Aftonbladet – 18 februari 1871, sida 3

hundra mänoch qvinnor att begifva sig u för att göra uppköp. Dagen innan den för sta provianttransporten väntades, uppgick an d talet af de parisare, som vandrade ut till S: Denis, till minst 10,000. Man såg herra och damer af högre stånd, hvilka återvänd till Paris med påsar fulla med potates, mjö eller grönsaker på ryggen eller under armen Den första större sändning af lifsmedel, son ankom, var från den londonska understöds föreningen och leddes af öfverste Stuart Wortley och George Moore. För att efter komma gifvarnes önskan utdelade man Lon tonsändningen på det sätt, som hade vari brukligt under belägringen, så att först helt massan fördelades mellan stadens 20 arrondissementer och derpå från dessa åter mellan de särskilda familjerna och personerns mot förevisande af ransonkort. Enligt ett bref, som Londons lordmayor afsändt till styrelsen i Paris, skall den penniogsumma, som Londons City har skickat till parisarne, uppgå till mellan 1,200,000 och 1,500,000 francs Mairen i Paris, Jules Ferry, har i en skrifvelse tackat staden London. Samtidigt med den engelska tillförseln inträffade stora sändningar af spanomål, som på nordbanan ankemmo öfver Versailles och S:t Germain. På de ställen, der varorna aflastades, uppstodo stora folksamlingar, men allt aflopp lugat. Nordbangården och Orleansbangården äro hufvodupplagsplatser. Den stora marknaden i Halles centrales kunde derför öppnas på nytt redan den 7 Februari. Det galler, gom inhägnar den stora platsen, var redan kl. 4 på morgonen omgifvet af en mängd folk af alla klasser. Priserna voro dock ännu något höga; smör kostade t. ex. 4!a francs marken, ett dussin ägg 4—5 och en mark potates I franc. Den 8 tillkännagat regeriogen, att 6 stora provianttåg skulle ankomma, hvardera med fyrtio banvagnar; härmed skulle inalles 14 tåg med 538 vagnar ha anländt till Paris. Föröfrigt är man i alla kretsar mycket missbelåten med regeringens sätt att ordna och leda dessa förhållanden, och isypnerhet klandrar man, att regeriegen har gjort Paris proviantering till ett monopol för några få handelsbus och spekulanter och afvisat anbud trån den mindre handelsverlden. Att många tusen ännn få otillräcklig föda, kan man se vid de fyra Sejneöfvergångar, som äro upplätna för trafiken, ty här infinna sig alla dagar stora skaror af behöfvande, som ablita de tyska trupperoa om bjelp; stundom blir trängseln så stark, att man måste visa mängden tillbaka. Bourbaki. Angående Bourbakis sjelfmordsförsök läses i La France följande, som dock i anseende till denna tidnings kända partiskhet måste betraktas med misstroende tilldess man äfmn erhållit några underrättelser från andra håll: Efter de tre dagarnes strid framför ställningarne vid Hericourt beslöt Bourbaki att företaga ett återtåg, och det verkställdes i god ordning, oaktadt hans här var belamrad med många helt unga rekryter, som snarare voro densamma till besvär än till hjelp. Han visste att preuss rne sökte afskära hans reträttlinie och manövrerade i öfverensstämmelse härmed. Det var i denna situation ban mottog ett telegram från Bordeavx, hvari man beskyllde honom för långsamhet, och lät honom nästan förstå, att han förberedde ett nytt nederlog för den betydliga här som var ställd under hans befäl. Af denna depesch kände sig Bourbaki djupt sårad. Om han misslyckades, skulle man icke då utbasuna till alla verldens ändar, att han var en förrädare? Skulle icke häp, som på ett så lojait sätt ställt sin värja till regeringens förfogande, då stå som en misstäpvkt man i siva medborgares ögon? Denna tanke i förening med det stora ansvar, gom hvilade på honom, lemnade bonom ingen ro, och hans upprördå sinnesstämning röjde sig till den grad, att man fann nödigt att noga se efter honom. Hans läkare sökte förgäfves förmå honom attslå bort de mörka tankarne. Han begagnade ett ögonblick, då ingen observerade honöm, att skjuta en kula i sin tioning. Koalan gick längs pannan efter att ha tillfogat honom ett mycket allvarsamt sår, som man i början ansåg dödligt. Men lyckligtvis har mån hopp om att hans lif skall kunna räddas.