förbindelsen mellan båda nationerna måtte ökas och snabbare befordras, och Reuterdahl säger i sin ofvan anförda skrift, att Gleerup gör epok i vår bokhandels och derigerom också i vår litteraturs historia. Gleerop blef utnämnd till universitetsbokhandlare i Lund, men inskränkte icke sin verksamhet till denna stad, utan hade filialbokhandel någon tid i Stockholm och rätt länge i Göteborg. Men icke blott elever af Jacob Deichnann, notan äfven andra danska bokhandlare flyttade öfver till Sverige och Norge, och bland dem har den största verksamheten utöfvats af bröde:na Bonnier. Deras fader, Gerhard Bonnier — en brorson till den bekante franske deputerade af detta namn, som mördades 1797 på hemvägen från kongressen i Rastadt — föddes i Besangon 1778 och gjorde sina ungdomsstudier i Dresden. Då förhållandena hindrade horom att återvända till Frankrike for han 1802 till Kjöbenbavn, der han till en början gaf undervisning som språklärare och sedermera upprättade ett lånbibliotek jemte bokhandel och tryckeri. Hans söner Adolf, Albert och Iavid Bonnier etablerade sig iSverige — Ådelf Bonnier redan 1827 — och deras storartade litterära verksamh:tär nogsamt bekant. Från slut.t af 1820-talet kunna vi således datera den litterära förbindelsen mellen de tre nordiska rikena. Bland dem som, utom de redan nämnda, i väsentlig mån bidragit till den nu så lifliga kommunikationen intages en framstående plats af Henrik Jezer, som i Denmark anlade en skandinavisk bokhandel,, utgaf Fredwans Epistlar med musik och illustrationer (1843, 1844) Svenskt Album (till en del redigeradt af O. P, Sturzenbecker), och flera andra arbeten, egnade att hos Skandinaviens folk sprida ömsesidig kännedom om den nordiska litterataren, Frestande vore, att anföra något mera af författarens meddelanden om nordiska bokhandelsförhållanden på 1830och 1840-talet, men vi få nöja oss med att något redogöra äfven för den sista afdelningen af författaren3 arbete, behandlande tiden från 1849 ända till närvarande ögonblick. Dapinarks Riges Grundlov af 1849 åtföljdes 1851 af frisinnade bestämmelser äfven i afseende på pressen, och den fria litterä färdselu mellan de nordiska riom bekaut, under de senare ären alltjemnt varit i stigande, underlättad äfven rent materielt af förbättrade kommunikatiouer, ändrade poststadganden o. s. v. Man ser ock ett lifligt utbyte i många hänseenden. Den danska bokhandelstidningen har biilvit nordisk bokhandelstidning, vi ha ett Nordislt medicinskt arkiv, och många tecken antyda att skandinavismens idber lefva ett friskt lif, men så mycket mer önskvärd vore ett tillmötesgående mellan de respektive ländernas lagstiftning i pressfrågor, och i devia sammanhang framhäller författaren den vigtiga trigan om den litterärs eganderättens ställning i ds tre nordiska rikena. Hvad Norge angår, så finnes i dess lagstiltning försigtighetsmått mot eftertryck, och så är afveh förhållandet med Danmark, osk. sserligen båda dessa länders pressförordning i denna fråga behöfver åtskillig jemkniog; men i Sverige ha försök att få betryggande stadganden i detta afseende hittills strandat mot reyresentationens obenägerhet att ändra landets grundlagar, till hvilka, som bekent, äfven tryckfrihetsförordningen räkDa Man må emellertid hoppas, — säger attaren — att dessa svårigheter skola ! innas, ty danska böcker ha varkliven eftertryckta i Sverige; den ? au : uanska upp. n ar Holbergs komedi. som utkom i 8 Sonet Strepgnär 1827—1833, mäste beartöriryck, och af Öblenschlägers Aladdin, Axel och Valborg och ar eftertryckta i Fahun 1841., q gör författaren en synnerligt befogad framställning om önskvärdheten af någon reglering i fråga om den -dmsesidiga öfverSättvingsrätten af on I något af detrerikena utkommen bok. På båda de nordiska bokhandlarmöten2 har denna angelägenhet blifvit ventilerad och är visserligen också i hög grad förtjept af lagens utredning. Om man frågår sig hvilka böcker vanligast öfversättas från det ena nordiska språket till det sndra, blir svaret: romaner och noveller. Rätt många svenska romaner ha blitvit öfversatta till danskan, men ännu flera danoska noveller och romaner uppträda i svensk drägt. Eno novell, som uti Danasark blifvit tryckt i en upplaga af 500 eller 750 exemplar, kommer stundom ut i svensk öfversättniog i en dubbelt så stor upplaga, hvilket ju visserligen kan vara rätt uppmuntrande för förlattarep, men icke inbringar honom ett öre; han får troligen icke ens ett friexemplar ad det öfversatta arbetet. Öiversättaren och . deones förläggare ha inga förpligtelser mot honom. Sålunda utkom den lilla novellen Ved Nytärstid i Nöddebo prästegård, som 1869 upplefde sin tredje upplaga, samtidigt i Stockholm uti två öfversättningar, hvarvid otvi tigt rätt många svenska läsare gätt örlorade för det danska originalet. en vilja vi framhålla hvad författeitrar om vigten af antiqvariater. såvidt den antiqvariska bokhandeln t består i att för en spottstyfver uppköpa och försälja gamla böcker utan någon planimessig anordning och utan något apnat istresse än penningvinsten, så är derom visseriigen icke mycket berömmande att säga. men antiqvarisk bokbandel kan också bestå i att med plaomessig anordning hälla lager al böcker som icke ånyo utgifvas, men äro nödvändiga för hvarje djupare studium, i hvilken riktning det än må gå. Antiqvariska bokhandela mäste stå i förhållande till risk bokhandel nämnesj a iissement i Kjöbenhavn, 1 renommå också sträcker sig vida utom : Danmarks g 4 a eraturen har blifvit riktad med ett et arbete, som förtjenar uppmärk-!1 af en fransk stabsofficer, som före! I te Tyskland i li ick-i Krigslitt riässel utg samhet. Det är st pe