och der allmänna värnepligten svarar just mot denna land: storm och ingalunda mot utskrifningarne. Vidare frarahöll talaren att roteringen i tidernas lopp öfvergått till en vid jorden fästad realbörda, hvilkens afiyftande utan ersättning skulle vara en skänk åt de nuvarande innehafvarne. Om man t. ex. köpt en roterad jordegendom för 10,000 rår och den genom roteringsskyldighetens upphörande blifver värd 12,000, så har man straxt 2000 rdr till skänks. Nu skulle det visserligen vara mycket bra för mig, sade talaren, om någon ville ekänka mig 2000 rdr (skratt, bifall,) men jag har ingen rättighet dertill. Anmärkningen om orättvis fördelaing af roteringsskyldigheten förfaller af samma skäl, ty om hemmanen i Jemtland t. ex. äro drygt roterade, så är ock deras egendomsvärde i proportion mindre. Man har betalat mindre för dem. Vidare vände sig talaren mot det på etåendet att indelniovgsverket blifver tyngre och tyngre. Han framhöll i detta hänseende de Hndriogar som efterhand blifvit gjorda i detsamma, borttagandet af skyldigheten attroterai krig, upp: hörandet af skyldigheten att bekosta soldatens beklädnad m. m. En föregående talare hade yttrat att roteringen blir dyrare derigenom att rekryter här i Upland äro så dyrlegda. Efter hvad en annan talare upplyst äro de mindre dyrlegda i Helsingland. Vore det då icke skäl att på försök taga Helsingedrängar till soldater? (Skratt.) Då vi vilja ha en stam för vår folkbeväpning och den indelta stam som vi ha är den billigaste, är allt skäl att icke kasta den öfverbord. Slutligen framhöll talaren frågans fosterländska betydelse och helsades han, då han slutade sitt föredrag, med handklappningar och bifallsrop. Professor Almen uttalade sig äfven för den indelta armån. Frågan om den indelta armån bör bibehållas såsom stam besvarades af mötet med öfvervär gande ja. I sammanhang härmed framställde ordföranden den frågan, om mötet ville uttala den önskan att K. M:ts förslag till ormeorganisation måtte blifva af riksdagen bifallet, och besvarades äfven denna fråga med ja. Den femte frågan: Åro mötets medlemmar för sin del beredda, att underkasta sig de personliga besvär och uppoffringar som ordnandet af ett krafrigt försvar kan erfordra? besvarades med enhälligt ja. Derefter uttalade ordföranden, professor Mesterton sin tilifredsställelse med det resultat hvsrtill mötet komrmit och med den fosterländska anda zora här visat sig. Han hoppades, att den fraktion inom representatiopen, som var emot regeringens förslag måtte i afgörandets stund besinna det ansvar den skalle ådraga sig genom z2tt förkasta förslaget och sålunda undanskjuta den vigtiga frågans afgörende. Han hoppades att vårt fosterland måtte stå sågom en humanitetens fyrbåk i detta stormandge haf af krig, sköfling och förödelse, som våra dagar ete. Grefve Saltza uttalade med några ord å deltagarnes vägnar mötets tacksamhet för det i allo utmärkta sätt hvarpå ordföranden ledt ö:verläggningarne.