EON OKLAR ARG PUARL JV skränkas, då man tog i betraktande den ökade folkmängden och trafiken, särtieles om det gamla, mindre lämpliga materialet fältsten skulle bega; nas. Efter 1857, då Lilla Nygatan lades med tuktad sten, hade sedermera delvis bättre materiel användts, och torde i följd deraf det kunna vara nog med att årligen omlägga en tjugondedel eller något deröfver omkring 500,000 qv.fot. tadens gator, torg och allmänna platser hade en längd af 361,873 fot, omkring 10 sv. mil, hvaraf år 1867 236,990 fot eller nära 6,6 mil varo stensatta. I ytinnehåll utgjorde gator, torg och allmänna platser 13,537,300 qv. fot eller nära 242 tunnland, hvaraf 1867 9,397,480 qv. fot eller närö 163 tunnlandjvoro stensatta. En tjugendedel skulle göra omkring 12,000 fot i längd och 469,874 qv.ot årligen. Med tuktad sten hade från 1857—1860 laggts 148,400 qv.-fot gator; 1561 80,000; 1862 120,000; 1863 190,000; 1864 —120,000; 1865 100,003; 1866 153,000; 1867 199,636 och 1868 236,080 eller tillsammans 1,321,249 qv.-fot. Aftrottoarer med Taggen kantsten hade 1857—60 laggts 7655 qv.-fot; 1561 3000, 1862 4700; 1853 6200; 1864 6500; 1865 9300; 1866 13,538t: 1867 18,838, och 1868 21,486 qv.-fot, tillsammans 91,648 eller , af alla stensatta gators längd. Huggna gidoränstenar hade under åren 1865 till 1868 laggts 52,187 fot. Beträffande hos afdelningen förekommande brist upplystes, att orsakerna till densamma voro flera och framhölls hufvudsakligast afdemingens pligt att hålla gatörna i Hlbörligt skick samt det stenhuggeri nämnden inrättat för att lemna arbetsförtjenst. Tal. yrkade bifall till beredningsutskoltets förslag om anvisande af 150,000 rdr till nyoch omläggning af gator under nästa år. Hr Kramer ansåg, att återremiss numera ej borde ifrågakomma. Ordföranden för 3:dje afdelningen hade nemligen nu förklarat att, ehuru visserligen gatuläggningens räkenskaper för år 1868 ännu ej vore fullt afslutade, han dock, på enskild väg, försäkrat sig om, att utskottets beräkning af tuläggningens brist, vore riktig. Tal. ansåg således, att nu bestämt beslut i fråga om änslaget för nästa år för fatuläggningen borde fattas. — Frågan vore då blott hvad beslut borde fattas? — En; billig, första fordran hos den som skall lemna penningar vore att få bestämma, hvartill enningarne skulle användas. Så vore ej här förållandet; ty stadsfullmäktige hade visserligen tillstånd att bevilja penningar till gatuläggning; men, enligt K. M:ts förordning af den 25 Maj 1849, för hvilken förordnings föreskrifter talaren närmare redogjorde, var det handelsoch eikonomikollegium, och alldeles icke stadsfullmäktige, som bestämde hvilka gator gkulle omläggas. Härtill komme, att den af stadsfullmäktige sjelfva tillsatta myndighet, som i detta afseende skall verkställa stadsfullmäktiges beslut, d. v. s. drätselnämndens 3:dje afdelning tydligen visat, att den ej anser sig behöfva ställa sig stadsfullmäktiges beslut till efterrättelse, Båsom både af de iutskottets betänkande vidlyftigt utredda bedröfliga förhållanden och af ordför:s i 3:dje atd. nu afgifna yttrande tydligen framginge. Tel. undrade, om någon representation i verlden skulle tåla att bli så behandlad? — Den utväg, som representationer i dylika fall plägade tillgripa för att göra sin vilja aktad vore skattevägran. Tal. ansåg derföre, att han skulle vara i sin fullkomliga rätt, om han här yrkade, och stadsfullmäktige i deras fullkomliga rätt, om de här beslöte att för år 1870 vägra hvarie anslag till gators nyoch omläggning. Allt, som är rätt, är dock ej derföre alltid klokt, och våra gator vore till stor deliett sådant skick, att. det måhända ej vore klokt — äfven om blott för ett år — att låta arbetet med deras omläggning afstanna. Tal. ansåg derföre, att, äfven under nuvarande förhållanden, man dock borde bevilja något anslag till gators omläggning. Frågan vore då blott, hvilken summa? Siffran borde ej bestämmas godtyckligt utan på grund af något bestämdt skäl. I en senare punkt af utskottets betänkande