STOCKHOLM den 253 Mars, Interpellationen i medicinska frågan. Med de grundsatser denna tidning alltid hyllat om den fria täflans gagnelighet och om nödvändigheten att draga tillbörlig nytta af de institutioner staten underhåller, hafva vi mer än en gång uttryckt vår förundran öfver regeringens sätt att behandla den stora och kostsamma läroanstalt för den medicinska undervisningen, som här i staden blifvit upprättad. I stället för att låta detta nyare läroverk, hvilket under de senaste 30 åren, i följd af det verksamma nit detsamma ådagalagt, varit föremål för riksdagarnes frikostiga omhuldande, fritt utveckla allt det gagn som dermed blifvit afsedt,; har regeringen med en förvånande ihärdighet tillbakahållit denna utveckling och dermed äfven den venska läkarebildningen. Det låter otroligt, men är dock sannt, att, sedan rikets ständer gifvit institutet den omfattning i lärarekrafter och materiel, att en fullständig läkarebildning der skulle kunna åstadkommas, har hon förvägrat detsamma rättighet att meddela teoretisk undervisning, hvarigenom för ynglingarne, som måste på olika orter studera särskilda delar af vetenskapen, cden medicinska: kursen onödigtvis blifvit i hög grad förlängd och fördyrad,, att man ckreerat professorer i fysiologi, kemi och anatomi etc. med föreläsningsskyldighet, men utan lärjungar ), emedan dessa icke fått undergå den teoretiskt-medicinska examen utom i Upsala och Lund; att, då ständerna vid meddelandet af anslag fästat det vilkor, att institutet skulle erhålla full likställighet med universitetsfakulteterna, har regeringen begagnat anslaget, men lemnat vilkoret ouppfyldt, samt att, sedan rikets ständer, uti skrifvelse till K. M:t af den 16 Maj 1863, begärt att Carolinska Institutet måtte medgifvas rätt att, i likhet med universiteternas medicinska fakulteter, anställa såväl den teoretiskt-medicinska eller dens. k. medicine-kandidat-examen som den praktiskt-medicinska eller medicinelicentiat-examen, samt att stadgarne för bemälde institut måtte i öfverensstämmelse härmed varda ändrade; så har ännu i dag, således efter nära sex års förlopp icke den ringaste åtgärd i följd häraf blifvit vidtagen. Denna märkvärdiga glömska i förhållande till en bland de första grundreglorna i det konstitutionella systemet, desto mer i ögonen fallande som vår nuvarande regering i åtskilliga andra frågor icke har något emot att synas. konstitutionelt sinnad, har icke varit så förbisedd hvarken af allmänheten eller af de senare riksdagarne, som vederbörande måhända föreställt sig, och den interpellation, som en aktad medlem af andra kammaren för några dagar sedan ställde till ecklesiastikministern, var blott ett uttryck af det allmänna .missnöje med regeringens förfarande i detta fall som länge förefunnits. Hr Lithners fråga var ganska enkel, nemligen: af hvad anledning rikets ständers skrifvelse af 1863, angående rättighet för. Carolinska institutet att förrätta medicine-kandidatexamen, icke föranledt någon åtgärd från regeringens sida; och man borde således förvänta antingen ett förnekande at den klandrade försummelsen, åtföljdt af bevis å vidtagna åtgärder till uppfyllande af rikets ständers begäran, eller ock några upplysningar om verkliga hinder för ett sådant tillmötesgående. -Intetdera af detta inträffade. Satsrådet Carlson är, som man vet, en skicklig. talare; och den påtagliga lamheten i hans försvar härledde sig sålunda endast från svagheten i hans situation, men .ingalunda från bristande dialektisk förmåga. Den medicinska undervisningens ordnande, sade hr Carlson, vore en svår och omtvistad fråga. Man borde ej utan samlade skäl rubba en nyss införd ordning; bland de sakkunnige herrskade olika åsigter, och om tre sjelfständiga läroverk skulle ställas vid sidan af hvarandra vore nya institutioner och lärostolar alldeles nödvändiga. Härvid anmärktes, att om den :medicinska frågan varit omtvistad, så vore densamma det ingalunda numera, allra minst å representationens sida, af hvars votum frågans öde ytterst berodde oeh hvilken redan deruti sagt sitt sista ord: Att vänta på ökad erfarenhet af den ordning, som år 1861 blifvit af dåvarande ecklesiastikminister införd, torde desto mindre vara skäl, som denna s.k. ordning stod i fullkomlig motsägelse till såväl den nyss förut upplösta medicinska komitens förslag — hvilket tillstyrkte båda. de medicinska skolornas i Upsala och Lund upphäfvande samt ett enda medicinskt läroverks upprättande i hufvudstaden — som rikets ständers kort derefter, vid 1863 års riksdag, uttalade vilja. Dessutom har detta skäl för bibehållande af de fördelar, universiteternas fakulteter år 1861 erhöllo på institutets bekostnad, redan vid 1862—1863 årens. riksdag blifvit åberopadt, men af, ständerna underkändt och ogilladt. Att om de trenne läroverken blefve sjelfständiga, nya. lärostolar m. m. blefve nödvändiga, bestreds såväl af hr Lithner som af hr Key, hvilka anmärkte, att Karolinska institutet, som nåturligtvis härvid af ecklesiastikministern ensamt afsågs, emedan de båda fakulteternå förut åtnjuta full sjelfständighet, har lärare i öfverflöd, fastän de icke nu få användas, utan, mot.sin vilja, till en delinnehafva sina befattningar såsom sinekurer. Det skulle vara alltför besynnerligt, om ett institut som har lärostolar i de mest olikartade grenar af läkarevetenskapen, ett nära dubbelt större antal än .Upsalas och Kjöbenhavns medicinska fakulteter samt ett nära tre gånger större antal lärare än Lund och Kristianias, skulle vara i behof af ökadtantal lärare m. m,, för att kunna fullgöra den undervisningsskyldighet, som utan tvekan anförtros dessa mindre läroanstalter. ) De citerade ordalagen återfinnas i rikets ständers skrifvelse den 16 Maj 1863.