nom att återuppta det försäfves sök EE den polska frågan, som få indragen i det stora orientaliska kriget, ville det. sätta gränser för den ryska kolossen; hvilken genom sin massa hotar all edropeisk frihet och civili-: sätion, . Båda sa planer förfelades. , Spar ien, Syek i Mesik5 och Kngiand, der på 9 Bana tid lord Russell, meddling and muddling, förestod utrikesangelägenheterna, drog sig likaledes. tillbaka, . inuerligen förnöjdt öfver att hafva bragt sin goda vän och adsfärvafidt i ön -KIKKIS Dbelågetihet och iöga tänkande på att Storbritannien härigenom försummade det gynnsammaste tillfälle att försvaga sin farligaste medtäflare. Försöket att bringa å bane den polska frågan mot. Ryssland blef likaledes strax i sin början förlamadt; då lord Russell; Hvilkens vankelmod, de ömkligaste sält trädde i dastod jpe i oa td och förklaradö 3, förkådd alt Ingland icke hade något svärd bakom sitt ord i denna sak. För att nu på en annan väg bringa reda i Europas angelägenheter och ordna de många sväfvande frågorna, bland dem äfven den danska, föreslog kejsar Napoleon IILi November 1863 en allmän kövpress. På de Hesta Håll mötte Hah köld; på många afslag; hös Poglakd ett båvligt tillbakavisande. Detundrade, hvad som väl kunde behöfva arrangeras i Europa, då Storbritanniens handel och industri befann sig: i den lyckligaste blomstring. Frankrike kom härigenum i den svåraste ställting och tödgades draga sig tillbaka; men att detta icke var för bestänigt jade det i dagen på otaliga sätt. Napoleon III:s valspråk var under dessa dagar: inertia sapientia. Man skulle öfverlemna åt händelserna att visa, att. Frankrike bade rätt när det påstod att stora krig endast kunde undvikas om makterna på en kongress förenade sig om ått bringa ordring i det förvirrade tillståndet. skulle komma till afgörande. Frankrike bröt med den politik det hittills-följt i förhållande till Danmark och ådrog sig härigenom en stort! skuld till den trogne allieraden. Men Pölen och Mexiko bundo dess händer och England hade dragit sig tillbaka. Hvad Frankrike tänkte och hvad det en gång velat drifva igenom blef dock icke doldt. Brefvet till den augustenborgske pretendenten i December 1863 förkunnade å ena sidan hvad furst Latours uppträdande på londonkonferensen 1864 lika tydligt visade å den andra, att Frankrike såg den enda lösningen af denna strid, der de nationella fordringarna voro ibkommensurabla med de skrifna traktaterna, i tillämpandet af folkens fria sjeltbestämningsrätt. Denna tanke kom åter på tal i den franska depesthen efter Gasteinkonferensen år 1865, men endäst som ett framtidsprogram; hvilket man icke var beredd att nu ppptaga. åren 1866 med Siva starka brytningar kom. Pretssen sökte den italienska alliansen, och Frånkrike, som af Bismarck alldeles otvifvelaktigt erhållit löften om en gränsreglering vid Rhein och anvisningar rå Belgien, sämtyckte till detta förbund som slöts den 8 April. Det trodde nu ögonblicket kommet för en strid, ur hvilken naturligare och mera väraktiga förhållanden kunde utveckla sig. Det ville just uppelda Preussen till en sådan strid och genom att. låta det få Italiens biständ gifva det med att angripa Österrike. Dess beräkning var uppenbart, att kriget mellan dess gamla fiender skulle göra det till herre öfver situationen och sätta det i stånd att diktera fredsvilkoren. Hvad det då ville fordra för egen räkning, hade Napoleon HH-högt och tydligt förkunnat för all NN Ett sorgligt öde ville, att :! vårt fäderneslands sak just vid denna tidpunkt j: ; j ; L j J f 4 I S verlden genom sitt svar till maireni Auxerre den 6 Maj 1866.. Det är mig en tillfredsställelse att se, ätt det första Kejsardömets traditioner bär icke äro utplånade ur minnet. Man kan också vara förvissad om, att jag å min sida ärft de känslor som min familjs öfverbufvud hyste... I hafvea vetat, likasom det stora flertalet af franska folket; att dess intressen äro mina och att jag likasom det skyr dessa traktater af 1815, som man nu vill göra till den, endå. grundvalen för vår yttre politik. Midt ibland eder; andas jag fritt, ty det är hos den idoga befolkningen i städerna och på landet som jag återfinner Frankrikes sanna genius. Detta var betydelsefulla ord, som utan alla omsorger gåfvo tillkänna för franska folket hvad som var målet för kejsardömets politik. Kriget mellan Preussen-Italien och Österrike utbröt kort derefter; Det förefaller. oss nu som om det kommit hastigt; men det dröjde dock från d. 28 Febr. — eller om man så vill frön d. 20 Jan. — till medlet af Juni innan striden kom från skrifbordet till valplatsen. Det gick icke som Frankrike beräknat och vi önskat. Frankrike firade en öfvergående triumf genom Venezias atträdande och var starkt nog att få in artikeln 5 i pragfreden, men dermed var också dess inflytande tillsvidare uttömdt och snart visade det sig, att. dess ställning i Europa var ännu ofördelaktigare än förr. Likasomi för att konstatera hvad dess program under andra förhållanden skulle hafva varit, uppfordrade det omedelbart efter pragfreden Bismarck att samtidigt med Preussens oerhörda maktutvidgniog.afstå icke obetydliga delar af det tyska området; men det preussiske statsmannen trodde sig nu kunna hjelpa sig sjelf och vände döförat till. Drouyn de Lhuys afgick som utrikesminister, då Frankrike erhöll denna utruaniog, och kejsaren lät hans efterträdare Lavalette den 16 Sept. 1866 utfärda den bekanta cirkulärdepeschen, som visserligen sökte framhålla de ljusare sidorna af Europas politiska situation men dock tillika betonade, att det fanns territoriala utvidgningar som Fravkrike kunde fordra, utan att mista sin nationella enhet, och drog den lärdom at :händelsesna, att man utan uppskof måste skrida till en reorganisation, och ny beväpning af franska hären, emedan det från denoa stund endast var bajonetternasomregerade iEuropaMan grep sig också oförtöfvadt an. med -denna uppgift. Marskalkernas komite framlade den plan, som Niel med beundrandsvärd kraft och energi förstod att genomföra, och det var under den närmast följande tiden krigsministern, som var språkröret för Frankrikes sanna politik, frigjord från de diplomatiska slöjor sour annars dolde den. Redan i Februari 1867 började den luxembourgska frågan framträda. Under debatERA TN IQ i SH OM Br er tr OT MN 00 MM Ft UN KA herr fr AN KN tre 0 Dn