Aftonbladet – 12 juni 1869, sida 2

NSTOUKIVLM den 15 Junk. a Med anledning af de anmärkningar, vi för några dagar sedan fråmställde, rörande komvaniindelningen och befälsantälet vid Andra ifgardets beväring, fingo vi oss meddelade hågra uppgifter, genom hvilka man sökte ramställa de med nämnde. trupp vidtagna arrangementer i eu annän dager än den; i hvilken vår tippsats visade dem. Vi ansägo oss icke böra fördröja återgifvandet i vårt blad af dessa uppgifter, och införde dem derföre genast, ehuru vi, I saknad af nödiga Upplysningar, funno oss ur stånd att bedöma deras halt, samt derföre också ganska riktigt utsatte oss för den misstydningen, att vi skulle ha hufvedsakligen återtagit våra föfra Uppgifter. Då vi nu återkomma till ämnet; för att belysa beskaffenheten af de uppgifter, som voro afsedda att vederlägga vår uppsats, sker det emellertid icke af något slags rät hafveri, utan derföre att vi anse det vara af icke så ringa betydelse, att en så vigtig argelägenhet, som beväringens vapenöfningar, ordnas med afseende på sjelfva det ifråga varande ändamålet, men icke med hänsyn s till enskildes fördelar och beqvämlighet. Såsom våra läsare torde erinrå sig, fråmhöllo. våra anitäfkhingar hufvudsakligen en ömständigheten, att den Andra gardet tilldelade beväring hade blifvit fördelad på endast två kompanier, ehuru den utgjorde en styrka af 320 man och att ätledniigen härtill ansågs vara den, att tredje majoren vid regementet, som bort föra befälet ifall truppen delats i tre kompanier, af sjuklighet var hindrad eller obenägen att ligga i lägers Häremöt invändes, att, då gällande bestämmelser medgåfvo, att kompanierna fingo vara omkring 150 man, träddes dessa bestämmelser icke för nära om hvarje kompani blefve 160 man, såsom händelsen blifvit då man i åf, under förebärande att man dermed velat för statsverket inbespara omkring 750 rdr, fördelat styrkan på enlast två kompanier. Vi skola icke här framställa något vidare påstående om de verkande metiverna för de af Oss klandrade anordoingarne, men vi anhålla att få dels genom en relation om förhållandena: vid samma trupp förlidet år, dels genom en liten kontrollräkning i afseende å e förmenta besparingarne, sätta våra läsare i tillfälle att bilda sig en föreställning om hurövida anledöing saknats för det antagande, som. föranledde våra första anmärkningar i ämnet. År 1868 var den på Andra gardet belöpande beväringsstyrka omkring 20 man mindre än innevarande år. Det oaktadt delades styrkan då i tre kompanier, hvika vid beväringsmötets början stodo under befäl af major Pontin, som var beordrad att boilägret. en hr Pontin tjenstgjorde på samma gång vid stamtruppen och förde der bataljon, för hvilket ändamål han nödgades rida urlägret de timinar stamtrippen exercerade. Den omständigheten; att beväringen derunder blef i saknad af bataljonschef, ansågs då vara af den vigt, att det föranledde utnämning, midt under pågående möte, af en tredje major, hvilken plats tilldelades regementschefens brotill följd af bröstsjukdom, åtminstone på senare tider sällan varit i tjenstgöring, dervid öfverhoppade kaptenen Åberg, hvilken då var Iden återstående mötestiden befälet i beväofördelaktig för hans svaga helsa. I år är den på regementet belöpande beväringen cirka 20 man starkare än förlidet år, men det oaktadt har man denna gång delat den på blott två kompanier. och ansett obehöfligt tilldela densamma något majorsbefäl alls. Detta har skett, påstår man, för besparings skull, i det kostnaden derigenom skulle minskas med omkring 750 rår för båda beväringsmötena. En specifik uppgift öfver befälskostnaden l vid Svea gardet, som med två eller tre mans större beväringsstyrka än Andra gardets, fördelat densamma på tre kompanier, visar emellertid, att denna kostnad der uppgår för sjutton dagars möte till 952 rdr, eller för båda mötena till 1904 rdr, medan en likadan uppgift rörande Andra gardets på två I kompanier fördelade beväring upptager 799 rdr, eller för båda mötena 1598 rdr. Hela besparingen belöper sig således — icke till 750 rdr, såsom det uppgifvits — utan till 306 rdr. Och nu vill man göra troligt, att I det är för denna besparings skull som man s vidtagit den ur militärisk synpunkt ganska 1 I olämpliga anordningen att bilda 160 mans t ee ER, F UA beväringskompanier och att lemna befälet i lägret åt ena kompanichefen, ehuru erfarenI der, grefve G. Lagerberg, hvilken, ehuru han, ! 27 års officer och sällan lärer haft permission. Grefve Lagerberg tog sålunda under ringslägret, men vistelsen der lärer befunnits I: heten gifvit vid handen att den administra. beväringen, såsom uppsigten öfver kronans paredlar, mathållningen, ordningens upprättållande 0. s. v., är af den omfattning att den väl tager äfven en ganska duglig mans -ltid och krafter i anspråk. Det är härvid också att märka, att, då Lifbeväringsregementets indragning beslöts, blef det bestämdt, att besparingar, som etter hand skulle uppstå vid Lifbeväringsofficerarnes afgång, skulle användas till löner för en tredje major och fyra andre kaptener vid hvardera gardesregementet, afsedda bhufvudsakligen för beväringens öfning, hvilket synes antyda, att statsmakternas mening icke varit att inknappa på det för beväringen behöfliga befäl. Och om än tillgångarne hittills icke tillåtit tredje majoren vid Ändra gardet att 2, komma i åtnjutande af den särskilda majors:å l aflöning, som sålunda blifvit för denna post afsedd, har han likväl att framdeles förvänta — len sådan. Dessa anordningar vidtogos, om 8 I vi icke misstaga oss, just under den tid den Inuvarande chefen för Andra gardet generalas majoren grefve Lagerberg var stabschef, och 2 32 oo kacaem ännn förliAG RIE VE b1 mö tiva delen af kompanichefs-befattningen vid