Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 2

j mörka ögon strålade af beslutsamhet. Ni ;kom den lilla flugan öfver till hans sida oc flög rakt in i ett af hans forskande ögon. Fru von Seböden såg i detsamma upp hon märkte inte den dödade flugan, mer tårarne i den unge författarens ögon och kastande manuskriptet långt bort och sig sjelf i hans famn, stammade hon: Tack, tack för dentåren! Herr Evald höll hennes bastanta tif pågr. sekunder iutill sig. Ack, sannerligen.. började han. Tyst, ioga ord! — Tårarne tolka ju allt Nu vet jag att jag lyckats! Och redar vid första akten! Jag har något gammal sherry sedan salig von Sebodens tid, vi måsts nu dricka ett glas med hvarandra. De dailrande perlorna och gnistrande stenkolssmyckena hade kommit i ännu starkare rörelse än vanligt och fru von Seboden marscherade med värdigbet ur rummet. Jag hade iuate hjerta att tala om flugan sade herr Ewald, som fortfor att se tveksan och brydd ut. Kritiken blir den fluga, som kommer att utra kring henne, ifall dramen blir upp. förd. Ja, ifall den blir uppförd, upprepade han, Deras ögon möttes i ett leende, hvaru der han fattade i en fiik af hennes brodåri, öfver hvilket for en hastig solglimt. Dagen har varit grå och hotande, dåsig och färglös likasom mitt förgångna lif, återtog han, men så kunna några solstrålar sticka fram; oförmodade och oväntade omskapande allt. Den här röda turken har ju blifvit alldeles som förgyid. I andlig måtto skulle jag iote ha emot a:t också få låna ett litet skimmer. Jag har just inte räknat att det fallit minga välgörande stralar pa min stig, den första föll, då jag första gången såg er!