Aftonbladet – 4 januari 1870, sida 3

Åfven Södra. teatern har ett nyårsskämt, som kallas Kamrer Petterssons Nyårsvisiter, författadt af hr Hodell. Författarens kända fyndighet att i kupletter på roligt sätt inlägga anspelningar på det, som under året asserat, förnekar sig icke heller denna gång. Han helsades också med applåder och inropningar. På kamrer Petterssons, hr Bergströms, skuldror hvilar det hela och van att taga brorslotten af bifallet gör han det äfven här. Första scenen påminner om Konjanders entrå i Hittebarnet och man har för ett ögonblick hr Konjander-Deland lefvande framför sig; om det sker med eller mot hr Bergströms vilja skola vi lemna osagdt, men tro ej att det hela lider af att imitationen, om sådan förefinnes, försvinner under pjesens gång. Stycket är till uppränningen olikt hittills vanliga revyer och man må ingalunda tro, såsom af benämningen på pjesen ser ut, att kamrer Pettersson springer på nyårsvisiter, han önskar i stället att de voro så fjerran ifrån honom som möjligt. Vid de hittills gifna representationerna ha en: del kupletter begärts dacapo och helsats med lifligt bifall af den fullsatta salongen. Såsom förpjes uppföres samman med detta nyårsskämt en komedi i två akter, Giftas, fri öfversättning från franskan. Detta stycke framkallade ingen inropning, inga ihållande applåder, men hade detta oaktadt den stora förtjensten att vara ganska underhållande alltigenom. Härtill bidrog i väsentlig mån fra Thegerström, som, om hon också ej an sägas inneha titelrollen, dock genom sitt, uppträdande illustrerar styckets benämning, elr att hon söker gifta bort alla som komma i hennes väg. Till pjesens framgång biträda hvar i sin mån öfriga medspelande, och särdeles friskt och lifligt återger fru de Wahl den från pensionen hemkomna fröken Marguerite, som naturligtvis också blir gift, ehuru det, besynnerligt nog, sker utan fru SuzanneThegerströms bemedling, men också uttalar: denna öppet sin törvåning deröfver, — K; al hviskningsscen mellan Machelard-Ca!imåp. och Vernier-Thegerström är möjligen i originalets hemland behöflig, men vi tro att denna del af deras samtal utan någon afsaknad här bör kunna uteslutas. Det lediga och vårdade språket synes vittna om en van öfversättare, Ladugårdslandsteatern bjuder äfven nå ett nyårsskämt En nyårsnattsdröm. Tjet lilla stycket är af anspråkslösaste slag, men i förening med några slutkupletter af Sehlstedt och en nätt inlagd ballett låter det se sig för en gång.