Aftonbladet – 4 januari 1870, sida 3

sin systers fingervisuingar oupphörligt förindrar i motsatt riktning, hvad han nyss förut oomkullrunkligt bestämt sig för. Man kan i sanning säga, att en spektakelafton är väl fyld, när man såsom entröe får den lilla poetiska perlan af Oehlenschlever, och derpå den muntra och lifliga Till Emelie, derefter det besatt roliga luststpelet De båda döfve och slutligen som desert det intagande stycket cEvas systrar, med sin fina, fyndiga, med verkligt mästerskap atarbetade dialog, ett stycke, som författaren kallat en cinterieur, och som i sanning kan jemföras med en af Gerhard Dows finaste och i utförandet mest harmoniska kabinettsbilder. På Mindre teatern invigde man det nya året med en nyårsrevy, som är så vidlyftig, att den utgör fullt spektakel för aftonen. Stycket kallas En qvarglömd kines, nyårsskämt, fyra afdelningar med körer och kupletter. Fåfängt söker man någonting nytti styckets appränning eller omklädnad. Qvintessencen atgöres naturligtvis af allegoriska maskeradpersonligheter, som uppträda och sjunga kupletter. Men sjelfva ramen utgöres af en numera något utnött allegori, den Svenssonska. Det förefaller oss att om man också i lylika revyer kan vara temligen fantastisk och uppställa för sig såsom valspråk det bekanta att vara litet tokig för rolighets skull det är att vara kloker, så vore det dock fördelaktigt, om det vore något mera metod . galenskapen,, om allegorierna vore något mera genomförda och konseqventa och icke haltade så mångsidigt. Det är hr Svensson från Uddevalla, som med sin dotter Götha varit på besök i Göteborg för att helsa på sin yngre son, grosshandlaren Götheborg, men efter att ha ledsnat vid vistelsen der, kommer till hufvudstaden för att helsa på sin äldre son, grosshandlaren Stockholm. Efter att ha tagit in på hotell Rydberg beger hr och fröken Svensson sig genast till grosshandlaren, der det är stor maskeradbal, vid hvilken man får se Kritiken, Teatercensuren, Religionsfriheten och flere dylika figurer uppträda och sjunga hvar sin visa till större eller mindre uppbyggelse. En särskild förveckling uppstår derigenom att en i Stockholm qvarglömd kines förälskar sig i fröken Götha, som dessutom förföljes af en mycket passionerad och efterhängsen herre i kosack-kostym, som heter Knutapolski eller något dylikt och hvilken naturligtvis går omkring och skrämmer alla med sin knutpiska, under det han med rosslig röst qväder någonting liknande Erik Böghs bekanta hymn: Rusrus Emme, klemme Bammerutski 0: 8. V. Efter det ryssen försökt duellera med kinesen, måste han packa sig i väg, men kinesen stannar qvar och gifter sig med Götha. Den som kan utfinna andemeningen häri torde förtjena ett akademiskt pris. Åtskilliga kupletter äro roliga, och författaren har ypperligt förstått att begagna kända och effektrika melodier. I fråga om politiska allegorier och tendenskupletter 4 allmänhet skulle vi vilja göra den anmärkningen, att de göra mindre effekt, när de äro öfverdrifna; den pil, som man vill afskjuta, går då förbi målet. Allusionerna bli då: mera beräknåde på att väcka indignation än harmlöst löje, och när så inträffar rycker ett teaterstycke sig löst från hvarje band, som förenar det med konsten. Att t. ex. bland personifikationerna se Religionsfriheten framstäld såsom en prelat med biskopsmössa och kåpa, på hvilken hvar-jehanda djeflar äro målade, är hvarken smakfullt eller roligt. Och att låta denna personlighet alludera på en viss förordning och de böter, som skola utkräfvas med hjelp af densamma, en månad efter det nämnda förordning blifvit upphäfd, är ieke mycket tidsenligt. Hvad man befrämjar genom: dylika plumpheter icke är det frihetens och framåtskridandets sak, som alltid förlorar på öfver drift och skoj och skrän. Det vore särdeles önskligt, att map så snart som möjligt ville afskaffa den orimliga oah onyttiga teatercensuren. Kritiken skulle då utan tvifvel med större skärpa näpsa plumpheterna och ötverdrifterna å scenen. Så som sakerna nu stå drager man sig något för sådana anmärkningar, som nästan kunde anses som en uppmuntran åt censuren till mera nitisk verksamhet. Stycket har de båda holgdagsaftnarae ryottagits med lifliga bifallsyttri along eg yttringar af en fullsatt Äfven Södra. teatern har ett nvårsskämt.