ERIGET. Tyskarnes krigföringssätt. Ur ett enskildt bref till Stockholms Dag. blad, dat. Brissel den 22 Januari meddela v följande ytterligare bidrag till karakteriserande af tyskarnes krigföring: Vid middagsbordet i Lille hade jag til granne en ännu temligen ung fransk officer som gjort Krimkriget. Han påstod, attryssarne, i jemförelse med preussarne, voro verkliga gentlemen. Manner, nära nog krokrygje af reumatism, som han ådragit sig unde e många nätter han nödgats ligga under bar himmel de sista två månaderna, berättade mig, att han, till följd af en på Krim erhållen blessyr, måst taga afsked. Han lefde, vid detta krigs början, på en liten, honom tillhörig gård i Lothringen, nära belgiska gränsen. Dit kom en vacker dag ett preussiskt detachement: en major och en kapten med tillhörande truppstyrka. Han blet jagad ut från sitt hem. De båda preussiska officerarne togo hans bostad i besittning, och de icke allenast plundrade hans visthus och vinkällare, utan de tilläto jemväl sitt manskap att taga, bland annat,en dyrbarsamlingaf snäckor, hvilka de midtför hans ögon stötte sgönder. Hans bibliotek förstördes på det sätt, att de ur hvarje bok utryckte några blad att användas till omslagspapper. Detta är mig berättadt af den franske officern sjelf, hos hvilken det hände. Jag vill ej utsätta hans namn eller det regemente han fordom tillhörde. Efter otaliga mödor och försakelser lyckades det honom att, utblottad på allt och nära nog en krympling, nå Belgien, derifrån han, medan jag ännu var i Lille, dit ankom or erhöll ett befäl vid en depötbataljon derstäes. Han besättade mig vidare, hurusom en hannoveransk kapten, som var tvungen att låta skjuta en 16-årig franc-tiereur, en späd yngling hvilken es tiggde och bad om förskoning till lifvet, några dagar. efter den upprörande exekutionen blef vansinnig af harm öfver det bödelsyrke, man påtrugat honom. Sådana facta tala, skulle jag tro. Jag besökte militärlasarettet i Lille. Jag örskonar dig från att omtala det elände jag ler såg. Detta lasarett var emellertid välinrättadt, med ljusa, luftiga rum, snygga sängar och god skötsel. Men de stympade, ännu knappast förbundna sårade, som på bondvagnar i går ankommo till Lille! Hu! Kriget ir: ettuverkligt helvete; och ett krig mot tyskarne, Europas och tidehvarfvets mest civiliserade nation, — derifråa må himlen bevara en och hvär.