hvilka, efter aflagd vitnesed fingo afgilva sina meddelanden i hvad de rörde deras bekantskap och umgänge med Eklund, nemliZen kusken C. G. Hedelin, kusken G. ÅA Andersson, flickan U. A. Ekström ech skomakaremästaren A. J. Sylvan. Ogifta qvinsPersonen Lovisa Ericsson, som tillidag ånyo Var inkallad, uteblef på derom anmält gedkändt förfall. Då af vitnesberättelserna ej det ringaste uf vigt i målet framgick, anse vi oss saklöst kunna förbigå desamma, endast nämnande att Hedelin i sitt vitnesmål i detalj redogjorde för hora han från onsdagen den 23 ars på aftonen, den dag då mordet begicks, två å tre gånger om dagen sammanträffat med Josefina, merändels i sällskap med Lovisa Ericsson jemte andra deras gemensamma bekanta, och sedan följt henne till porten vid hennes hem, utan att derunder finna henne upprörd eller på annat sätt sig olik mot förut. Hr Sylvan, hos hvilken Josefina efter egen uppgift dagen efter mordets föröfvande köpt ett par kängor, kunde ej igenkänna henne eller ens uppgifva om någon qvinsperson ifrågavarande afton hos honom köpt några kängor, men var deremot viss om att ingen hos honom vid -den tiden vexlat någon större sedel. Målet uppsköts till annan dag, — Tryckfrihetsåtal. Göteborg den 11 Maj. Bagaremästaren J. A. Johanson i Majorna hade i går till härvarande rådhusrätt instämt utgifvaren af Göteborgs-Posten att stå till ansvar för några yttranden, hvilka förekomma i ett i tidningens nummer för den 13 November förlidet år intaget referat öfver polisundersökningen rörande ett mordbrandsförsök, som skett inom hr Johansons,fastighet i Majorna. Hr Johanson, som med företeende af utdrag ur det i poliskammaren vid tillfället förda protokoll sökte styrka att de appgifter, hvilka i ifrågavarande yttranden innehållas, icke vid undersökningen förekommit, yrkade på grund häraf, och enär dessa yttranden skulle vara för hans medborgerliga rykte förklenliga, ansvar enligt 3 3 11 mom. trycl etsförordningen samt ett skadestånd af — 3000 rår. I sitt skriftligt ingifna svaromål sökte svaranden ådagalägga att de af tidningens referent anförda yttranden verkligen vid undersökningen förekommit, ehuru de, såsom icke inverkande på sakens utgång, ej ansetts vara af den vigt att de kommit att i poliskammarens protokoll inflyta. Något för kärandens medborgerliga anseende förklenligt innefattades för öfrigt icke i de anförda orden, men icke förthy hade svaranden erbjudit käranden, som bestred de uppgifna sakförhållandena, att få enreklarfation jemte poliskammarens protokoll i tidningen. införda.