Aftonbladet – 14 mars 1871, sida 3

MV VIA BT OO SPEP MID VÄ O aa sträcka exercistiden för några klasser deraf lika långt som i Preussen. ) Professor Säve ansåg likaledes att vi måste hafva Ien särskild stam och att vi, om vi ej hafva en sådan, måste underkasta oss sådana tidsödande och kostsamma öfningar som i Preussen. Detta skulle blifva mycket dyrare Men han hade nu egentligen begärt ordet för att protestera mot de förklenande yttrandena mot vår indelta arm6. Man borde icke glömma att det var med denna armå vi vunnit våra segrar. Skomakaremästaren Hägg anmärkte att indelningsverket, då det infördes, ansågs för det minst betungande sättet att ordna försvarsväsendet. Nu borde man begagna det man har och bygga vidare derpå. En stam kunde man icke undvara och då var bättre att bibehålla den indelta stammen, än att antaga en värfvad; den förra var, såsom talaren uttryckte sig, en moralisk bär. Talarens åsigt var att denna stam fortfarande borde finnas och utI göra armåns kärna, och att med en sådan organisation af försvaret vårt land vore bäst tjenadt. Studenten Pettersson af Götebörgs nation gjorde först några anmärkningar mot frågornas uppställning. Den ferate frågan, huruvida mötets medlemmar voro beredvillige att underkasta sig de besvär och uppoffringar som försvarets ordnande kräfde, ansåg han rent af löjlig, emedan detta måste följa af sig sjelft, så snart man förklarat sig för allmän värnepligt utan rätt till lega och friköpning. Hvad regeringens förslag beträffar, var det ofullständigt, ty det innehöll ingenting om sjöförsvaret, och besynnerligt ver, att icke regeringen förelagt norska storthinget något förslag i samma ämne. Om vi skola ha någon nytta af föreningen med Norge, måste det dock vara den att vi genom ett gemensamt försvar bättre skola kunna betrygga vår sjelfständighet. Talaren ansåg att det skulle vara stridande mot riksdagens värdighet att nu bifalla regeringens förslag, då den så nyligen förkastat ett förslag, bygdt på samma grunder som detta, och att det var opolitiskt och oklokt afregeringen att nu, då hon aneåg frågan kräfva ett skyndsamt afgörande, komma igen med ett dylikt. Hr Widman ansåg en beväringsarm med stam vara den ändamålsenligaste. De värnepligtige behöfva en trupp af äldre, i yrket erfarnare män att stödja sig vid. Hvad den anmärkningen beträffar, att de bildade skulle vara generade af kamratskai pet med dena simple soldaten, trodde talaren, att ! man när det gäller att våga lif och blod för landets försvar, icke har tid att fråga efter hvad som är genant eller icke, och att i nödens stund helt andra förhållanden mellan menniskor inträda, än de vanliga. Man har invändt, att det blir för dyrt att jemte den allmänna folkbeväpningen underhålla en särskild stam. Men vi ha ju redan a stam, och då denna har sitt unslerhåll af jor(SV Ordföranden anmärkte, att nu endast var frågan om stam borde finnag eller icke och att man först sedan skulle öfvergå till frågan om stammen bör vara värfvad eller indelt. I Hr Widman förklarade, att han här icke velat inlåta sig på frigan om den värfvade eller indelta stammens företräde, utan endast framhålla att anmärkningarna om den ökade kostnaden för falla då man betänker att vi ha en stam, hvil-, kens underhållande tillhör vissa jordegendomar om hvilkas innehafvare man icke bör kunna föreställa sig att de skola vilja blifva utan ersättning befriade från sina skyldigheter. Ordföranden försvarade i anledning af den näst siste talarens anmärkningar frågornas uppställning. . Hvad den påstådda. löjligheten af femte frågan beträffade, anmärkte han, att inbjudarne föreställt i: sig att äfven andra än värnepligtige skulle komma ) att deltaga i detta möte, och i femte frågan äsyfi tades förnämligast de besvär och uppoffringar, . ökade utgifter m. m. som försvarsväsendets ordnande skuile kräfva äfven af dessa. Derefter : framhöll ordföranden att uti regeringens förslag icke, såsom nämnde talare ansett, låg något inkonstitutionelt och att uti riksdagens föregående beslut i frågan icke låg något som kunde göra det inkonseqvent af densamma att nu antaga