Aftonbladet – 26 juli 1869, sida 3

annan menniska talade ett främmande språk eller en landsortsdialekt. Men en sak hade alla åskådare gemensamt, den märkvärdiga akrobatiska färdigheten, som åsynen sf kungligheten tyckes kunna: framkalla äfven hoj de annars mest -orörliga. Efter en kort uppvisning af kavalleriet satte: sig. brigaden återi marsch till det gamla värdshuset vid Ulriksdal, der kadettkåren förenade sig med truppen och började defileringen, med sin musikkår i spetsen. På borggården framför slottet stodo de kungliga damerna och den danska furstefamiljen. Midtemot, åt parksidan, trängdes publiken, för att rätt-få njuta af åsynen af all den lyx och prakt: som utbreddes för dess blickar, Ingen kunde se:sig mätt på drottningens gula och blå. kostym och på prinsessornas röda rober och spetsar. -Men snart kommo trupperna och skymde bort damerna. Konungen med sin svit gjorde en shåstig sväng och intog ställning spå borggården, hvarefter. defileringen började. -Först kommd kadetterna; som en frisk flägt af ungdomlighet, och sedan följde gardesregementena till fots; under det att deras-musikkårer spelade festmarscher. Derpå smattrade jägarehornen och: norrmännen kommo tripttrip! så fort som det är möjligt utan att springa. -Saåppörerna väckte appmärksamhet genom sitt ringa antal, (som ai vet äro en stor del. utkommenderade för ayftigare ändamål), -hästgardet genom sina blå ochgula vimplar, och husarerna genom sitt krigiska utseende, — Kung Kristian steg till häst och red som öfverste i spetsen för de båda sqvadronerna fram till borggården. Artillerietslutade defileringen .och publiken fick åter tillfälle att en stund betrakta den guldsmiddaoch spetsbehängda samlingen på borggården. Snart började dock folkskaran att sprida sig åt alla håll, för att se hur de olika lägren bildade sig. .. Tältraderna kommo fram som genom ett trollslag och parken erbjöd en. vacker anblick med de små skyddstälten och de kopplade vapnen. Kring marketentar-kärrorna uppe på backen samlades hungriga och törstiga skaror, och värdshuset belägrades af folk som ville skölja dammet ur strupen och stärka. sigefter strapatserna. Kring vattenkonsterna nere i parken samlade sig de promenerande damerna, och så mycken fägring syntes ibland dem, att de fördunklade de brokiga blomsterrabatterna. Derborta vid -orangeribyggnaden klingar taffelmusiken. -Supen för de kungliga och deras gäster är dukad derinne mellan palmer och kaktus. Korkarne smälla och en tät skara af nyfikna står utanför och glädjer sig åt smällen. Och derom vore icke mycket att säga, om icke åskådarne knuffades och trängdes för-att få trycka näsan mot glasrutorna. En sådan närgången nyfikenhet är flägam att se och ännu plågsammare måste den vara för dem som äro föremål för densamma. Åtminstone borde det vara så, men man har skäl att tro motsatsen då man ser denna ofta återkommande exposition i glasskåp. Klockan half tio tiden drogo sig de kungiga tillbaka upp i slottet och när den magnetiska kraften sålunda var försvannen började åskådarnes leder så småningom att glesna. Angbåtar och vagnar återvände med sina lefvande laster till staden, men ännu sent på natten var det dock tif och rörelsei parken; ty luften var mild och folket hade svårt att skilja sig från den fängslande tafan. Närslottsklockan slog tolf var likväl allt yst i parken, ty de hemtågande truppernas sanger hade redan förklingat i fjerran; och le af publiken, som icke fingo plats. på sista wgbåten, beklagade sitt öde ute på landsvägen mellan Jerfva och Norrtull, Men den attliga. promenaden i rykande landsvägelamm hindrade likväl icke de skådelystna tt på söndagen återvända till Ulriksdal igen, ör att ännu en gång göra sig en glad dag i anseende till förmälningen. Å Richard.