Aftonbladet – 14 mars 1871, sida 3

Norska folkhögskolan. Frågan om folkhögskolor, som väckt så mycket intrerse i samtliga de tre nordiska rikena, har na inom norska storthinget blifvit föremål för en motion om årliga statsbidrag till främjande af denna vigtiga angelägenhet. Motionen som utgått från kand. teol. Jakob Sverdrup och blitvit för storthinget framlagd af bankdirektör J. Sverdrup, är af följande lydelse. Till storthinget! Under de senare åren ha i många trakter af vårt land genom privatmäns bemödanden uppstått flera så kallade folkhögskolor, och isynnerhet under den allra senaste tiden har dessa skolors antal betydligt tillvuxit och derigenom ådragit sig en städse stigande uppmärksamhet, Tanken på sådana skolor förskrifver sig orsprungligen från Danmark, . der isynnerhet den fosterländska rörelsen under de tio senaste åren mäktigt bidragit att befordra denna sak och gifvit den en utsträckning, som den ännu icke bar nått hos oss. Intresset tör dessa skolor visar sig i Danmark icke allenast genom stora uppscffringar från privat sida, men också genom den uppmärksamhet regeringen egnat åt frågan, i det såväl riksdagen som enskilda amter årligen beviljat betydliga summor till understöd af folkbögskolor. Att emellertid intresset, för sådana skolor är lifligt äfven hos oss, derom talar såväl dena raska tillökningen af skolornas antal, som den alltjemut stigaede tillväxten af elever, och det torde väl derför kunna erkännas att dessa skolor gått ett verkligt behof till mötes och afhulpit en brist hos vårt folk, att de fyllt en lucka i den utveckling, hvartill grundvalen är gitven i folkskolans arbete. Afsigten med dessa skolor är nemligen den, att genom en på folkskolans grundval hvilande, mera omfattande undervisning gifva dem bland allmogen, som käovna lust dertill, en vidsträcktare bildniog än hvad folkskolan kan meddela. Folkhögskolan börjar, der den lägre folkskolan slutar, och gifver derigenom arledning till kunoskapers förvärfvande under det tidsskifte af lifvet då msn enligt naturens ordving är mest mottaglig derför, på samma gång som högstolan också söker påverka, stärka och utbilda lärjungarnes karakter och derigerom understödja dem i sgjeltuppfostringens uppgift. Folkhögskolan vill icke höja sina elever utöfver hvad lifvet sedermera kan bjuda dem, den vill icke göra dem missbelåtna med sin ställniog, men den vill lyfta dem upp till ati se lifvet i ett högre och ädlare ljus och gifva dem medel i händerna till att äfven i det praktisk a lifvet kunna uppträda med den sjeltständighet och frihet, som skänkes af en genom kunskaner utvidgad synkrets. Den vill i sin mån bidraga dertill, att dess lärjngar må i hela sin verksamhet kunna skörda både nytta och glädje. Dess mål är derför, att genom meddelandet af nyttiga kunskaper och genom personlig inverkan utbilda sina lärjongar till sjalfständiga, handlingskrattiga, upplysta och föster