regeringensk förslag. För öfrigt ha förhållandena sedandess förändrats. — Rikedagen bör i första rummet se på fäderneslandets välfärd och endast! i det andra på sin egen värdighet. Hr Lundegren, som åter begärde ordet, trodde; att svenska allmogen, huru beredvillig den än var: att försvara fäderneslandet, icke skulle vara lika; beredvillig att t ex. gå ut för att bjelpa Danmark. En stam behöfdea för att kunna ej blott försvara sig sjelf, utan äfven hjelpa andra. Om de värnepligtige skull gå uti främmande land, ! kunde ej alla gå med. Man måste antingen an-; ställa lottning elier skicka ut manskap från vissa provinser. Båda sätten måste föranleda missnöje och obehag. H Professor Säve ansåg, att äfven om regeringens proposition vore stridande mot riksdagens förut aitade beslut, borde detta icke utgöra något hin0 der. Ty händelser ha gedandess inträffat, som! äro egnade att gifva nya upplysningar om värdet . af en stam och sättet att ordna en armå. På af ordföranden framställd proposition besvarades frågan, huruvida en stam bör finnas, med öfvervägande ja. : Derefter öfvergick man till diskussion afl fjerde frågans senare del, nersligen om stami men skall vara värfvad eller indelt. Hr Delin tyckte att man länge nog velat lösa frågan om försvarsväsendets ordnande genom reformer, bygda på teorier. Vår regering har ändtligen framlagt ett förslag, bygdt på historisk grund. Men röster ha höjt sig, som säga att vi icke behöfva någon stam eller att det är nog att ji: ha en på några tusen man och att vår indelta j. armå duger till ingenting. Ett förslag har blifvit . framstäldt, som går ut på att indelningsverket skall aflösas — nej efterskänkas på femton år. Men detta förslag kan ej anses tillräckligt motiveradt. Vi ha goda skäl att hysa mera förtro-! J 4 ende till hvad en ärlig och sakkunnig man sagt, som fått sin konungs uppdrsg att utarbeta ett armGorganisationsförslag. Han säger, att några tusen man icke äro nog för att utgöra en stam, utan att det fordras en stam på trettiotusen man, och han har sökt en sådan stam i vår indelta j! armå. Möten af patriotiske män ha hållits i alla lt delar af landet, hvilka uttalat sin fulla belåtenhet i; med K. M:ts förslag. I hvarje konstitutionelt mo. narkiskt samhälle måste man fästa stor vigt vid. hvad den sansade och lugnt uttalade folkopinioj nen säger. Det är i våra dagar icke blott faran ! för yttre fienders anfall som hotar oss. Revolutionens hydra börjar resa sina hufvuden. Hemska t ord ha uttalats vid Seiven och de kunna snart, nog komma att uttalas äfven här, om vi icke akta : på och sluta oss tillsammans omkring det högsta ett folk eger — den nationella sjelfständigheten. Hr Lundgren och handlanden P. Lundberg an-(? sågo äfven den indelta stammen ha företrädet j!t framför en värfvad, och den senaste anmärkte, att i man för att slippa den myckna exercis för de i värnepligtige, som skulle fordras i fall man icke j: hade en tillräcklig stam, borde antaga regeringens s Å förslag. Hr Jan Eliasson ville icke påstå, att indelningsverket innebar någon orättvisa vId den tid detin! fördes; men förhållandena ha sedandess mycket förändrats. Man säger att det skulle vara enj: skänk åt rotehållarne att taga bort indelningsi; verket utan aflösning till fulia värdet. Men hur har det gått med frälserusttjensten? Den var också en skyldighet som följde med jorden; och j likväl — under Sveriges senaste krig inkallades ! förståkningsmanskapet, men ej adelsfanan. Adels-t fanan har på lång tid icke sutit upp, och rust-)f tjensten löses med en så obetydlig summa, att den kan anses så godt som efterskänkt. Tal. ville icke härmed ha uttalat ett yrkande, att adelsfanan skall j sitta upp. Det verkliga förhållandet var, att se: dan indelta armens införande rusttjensten blifvit öfverflödig. Han ville blott sammanställa detta, förhållande med den roterade jordens ställning, j) om hvilken man yrkar att den äfven under förändrade förhållanden skall ha samma skyldighe! ter. En annan sida af saken borde äfven tagas i betraktande, nemligen frågan: på hvilka vilkor i: infördes indelningsverket? Frihet från all ut-!