Aftonbladet – 26 juli 1869, sida 3

Söderbrunn och Ulriksdal. Då man från Ladugårdsgärdet vandrar Drottning Kristinas väg kommer man till Söderbrunn.. Derinvid ligger en grönskande slätt, som sträcker sig mot Uggleviken å enarsidan och skogen vid Fiskartorpet å den andra. Trakten är en af de väckraste å norra Djurgården, men också en af de tystaste, ty sälIan öfverskrida de promenerande Ugglevikens räns. 4 ? Men i lördags på eftermiddagen väcktes plötsligt skogens dryaderur sina drömmar af trumhvirflar och smattrande trumpeter: Bajonetter och laänsar glimmade mellan träden och--hästarnes hofvar rörde upp ofantliga moln af damm, som höljde den gröna skogen liksom i en morgondimma. Svea och andra gardet, sappörer och norska skarpskyttar marscherade upp och togo plats på ena sidan af vägen, som genomskär ängsmarken. Hästgardet, husarerna och en afdelning artilleri intog ställning på den andra och så blef det stilla och tyst några ögonblick igen, tills de blå och gula plymerna skymtade fram mellan träden och gåfvotillkänna, att prins Oscar närmade sig för att taga befälet öfver trupperna. å småningom vinfunno sig åskådare till fots och i vagn, och när det led emot uppbrottstiden var det lif i alla backar. Plötsligt sprängde fram en adjutant och lemnade ett papper till prins Oscar, som läste, såg mystisk ut och sade: Men ordern är icke undertecknad. Jag har mundtliga order från H. M:tv, sva-! rade adjutanten. Nåväll... Ställning! kommenderade prinsen och trummorna hvirflade. Åskådarne togo till flykten genom Kastens port, Svea gardets musikkår spelade upp en marsch, och den brokiga skaran satte sig i rörelse på vägen framåt: Ulriksdal, . Mellan åkrar och gärden tågade truppen fram och den famnshöga rågen bugade sig för en: så ovanlig syn. Då man blickade tillbaka vid någon backe eller krökning af. vägen och-såg den lysande brigaden, liknade den en brokig jätteorm, med -stålglänsande rygg, slingrande. sig fram mellan de rika sädesfälten. . Från sommarställena å ömse sidor om vä.gen skyndade darhernå ned att njuta af sin bästa ögönfägnad, de älskvärda löjtnänterna, men på många ställen höljdes truppen af så täta moln af dam, satt de vackra formerna, de lysande färgerna och de eldiga blickarre totalt fördunklades. Vid ett dylikt tillfälle grepo Martissönerna till den utvägen att i stället låta höra sina röster, och Dåne liksom åskan, bröder; högt vår fosterländska sång! klingade så, att det gaf eko ilunderna på andra sidaft-Brunnsviken. å Då brigaden hunnit till Bergshamra ljöd kominandoropet: halt!-och den långa linien stannade för att invänta -könungen. Länge dröjde det icke förrän man såg en glänsande rytarekta pg taga genvägen öfver ängen från skogsvägen, som går till Ulriksdal. I karrier sprängde ryttarne tram mellan höstackarne, men isynnerhöt en af-dem lät sin hästrusa fram som om det gällde lifvet, och han hade redan hunnit öfver ängen, då de andre blott tillryggalagt halfva vägen. Det var kung Carl, som sin vana trogen roade sig med att rida från hela sitt följe, -Men på vägen inväntade han dem och så bar det af 1 skridt fram till trupperna, Vid åsynen af nordens konungar och furstar blef det lif..bland åskådareskaran: Damerna tomlade-ned i de stora diken, som skilde dem från herrligheten, och kavaljererna hade all möjlig möda att i hast draga upp de förolyckade på ängen igen. Och så började en kapplöpning, som täflade med den nyss afslutade. — Vid detta tillfälle fick man ett prof på hvilken mängd af resande för närvarande gästar hufvudstaden, Minst hvar