Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 2

I dt land, som har den lyckan att ega ;ttrandefrihet och församlingsfrihet i så vidträckt mått som vårt, är det naturligt och sin ordning, att alla meningsskiftningar Och la intressen skola söka att främja Sina sträfvanden såväl gendm det offentliga ordet som gedöm oMentliga möten. Vi helså med tillfreåsställelse hvarje sådant bemödande att på öfvertygelsens väg ttöreda ideer och verka för intressen, och detta icke minst då, när boiödandena gälla ideer, dem vi icke dela, och intressen, åt hvilka vi icke kunna önska framgång; ty genom det offentliga framträdandet riktes den allmänna uppmärksamheten på tillvaron af föreställningar, söm kunna behötva bemötas öch gendrifvas, samt på intressen, hvilkas sträfvanden kunna förtjena att motarbetas. . Vi tro visserligen icke att de asigter och förslag, söm fraiuträdt på det nyss i Örebro hålla första svenska fabriksoch handtverkaremötet, och hvilka nästan utan nndantag gått ut på en återgång i afseende å den utvidgade frihet i näringsöch handelslagstiftving, Som på de sista par årtioudena här i landet blifvit vunnen, skola bödga framåtskridandets Vänbet ätt rusta sig till någon allvarsain strid för de ernådda fördelarnes bevarande; men det är dock af icke ringa intresse att erhålla upplysning em den uppfattning, som för det närvarande gör sig ällande hos dem, som vöro mötståndare till de vidtagoaa reformerna och som; uppfostrade under de gamla förhållandene, intörlifvat sig med föreställniogen om deras förträfflighet och endast sett olägenheter i de rubbningar, som förändringarne icke kunnat undgå att medföra. Ur denna synpunkt anse vi således att Örebromötet förtjenar rätt mycken uppmärksamhet, öch vi föreställa oss dessntom att det kan vara af gagna för deltagarne sjelfva och för de med dem liktänkande derutinnan, att de fått tillfälle att lätta sitt hjerta genröm att högt och offentligt uttala sina bekymmer och sina åsigter om bästa sättet att undanrödja dem. . Af den sammanfattning af de antagna resolutiorerna, hvilken vi meddelat, hafva våra läsare haft tiliälle inhemta, att de reförmer, som mötet päyrkat, hufvudsakligen afsett en återgång, i något modifierad form, till skråtvångets och mästerprofvens regime, en reaktion i protektionistisk riktnivg af tullagstiftningen, samt banklagstiftningens reformerande i sådan riktning, att handtverks: idkarze berättigades att Benbm beqväma låna blifva försedda med nödigt rörelsekapital. Det lärer icke undfalla någon, att grundtanken i dessa resolutioner innefattar raka motsatsen af det, som utgjorde det här i hafvudstaden nyss hållna arbetaremötets lösen och den röda tråd hvilken genomgick alla af detta möte antagna resolutioner, nemligen jelfajelpen. I fullkomlig motsats mot arbetarne, som trodde sig finna utvägarne att förbättra sin ställniog i ökad upplysniog och i samfäldt användande at egna krafter, och hvilka med sårad sjelfkänsla tillbakavisade allt, som af: såg att bringa dem i något slags undantagsställning och göra dem till, något slags allmosetagare, hafva de i Örebro samlade handtverkarne velat låta staten till deras förmån träda emellan genom lagstiftningsåtgärder, afsedda dels att skydda dem mot konkurrensen såväl af den inhemske, icke med yrkesföreningarnes skicklighets-betyg hallstämplade arbetaren, som mot de af handeln från utlandet tillförda produkterna; dels att förse dem med förlagskapital på nbedväma vilkor. Vi befara att sådana tendenser och sådana anspråk icke skola till vinna handtverkaremötet det allmänna bifal och det aktniovgsfalla erkännande, som blef ardetaremötet till del. Med tillfredsställelse inregistrera vi dock, att man äfven i Örebrc visade någon benägenhet att söka hjelpa sig sjelf, då mau uttalade sig för åstadkomman det af tolkbanker, sparkassor m. m. afsedda att betjena handtverkarne med förlagskapital Vi tro att man på denna väg skulle kunna bereda sig verkligare och varaktigare fördelar än genom deltagandet i täflingsstrider med andra intressen om favörer från statens sida, hvilka man dock i sista hand sjelf får betala, emedan staten ej eger andra tillgångar att bortskänka än dem, som sammanbringas genom de skat:dragandes bidrag.