Aftonbladet – 14 mars 1871, sida 3

Mötet i försvarsfrågan uti Upsala. (Forts. fr. gårdagsbl.) Derefter föredrogs fjerde frågan: Bör dennu beväringsarmå förses med stam eller icke? och i förra fallet, bör denna stam vara värfvad, eller bör dertill användas vår nuvarande indelta arme? På hemställan af ordföranden beslöts att först yttra sig öfver förra delen af frågan, nemligen huruvida någon stam skall finnas eller icke. Grefve Saltsa ansåg, att en folkbeväpning omöjligt kunde ba någon framgång utan stam, och en stam som var tillräckligt stor, tillräckligt öfvad och tillräckligt disciplinerad. Depna lärdom kunde man tydligt nog läsa i de sista krigsbändelserna i Frankrike, ty bon var der skrifven med blod. Erfarenheten visar sålunda, att en folkbeväpning, hon må vara lifvad af hvilken entusiasm som helst, utan stöd af en tillräcklig och på lämpligt sätt organiserad stam icke kan undgå att upprifvas af en regulier arm6. En uppoffring i ekonomiskt hänseende för underbållandet af en sådan stam måste vi således underkasta oss, såvida vi icke tanklöst vilja föra våra söner till slagtbänken. Frih. Lagerbring uttalade sig likaledes för nödvändigheten af en stam. Hr Jan Eliasson kunde icke förena sig med de föregående talarne. Med den utsträckta exercistid, som blifvit föreslagen, borde man kunna vänta af linien att den sjelf skulle kunna bilda en stam. En så nära förening och sammanslutning mellan indelta armen och beväringen, som det kungliga förslaget åsyftar, låter icke så lätt förverkliga sig. De bildade ynglingarne skola icke vilja vara ilag med den obildade och grofve soldaten och ligga i samma tält som han. (Jo, jo!) Jag tviflar ändå, jag! fortfor talaren. Han trodde icke heller, att yrkessoldaten såsom krigare står så mycket öfver beväringen, som man påstår. Tvärtom trodde han, att när det gäller springer indelta soldaten förr än nationalbeväringen. I vissa hänseenden är den förre skickligare och mera disciplinerad; men detta gäller hufvudsakligen blott när han nyss kommit från rekrytskolan. Skulle man inte kunna åstadkomma en sådan utbildning hos beväringen, att de äldre klasserna kunde tjena såsom stam för de öfriga? Att underbålla en särskild stamtrupp blifver blott en ökad plåga för landet. Talarens öfvertygelse var, att Sverige med en utsträckt värnepligt kan reda sig utan någon vare sig värfvad eller indelt stam. Major Lundeberg ansåg, att en stam är alldeles nödvändig för en trupp af ungt manskap. Atten trupp af män, som en längre tid egnat sig åt krigaryrket, förr skulle springa än en jemförelsevis alltid mindre: öfvad och erfaren beväringst:upp är emot all erfarenhet. Vårt fidernesiands historia vitnar icke om att den indelta soldaten plägat springa. Man. erinre sig slagen vid Narva, Holofzin och många andra, En yngling kan icke utbildas till gcoldat utan attha en äldre soldat att stödja sig vid. Detta visar sig redan i saker som kunna tyckas så obetydliga som t. ex. en marsch. Den gamle, indelte soldaten vet huru han skall sköta sig under en längre marsch, men det vet icke den unge. Disciplinen är icke lärd på ett år och icke på fiere. Man har under sista kriget i Fraukrike sett fall der truppen ej lydde sitt befål, men huru gick det? Frankrikes största olycka under kriget var att der ej fanns disciplin. Slutligen vände sig talaren mot den föregående talarens förmodan om de värnepligtiges obenägenhet att vara i lag med den indelte soldaten. Han trodde att hvar och en som tagit del i sådana gemensamma öfningar, skulle vara öfvertygad om att icke så är. Talaren bade sjelf iflere år såsom befölhafvare ledt studentbeväringens exercis. Denpa beväring måste tagas på ett särskildt sätt, men talaren kunde räkna minnet af detta befälbafvareskap bland aina angenämaste. Korpraler, gamla indelta soldater, biträdde här vid manskapets inöfvande; men aldrig bade talaren kunnat finna annat än att den bildade ynglingen med största beredvillighet mottog lärdom af den obildade kuekten.. falaren hade äfven varit med vid flere tillfällen då studentbeväringen exercerade tillsammans med indelta trupper, och han ville taga till vitne alla, som der varit med, om de bade nå