Aftonbladet – 30 januari 1871, sida 2

Inade han lemna sin plats, den han endas ansåg som ett binder. För att hinna dett önskningsmål arbetade ban mera än som va honom nyttigt och unnade sig knappt någo hvila, änna mindre skänkte han en tanke å att han kunde öfveranstränga sig. O! med hvilken fröjd hade han ej återta git det länge åsidosatta arbetet med sil penna! Det var som om han redan hunni en efterlängtad bamn. De förflutna årer hade ej lemnat honom någon tid öfrig föl det verk hvartill han städse känt sig manad; bade han ibland velat undansnills några af hvilans timmar dertill, så hade hans hustru och vänner alltid varit redo att sätta sig deremot, i den öfvertygelsen att hans helsa icke medgaf ansträngningar. Dessutom påstod mr Huntley att en författare ej vore lämplig som bankens styresman. Nu var allt dstta förbi och han arbetade med ifver: uppsatser öfver frågor för dagen, utkast och berättelser flöto från hans penna och blefvo införda i åtskilliga tidskrifter. Sådana arbeten tillhörde likväl icke det egentliga målet för hans hopp och sträfvan, men måste utföras för att konna lemna medel att upprätthålla deras lefnadsställning, huru anspråkslös den än var. Han hade varit sålunda sysselsatt omkring ett års tid och hans hustru började blifva orolig, ty hon visste huru träget han arbetade och hon fruktade för hans helsa. Hon önskade lika mycket som han sjelf, att han kunnat lemna åsido sin syssla som sekreterare och hoppades att då hennes fars affärer blifvit ordnade hon af honom skulle erhålla ett väl behöfligt understöd. Hamish endast log åt allt detta, han lefde i sin glada lröm om framtida lycka och ära. Han arsetade på ett stort verk, en bok i tre delar ich detta var den dyrbara skatt på hvilken