Aftonbladet – 18 februari 1871, sida 3

ERIGCET Omgifningarne kring Paris. En korrespondent skrifver den 6 dennes till Daily News från det sachsiska högqvarteret utanför Paris: Alla de vägar, som leda till Paris, äro uppfyllda af invånare i de kringliggande bysrne, hvilka nu strömma ut ur hufvudstaden, i hvilken de så länge ha varit inspärrade. Såsom man kan tänka sig, får man bevitna mången bedröflig scen på dessa vägar. Man ser farbiljor, som hopplöst stå och stirra på sina förstörda hem, eller qvinnor, som skyggt bedja tyskarne förunna dem en vrå i deräs eget bus, der de kurnpa finna skygd för sing barn: En fransk adelsman, som kom in i sitt eget slott, inbjöds af tyskarne, som hade tagit det i besittning, att dricka ett glas med dem af hans eget vin, ja man var till och med nog vänskaplig att erbjuda honom en säng i hans egne rum. Mau kan få se fina damer med diamantringar på fingrarne gräfva i marken efter frusna köksväxter, under det att deras barnpigor stå bredvid med de gråtande bärnen på armen och fadern går omkring och söker bränsle att elda med i det förödda slottet. Jag bår sjelf — säger korrespondenten — sett detta, och jag har sett ansigten, som icke spådde något godt: dystra, förvridna ansigten, tillhörande franska damer, hvilkas ögon gnistrade af stum vrede, då de tyska posterna hejdade dem och på sitt råa, barska sätt begärde att tå se deras papper, och de män, som ledsagade fruntimren, voro verkliga afbilder af dyster förtviflan; harm och vrede stodo att läsa i alla deras drag. Något ljusare är taflan på andra ställer, isynverhet på de trakter, der de sachsiska soldaterne äro förlagda. En viohandlare fann sitt hus alldeles tomt, och taket var borta — På ett par timmar hade han likväl fått upp något, som skulle föreställa ett t2k; de väl nedgräfda vinbutsljerna kommo åter upp i dagsljuset, och snart hade han åter hardeln i fuli gång. En annan familj, som ankom i en ommnibus med alla sina möbler, en barnskara och en förvånande mängd paraplyer, fapn sitt bus besatt af sachsarne. Desse jemkeds likväl åt sig, och snart skaffades plats åt de nykomne; korporalen tog moderns lilla barp i sina armar, medan den stackars qvinnan smakade på den tyska ärtkorfsoppan, och det såg i det hela taget ut, som om båda parterne kommo särdeles väl öfverene. Peris är ännu fortfarande stängdt för främlingar, men förbudet handhafves dock, såsom det tyckes, allt annat än strängt. Åvpu har mycket litet lifsmedel kommit in i staden från den vordvestra sidan: På Scinefloden skell dock flere fullagtade ångfartyg ba kominit upp till staden. ; Isnan de första bantåg, som skulle föra lifsmedel till Paris, anlände, bar, heter det i Staats-Arzeiger, den tyska krigsförvaltningen måst utlemna stora massor af proviant, isynnerbet mjöl och potstes (men naturligtvis mot betsalniog) Då desförsta lass, som skulle komma, väntades till förstaden S:t Denin, valliärdada i flora dagar stora menriskomassor dit. De sågo gig svikoa i sin förhoppning. ätt finna lifemedel der ech vände sig derföre till de preussiska förposterna med bön om tillåtelsa att få passera genom de fiendtliga linierna för att inköpa proviant i de närmaste byarne. Enligt den konvention, som förbjuder att uppköpa lifsmedel i de at de tyska irupperna öckoperade delarne ai landet, hade man egentligen fättighet att visa dem tillbaka; rasen som det genom magasinel ver tillräckligt sörjt för de tyska truppernäs behof; och men således kunde fritt förfoga över eu del af de samlade förråd, som kunde finnas i trakter, tillät man mångs