Figurerna äro så väl hållna, att man nästan tycker sig se huru svetten droppar från pannan på dem. I Louvrens salar uppehåller sig hr Forsberg. Penseln arbetar nu mycket lättare än för kort tid sedan och den unge artistens drag ha betydligt ljusnat. Då jag en gång omnämnt den nödställda belägenhet, hvarati hr Fbefunnit sig, är det mig-en kär pligt att förkunna det en af Göteborgs mecenater nu tagit honom om hand. Det är hr J. J:son Dickson, som genom detta nya drag af sin välgörenhet — jag tvekar icke att säga det — åt fosterlandet räddat en gryende talang. Men i den värme, som nu herrskar uti Paris, har man ej lust att länge uppehålla sig under mus6ernas glastak. Sjelfva Rosa Bonheurs präktiga oxar må föra oss till de mest inbjudande landskap; vi kunna blott njuta af dem i förbigående. Ett verkligt landskap frestar oss, och vi köpa oss tour och retourbiljett till Fontainebleaw. Det var i lördags jag iemnade verldsstadens buller bakom mig och begaf mig af till platsen, der en svensk drottning en gång fläckat sina fingrar med blod. Hu, så hemskt! Vägen till Fontainebleau företer just ingentiog annat märkvärdigt än att den är — vacker. Någonting fängslande eller storar-! tadt kunde jag icke upptäcka. Vid Villeneuve-S:t-Georges passerades Seine och vid Charenton Marne. Dårhuset i Charenton lär vara ett af de bästa som finns. Så mycket blef jag klok på. Staden Fontainebleau skiljer sig på intet sätt från hvarje annan småstad, och vore det ej för slottets skull, kunde man ganska väl bespara sig den resan. Den angränsande beryktade skogen företer dock åtskilligt af intresse. Kommen inom slottsportarne, stannade jag ett ögonblick framför den märkvärdiga hästskotrappan, som leder till hufvudvåningen. Det var från denna trappa, som Napoleon tog afsked af sitt amla garde, efter att ha afsagt sig kronan 1814, och, efter återkomsten från Elba ett år senare, återtog han på samma trappa befälet öfver samma grenadierer och marscherade med dem på Paris. Gården kallas till minne af den förra händelsen La Cour des Adieux. Utom denna finna vi 4 andra gårdar. Här och der i murarne synas ett F, hvilket förskrifver sig från Frans I:s egen hand. Denne konung lät bygga slottet. Efter honom bifogade gå Henrik IV åtskilliga nybyggnader. en senare tid har man prydt några af yttermurarne med en mängd byster, hvilka se ut som de skulle fråga: Hvad ha vi egentligen här att göra? I öfrigt är den åldriga byggnadsstilen högst im onerande. Parken har likasom den i Versailles en mängd snörräta gångar. Vattenkonster äro sparsamt anbringade. Det mest egendomliga är karpdammen. Af en vid barrieren stående brödmånglerska köpas brödstycken at de resande och kastas ut i vattnet. Karparne slåss om bitarne och hålla ett förfärligt stimm. Att se ett par hundra alnslånga fiskar i slagsmål är ingen vanlig anblick: Några af de promenerande roa sig med att nedkasta hela bröd, som voro omgifna af:en hård skorpa. Karparne kunde icke få sönder dessa och scener: uppstodo, som voro högst komiska. Ibland slungades bröden högt öfver vattenytan och fördes på så sätt rundt omkring dammen, ända tills skorpan genomblöttes och måltidskalaset under förnyadt slagsmål kunde begynnas. Sedan ett visst antal besökande samlat sig, börjades vandringen genom slottssalarne. Åtskilliga märkvärdigheter förevisades, bland annat det bord, på hvilket Napoleon undertecknade sin tronafsägelse. Det ståri samma rum som Napoleon III nyttjar till skrifkabinett! Gallerie de Henri II är den rikaste salen i slottet. Det är en balsalong, som Henrik II lät på det praktfullaste dekorera för Diana af Poitiers. Förgyllningar och alfrescomålningar äro hopade i detta ram, Dianas vaen, en halfmåne, framskymtar lite hvarstäes med ett D på ena spetsen och ett Hpå den andra. s Under ett annat långt galleri finns några rom; der drottning Christina af Sverge bodde såsom gäst vid franska hofvet.. Öfver en stock hänger grefve Monaldesehis pansarskjorta och värja, Skjortan är ganska illa tilltygad af hans bödlar. Mina medvandrare visade sig starkt berörda vid berättelsen om den svenska drottningens beteende mot: sin älskare. Hans kropp ligger begrafven i en liten kyrka ati en j vid östsidan af parken, ungefär 20 minuters väg från slottet. En marmortafla i golfvet utvisar platsen, Vid utgången härifrån tog jag. fram min anteckningsbok, för att up skrifva några småsaker, då en stämma bakom mig ljöd: Låt bli det der! — Det var vaktmästarens röst. Och hvarför det då? frågade jag temhen förvånad. ås sg Här får ingen anteckna nägot, såvida han ej har särskildt skriftlig tillåtelse från ministern från det kejserliga huset. Men — Inga men! Låt bli-att anteckna! Och härvid blef det också. Under den återstående promenaden genom slottet hade jag det något morske hofdrängen hack i-häl efter mig, och någon vidare förklaring ville han ej inlåta.sig på. Ifall. jag velat copiera något, kunde detta besynnerliga förbud haft något skäl för sig. Nu hänför jag det till kejsardömets hemliga politik. — I ett hörn af parken är kejsarens jagtstall. Hundarne voro ett par hundra till antalet och af en utmärkt vacker race. ; Hästarne likaså. De ädla djurens namn voro, såsomi andra stall, augifna ofvanför spiltorna. Såsom särdeles arakteristiska bemärkte jag följande: Anisette, Tagliari, Absinthe och Cancan. X S Men fortsättom vår färd! De kejserliga hästarne lemna vi i ro och uppbåda ett simpla byrkuskkanipar att föra oss ut i den så mycket omtalade skogen. Salen brände med mångdubblad kraft och