Aftonbladet – 12 maj 1870, sida 3

Ja, min bror Georg, ljöd det lugna svaret. Trodde ni att jag talade om sir Thomas? Han finns ej mera här i lifvet. Jag har hört det och beklagar hans mor. Er betjent ville inbilla mig att ni ärft hans värdighet och kallade er sir Harry. Jag sade honom ett sannt ord, tillade mr Barley och afslutade meningen med en betydelsefull hosta. — Jag har efterträdt honom, — till min sorg. Jag skulle önskat att Thomas fått lefva många, många år i besittning af sin rang. Låt mig få gifva er ett råd, Harry Chandos: att inte inkräkta densamma; tiden dertill är ännu ej kommen, och verlden skulle måhända skratta åt er. Georg Chandos, så landsflyktig förbrytare han ock må vara, är arftagare ända tills han af lagen blir dömd. Haf blott tålamod en liten tid ännu! Ni upptager onödigtvis min tid, svarade sir Harry. Vill ni göra ett besök i flygeln, eller vill ni det inte? Till hvad ändamål? Ni vågar gyckla med mig, tror jag! Ändamålet har jag sagt er; det är att se min bror Georg. Jag ger er mitt hedersord på att ni skall få se honom. Den förre gaf genom en rörelse på hufvudet, sitt bifall tillkänna och sir Harry gick tvärs öfver förstugan samt upp för trappan, medan mr Edwin Barley med långsamma, tvekande steg och ett uttryck af hot och trots i sitt mörka ansigte följde efter honom. Att det föreslagna, fredliga besöket på det högsta förvånat honom, är ändå för litet sagdt; under det han gick framåt galleriet, kom han alltmera till den öfvertygelsen att George Heneage ämnade anropa honom om förskoning, Han förskona honom! Hill öppnade dörren. Vid äsynen af den främmande mannen var hon på väg att åter stänga, men