föreslås, att af gatuläggningens brist, 72,572 rår, nästa år 1870 skall betäckas endast hälften eller 37,000 rdr, hvaremot resten, 36,000 rdr, skall qvarlemnas såsom sväfvande skuld till 1871, och på samma sätt med hälften af fattigvårdsnämndens brist. Tal. ansåg ytterst vådligt att beträda denna bara af sväfvande skuld, ett system, som varit uppbhofvet till alla stora statsskulder. En god skörd i landet i år kunde visserligen genom dess återverkan på våra stadsförhållanden minska många af kommunens dryga kostnader för nästa år; men skörden berodde 2 väderleken, och intet vore dsäkrare än att bygga en budget på väderleken. I allt fall torde dock nog brister finnas att 1871 betäcka utan att tillskapa en särskild sväfvande skuld. Detta vore, tyvärr, så mycket sannolikare, som landet ingalunda befunne sig i något hoppgifvande skick och hela landets tillstånd äfven i hög grad har inflytande på tillståndet i landets hjerta, hufvudstaden. Talande för detta landets otillfredsställande tillstånd vore, att, enligt hr v. Kremer af fullt tillförlitlig person meddelad uppgift, folkmängden i riket år 1868 långt ifrån att, såsom under en lång följd af år förut egt rum, tilltaga, tvärtom under det sista fåret aftagit med icke mindre än 20,000 personer — det vore således ej rådligt att räkva på framtiden, utan det enda kloka vore att genast i nästa års budget betäcka den brist, som uppkommit, och som i alla fall förr eller senare måste betäckas. Tal. ansåg här ett skäl vara funnet för bestämmandet af siffran för gatuläggningsanslaget. Hälften af gatuläggningens brist skulle betäckas genom uttaxering, enl. utskottets förslag. Tal. ville nu, att den andra hälften, eller 36,000 rdr, skulle betäckas medelst nedsättning i gatuläggningsanslaget. Han påyrkade och förordade derföre på det varmaste, att stadsfullmäktige ville nedsätta anslaget för gators nyoch omläggning år 1870 till 114,000 rår. Hr Lindhagen. Frågan gälde, om drätselnämndens tredje afdelning skulle ställa sig den upp gjorda staten till efterrättelse eller icke, då andra afdelningar ej fingo öfverskrida de bestämda an slagen. Det vore betecknande för den skefva ställning, hvari afdelningen försatt sig, att dess ordförande uttalat den åsigt, att afdelningen hade för pligt att underhålla stadens gator i godt skick. Detta vore oriktigt. Afdelningens åliggande vore att på bästa sätt använda de medel, som för gatorna anslogos. Beviljade stadsfullmäktige ej hvad för detta ändamål begärdes, hvilade ej ansvaret på tredje afdelningen utan på stadsfullmäktige. . Uppfattningen af handelsoch ekonomi-kollegi ställning till afdelningen vore lika oriktig. Nämn de kollegium kunde visserligen, om en gata vorc i uselt skick, förordna att den skulle läggas on eller besluta ändringar i afdelningens förslag; mer kollegium kunde icke Ippgöra något nytt defini tivt förslag. Om medel till de af kollegium be slutade förändringar saknades eller andra bestäm da arbeten ej kunde inskränkas, ålåg det drätsel nämndens tredje afdelning att vända sig till stads fullmäktige. Det hade blifvit sagdt, att afdelningen handla efter en plan, och tal. ville ej bestrida att så vari men planmessigt hade man ändå ej förfarit. Fö att finna detta behöfde man endast göra en spat sertur i stadens utkanter, der små sidogator be funnos till sin helhet eller delvis lagda under de man slet rätt ondt i stadenscentrala delar, ar märkande tal. att afdelningens ordförande uppgi vit, att en karta i mindre skala öfver gatornas be skaffenhet skulle finnas, hvilken det varit önsklig att stadsfullmäktige åtminstone fått se. Det vore ej svårare för stadsfullmäktige att grar ska en plan öfver gatorna, än de ritningar öfve hus m. m. drätselnämndens första afdelning off för stadsfullmäktige framlade, fanmärkande ta att man ej borde ge ett enda öre, innan man sat i tillfälle besluta huru medlen skulle användas. Tal. tillstyrkte dock, att stadsfullmäktige måt bestämma ett visst belopp, men att afdelninge TR edan anAnd fil