Aftonbladet – 25 mars 1869, sida 3

Kars SsmasSstadsmenniska Iran overge yYyF I hufvudet, äfven om hon mer än en gång haft nöjet att äta hos en Davidsson, en Cadier eller en Berggren i Stockholm. Den första och den åttonde salongen äro Ide förnämsta, upplyste hr Lemaitre. Vi I hade just den åttonde, ett litet underverk af lyx, icke den der lyxen som skriker och gör väsen af sig, ofta likväl endast med svårigIhet döljande något riktigt simpelt, något fult loch lumpet under förgyllningen, utan den Ikonfortabla yppigheten uti ett stort hus. Och likväl är det endast på en restauration. Sammet af prima qvalitet, dyrbara bronser från Barbediennes atelier, Aubussonska matItor, duktyg af finaste slag, praktfullt bordsilfver at verkligt, kontrolleradt silfver, och Jallt annat i öfverensstämmelse dermed. Jag anmärkte, att ekläreringen icke utgjordes af gaslågor, utan af vaxljus, hvilka, det måste Iman medgifva, skänka ett vida behagligare j sken, än den moderna belysningen. Fruntimmer finna i allmänhet ett stort nöje i att äta på värdshus, någon gång, och jag kan icke neka, att det har sitt behag just derför, att det förekommer så sällan. Men en middag på Cofe Riche är väl det förnämIsta man kan komma till i värdshusväg, fastän man har sagt mig, att det är lika präk-. tigt hos Freres Provengaux i Palais Royal och-på Maison-Doree, som ligger i ett annat hörn vid Boulevard des Italiens, kanske äfven på Cafe Anglais, sneåt emot. Matsedeln var af den utmärkta beskaffenhet, att jag fattades af starkt begär att göra en visit i köket. Det lät naturligtvis icke göra sig, ty icke kunde jag stiga upp från bordet och bedja herrskapet ursäkta, att jag begaf mig till sjelfva produktionsorten för alla de goda saker, som serverades oss. . Man skulle hafva funnit sådant mycket löjligt, hvilket bevisar att man ej heller i Paris är utan sina enfaldiga fördomar. Emellertid sökte jag åtminstone teoretiskt inhemta, hvad jag, om jag ville vara det ringaste comme il faut, icke kunde i praktiken göra mig förtrogen med, Hvarje restanrant af första ordningen i Paris har naturligtvis en stor kökspersonal. I spetsen för denna står en chef, en mästerkock, hvilken vanligtvis har en aflöning af 5 å 6000 fres om året. Hans närmaste man kallas också ofta chef, nemligen chef saucier, som förtjenar 2 23000 fres områret. En specialchef är Tentremettier, den som sörjer för mellanrätternas konstnärliga beredning, och en ännu vigtigare specialitet förestås.af le rötisseur, den som svarar för steken. De begge sistnämda bafva också hvardera sina två å tre tusen franes om året. Dessätom finnes en chef du gardemanger med omkring tvåtusen francs, . Han bereder allt hvad moyonnaise ännu talrikare trupp, bestående af lägre ofheter och gör i ordning de kalla rätterna. Denna talrika generalstab kommenderar en ficerare och gemene man, af hvilka de förra lönas med åttio å hundra francs i månaden och de simpla karlarne med åtminstone femtio francs. Diskrarne erhålla icke så stor aflöning, men denandel i qvarlefvor och afskrap, som tillkommer dem och som säljes till restaurationer -f lägre ordöing, iobringar ej så obetydligt. Afven i de obetydligaste restaurationers kök, der det finnes endast en kock, kallas denne öckså chef, men är en general utan -arme. : En, högst vigtig befattning är öfverstemunskänkens. Denne, kallad ie sommelier, har ännu större aflöning, än öfvergeneralemi köksdepartementet. En sommelier i sin fullkomJighet är en öfversteprest i källarvåningen, det anderjordiska. templet, som innesluter så ofantliga skatter. Etthundratusen buteljer med ett pris, som varierar mellan två och fyrtio francs stycket, lärer icke vara något ovanligt i ett sådant temvel. Jag har icke hört huru många buteljer finnas i källrarne under Cafe Riche, men Maison Doreelärer åtminstone förlidet år hafva egt 180.000. Det! förstnämnda cafeet skulle hafva något utomordentligt i ett visst rödt Cöte-dor från år! 1811 och ett mirakulöst Leoville-Barton från är 1848. Hr Lemaitre, hvilken förvöfrigt är en mycket återhållsam bordsgäst, kommer i1. hänryekning när man talar med honom om dessa vinsorter. Att ett fruntinimer icke förstår sig på så högtidliga ämner och ännu: mindre kan entusiasmeras derför bör man ej : finna underligt. . Deremot sitter jag verkligen : slagen med häpnad, när man berättar för mig, ; att en restauratör af första ordningen numera har svårt att finna en någorlunda lämplig lokal under femtio å sextio tusen francs i ärlig hyra. Ekläreringen kostar vanligtvis femton å tjugotusen, tvätten tio å femtontusen francs om året. Att gästens addition, under sådana förhållanden ofta stiger till ett betänkligt belopp, är icke underligt, så mycket mindre : som en samvetsgrann restauratör köper sin l. fisk och sitt tjäderfä oerhördt dyrt, icke frå-. gar efter hvad han ger ut för att få den bä-, sta tryffeln-och begagnar smör, somkostar tre francs skålpundet. Hos en sådan man finnds aldrig humbug, men hans yrkesbröder af lägre ordning förstå sig så mycket bättre på att draga den konsumerande allmänheten vid näsan. En, ordinaire (soppa och soppkött) för 35 centimes, bröd 15 och vin 20, inalles 70 centimes, det är en frukost, fastän icke på Cafe Riche, ej heller i. Maison Doree, hos: Freres Provengaux elier någon annan af de stora, den eleganta och rika verldens restauratörer. Men det är en arbetares frukost, har madame Lefebvre, sömmerskan, sagt mig, och söm jag ifven från andra håll funnit bekräftadt. Det ir arbetarens första fruköst för dagen, klöckan 9 förmiddagen. Den andra frukosten ller middagen, om ni så vill, som intages klockan två på dagen, består af bröd för 15 sentimer, ost för 10 och vin för 20, inalles i5 centimer. Den som ej har sitt arbete hemma, och de flesta hafva det utomhus, förtära dessa begge mål på krogen. Hufvudmåltiden intages deremot hemma, såvida arvetaren är gift, och förtäres klockan 8 äå 9 vå aftonen, undantagsvis klockan 7. Den jestår af soppa, kött, vin och bröd, möjligtvis med ett tillägg af grönsaker. Man beäknar att denna diner kostar omkring 90 sentimer person, och skulle såledessen arbeare konsumera för 2 fr, 5 cent. hvarje dag. Det är den lyckligt Jottade arbetaren, den am har arhoto heh on måarorlnnda FOA Are