Ransakningen med mördaren Tropmann. (Forts. fr. gårdagsbl.) Presidenten: Ni har gifvit en beskrifning på den trakt, der ni gräfde ned Jean Kinck. Efter långt sökande upptäcktes hans lik den 24 November. Liket låg i en grop, och familjens medlemmar ha kännt igen det. Sakkunnige ha undersökt det och förklarat, att mån ej kunde upptäcka dödsorsaken. Slutligen har ni uppgifvit för undersökningsdomaren, att ni råkat bland tjufvar och att desse tvungit er att bli deras medbrottsling. Tropmann: Den 18 Augusti träffade jag på tre personer, som klättrat öfver en mur för att Mö de hotade mig, om jag talade om det, och föreslogo mig derefter att mörda Kinck. Presidenten: Känner ni dem? Tropmann: Nej. De bo i Mählhausen, Presidenten: För undersökningsdomaren uppgaf ni, att ni ej ville kompromettera dem, och att en af dem, var omkring 40 år gammal, den andre 36 och den tredje 25. Ni är icke den förste brottsling, som föregifver att han haft medbrottslingar. ropmann: Men jag har det. Presidenten: Uppgif åtminstone det ställe der ni träffat dem, Tropmann: Det kan jag icke (allmän öfverfaskning). — Presidenten: Då skall jag genast bevisa, att ni icke har några medbrottslingar. Om ni hade medbrottslingar, huru kommer det sig då, att ni bar Rn er allt hvad Kinck innehade? Hvilken andel ingo då medbrottslingarne? 5 Tropmann: De skulle dela med mig de 5500 Tancs. Presidenten: Det säger ni i dag för första gången. Tropmann: Ursäkta, det har jag sagt redan förut. Dessutom ligger en portfölj nedgräfd under ett litet träd ungefär 150 steg in i skogen från Cernay och 15 centimeter djupt. Deri finnas bevis, att J. Kinck kom till Elsass för falskmyntningens skull, och den innehåller namnen på mina medbrottslingar. Presidenten: Hvarföre namnger ni dem ej genast? Dertill behöfver ni icke portföljen. Tropmann: Låt söka noga, så skall ni finna den (långvarig uppståndelse). Presidenten: Nej, det är en undanflykt. Man har sökt och enligt fredsdomarens i Cernay uppgift ingenting funnit. Jag upprepar det, ni an förgiftat J. Kinck och derefter gräft ned onom. qi Tropmann: Nej, det gjorde mina medbrottsingar. a uden ten: Hvem har sett er tillsammans med em Tropmann: Man såg dem tillsammans med mig i Paris och i Cernay. Presidenten: Hvem? Tropmann: I Paris kyparen på Hötel du Nord. Presidenten: Honom skola vi förhöra. Hittills har man endast sett Kinck i sällskap med er, er ensam möta honom vid bangården i Bolleviller, er ensam gå med honom till värdshuset och ensam gå med honom åt Cernay till. Öfverallt var ni ensam med honom. I intet af edra bref finner man edra medbrottslingars namn och de ha icke fått rågon andel i rofvet. uran Det bevisar icke, att icke deutfört et. Presidenten: Uppgif deras namn. Tropmann: De finnas i portföljen. Presidenten: Ni sysselsatte er med kemi i Cernay. Ni köpte retorter och andra distilleringsapparater, en spritlampa m. m. och sade till någon: Med dessa kan man fabricera saker, som, om man lade dem på en hunds tunga, genast skulle döda honom. Tropmann: Ja, jag gjorde kemiska försök att bereda blåsyra. Presidenten: Hr Roussier har anställt en kemisk undersökning, som gör vetenskapen all heder, och har i inelfvorna funnit en blåaktig fällning, som endast kan härröra från blåsyra. Det är uppenbart, att ni ensam med edra kemiska medel tillredde giftet och förgiftade honom dermed. (Tropmann tiger.) Denna förgiftning var uppränningen till alla de der illistiga bedrägerierna och stämplingarna, hvilka jag gerna skulle kunna kalla djefvulska. (Presidenten omnämner härefter de åtgärder, Tropmann vidtog för att komma i besittning af det bref, som fanns på osm i Guebviller, och fortfar derefter:) Huru mycket hade ni qvar af de penningar, ni tog från Jean Kinck, när ni kom till Paris? Tropmann: 160 francs. Presidenten : När kom ni till Paris: Tropmann: Kl. 10 på aftonen. Presidenten: Samma dag skref ni till familjen Kinck, för att uppmana dem att komma till Paris. Detta bref var undertecknadt med namnet Kinck, hvars underskrift ni efterapade. Deri uppmanade han sin familj att begifva sig till Paris för att taga emot den halfva million, som ni gifvit Kinck. Ni begaf er derefter till Roubaix, ni besökte fru Kinck för att förmå henne resa till Paris. Gustave Kinck skickade ni till Guebviller att hemta brefvet på postkontoret. Detta är enligt de förklaringar, som ni afgaf för undersökningsdomaren. Ni sade till honom: Då fadern var död, var det nödvändigt att undanrödja hela familjen. å alla dessa frågor svarade Tropmann nästan ingenting. Han medgaf, att de telegrammer och bref, som afsändes från Hötel du Chemin de fer du Nord i Paris, voro från honom. Presidenten: Gustave ankommer den 17 till Paris. Ni tager emot honom. Tropmann : Ja, i fölskan med minå medbröttslingar, och vi begåfvo oss derefter till. Pantin. Presidenten: Ni sade den 23 November till undersökningsdomaren: Jag inväntade Gustave vid jernvägen; jag sade till honom, att han måsteförfoga sig till Pantin, der hans far befann sig. När vi befunno oss på fältet vid Pantin, gr jag honom ett knifhugg i ryggen, och han föll baklänges. Sedan jag derefter gifvit honom ytterligare sex styng, stötte jag knifven i strupen på honom. Tropmann: Jag har sagt detta, mer det är icke sannt. Presidenten: Man fann hos er Gustaves ur och en kamm, som tillhörde honom. ; Tropmann: Jag var icke hela månader i Paris, utan att ega en kamm. E Presidenten: Ni var inne hos jernkramhandlarne Dufour och Dural, för att köpa hos, den ene en spade, hos den andre en hacka, och ni var ensam. Tropmann: Jag köpte dem åt mina medbrottslingar, som begärde dem af mig. Presidenten: Ni medger, att ni har köpt dem. För undersökningsdomaren sade ni, att Jeån Kinck hade köpt dem. Ni uppgaf honom då såsom er medbrottsling. Hvad tro kan man väl sätta till edra ord? Hvarifrån kommer knifven, med hvilken Gustave Kinck mördades? Å Tropmann: Det var den äldste medbrottslingens, hans, som var från Möhlhausen. i) Presidenten: Och hvem gräfde gropen åt Guståve Kinck? Tropmann: Det var medbrottslingen: han nedhögg Gustave och gräfde ned honom. regidenten: Och hvad gjorde ni? t Tropmann; egg a ag gick tillbaka till Paris. Jag stannade blott qvar tilldess han var lundrad. Pp Presidenten: Dagen efter mordet på Gustave köpte ni en starkare hacka och en spade, emedan ni skulle mörda en hel familj. Tropmann: Jar köpte dem på medbrottslingarnes befallning. Jag bar dem fill Pantin. Presidenten: Ni visste att man med dem skulle gräfva grafven åt familjen, Tropmann: Ja, nog visste jag det. Presidenten öfvergår härefter till mordet på