Aftonbladet – 12 maj 1870, sida 3

UTRIKES Innehåll: Repressions-åtgärder mot fransk ressen. — Rykten om en förestående minister örändring i Paris. — Komplotten bedömd i Eng land. — Internationales manifest. — Hvad striker na kosta. — Det tyska tullparlamentet. — Kom lettering af det österrikiska kabinettet. — Un derhandlingar med polackarne i Galizien. — Ko nungafrågan i spanska cortes. — Prelaternas ed vägran. — Röfvarväsendet i Italien. — De italien ska kyrkogodsens försäljning. — Påfvens penning: betryck. — Ångbåtsfarten i Siberien. — Från kon gressen i Washington. De sista ögonblicken från den stora omröstningens början använder den franska regeringen till ett par repressionsåtgärder mot sina motståndare. Först och främst blefvo fyra af de demokratiska tidningarna, bland dem Sigele, tagna i beslag, emedan de återgifvit en proklamation af Louis Napoleon från 1848, hvilken nu påstås vara understucken. Denna dess egenskap hade dock ej hindrat de napoleonska tidningarna att 1848 återgifva henne som äkta, öch några landsortstidningar, som för en månad sedan framdragit henne ur glömskan, blefvo ej sequestrerade. Först då hon inflöt i tidningsnummer som voro laddade till bräddarne med aktstycken, egnade att sprida dager öfver det andra kejsardömet och plebiscitet, skyndade man sig att begagnå sig af henne som ett medel att hindra detta nummers spridning. Således helt enkelt en välmanöver. Den andra åtgärden var riktad mot den ultrademokratiska tidningen Raäppel. Men här nöjde man sig ej med en sequester. En skara polissergeanter instälde sig på tidningens tryckeri och sönderslog tidningsformarne, ett barbari som man i Frankrike ej sett sedan Polignaes dagar. Det har länge varit bekant att starka meningsskiljaktigheter egde rum inom ministeren, och det har ofta talats om en sådan ombildning af densamma hvarigenom hon skulle få en mera homogen bonapartistisk karakter. Genom Darus och Buffets. afgång kom denna söndring till utbrott, men man synes ha kommit öfverens att uppskjuta en mera genomgripande förändring tills folkomröstningen försiggatt. Kejsaren ville tydligen af dennas utgång låta bestämma sitt val. Underrättelser från flera håll bekräfta nu sammanstämmande stt en sådan kabinettsförändring förestår. Enligt dessa uppgifter skulle inrikesministern Chevandier, handelsministern Louvet och ministern för allmänna arbeten Talhouöt, eller de återstående liberala elementerna, afgå. Ollivier deremot, som alltmera bränt sina skepp och kastat sig i armarna på bonapartismen, skulle stanna qvar, men ej längre som justitieminister, utan som chef för utrikeskabinettet. Hvad de öfriga platserna beträffar, skulle deras besättande helt och hållet bero af plebiscitets resultat, och man har i detta hänseende roat sig med att göra några sifferkalkyler. Sju millioner ja och derutöfver skulle vara liktydiga med en minister Rouher-Forcade, sex millioner skulle innefatta en hänvisning till högra centern, medan först fem millioner skulle göra det nödvändigt att på nytt söka ministrar ur venstra centern. I London tror man sig veta, att det franska kabinettet hört sig för hos det engelska om detta senares afsigter i afseende på de landsflyktige fransmän, som obehindradt konspira i England mot sitt fäderneslands samhällsordning. Franska regeringen söker, påstås det, utverka ett visst antal franske re