Aftonbladet – 30 januari 1869, sida 3

gt l anspråk på biträde, som han icke kan motstå enI hvarför mången föredrar att lemna en spard pen nej ning räntelös i lådan okänd af hans omgifning s Statsobligationen, satt på så lågt belopp, att der e I blir tillgänglig för arbetaren; gömmes i lådan m I skymd för uppmärksamheten, men värdefull ökan ilde landets kapital och vid ett ifrågasatt mindri industrielt företag användbar och sålunda i si det ordning befordrande industrien. Den är icke hel kler så Jätt användbar, som de ur sparbanken ut ya I tagna reda pemningarne. SE g, eträffande åter den försigtighet, som bör jakt va tagas till förekomriande af öfverdrifvet anlitande er af arbetskrafterna, torde kunna beräknas att an 1? vändandet af ett LR af 5 ända till 7 mill: år ligen till jernvägsanläggningar i olika orter icke sk I skulle i någon märkbar mån motverka industriens meller jordbrukets tillgång på billig arbetskraft. eGenom upplåtande af terrasseringsärbetet på entreprenad, vinnes det dubbla ändamål att arbetset kostnaden nedsättes och ortens befolkning bere1I des ett tillfälle att utan att behöfva skiljas från I hemmet, och således med förminskade utgifter dl, j oaktadt lägre arbetslön få större behållning. Den st I jemförelsevis mot förr mindre summa, som använed des på Fernvägran äcgningar. skall såmedelst kraftigare befråmja kapitalbildningen, helst mången jordbrukare eller fa i liqvid för arbeteeller leveranser kunde mottaga. statsobligationer, en yta, I terligare eggelse till sparsamhet. el Med afseende härå torde arbetstiden för de J ifrågasatta banorna böra bestämmas till 12 a 15 n SÅ med en anläggningskostnad af 5 till 7 mill. årligen. Detstnma gäller om dem, som nu äro anställda n ji byggnadsstyrelsens tjenst, ett embetsverk hvars e l indragning jag måste föreslå, helst vi det förutan -I redan ega efti styrelse för statens allmänna arbet ten och jag ej förstår ändamålet med eller bety5 I delsen af två sådana institutioner och ännu minfl dre-erkänner riktigheten af ett industriidkande embetsverk, och jernvägars byggande måste dock; 1 vara ett industrielt företag. 0 21 Med vidhållande af den grundsats, att 3 millioti ner rår vore det maximum, hvaröfver statens räntet betalning ttäfver den för de redan nu upptagna i I jernvägslånen icke i något fall kunde utsträckas, skulle man således kunna (under förutsättning att jicke några banor bygdes, som gåfvo mindre än 2 proc. af anläggningskostnaden, hvilket icke ens bör ifrågasättas) medgifva räntegaranti för ett belopp af ögat sjutiofem millioner rdr eller också I staten med obligationer till detta belopp inlösa de af bolagen färdigbygda banorna. j I fråga nemligen om företrädet af det ena eller Jandra af dessa rr nu omnämndås alternativ vill jag för det närvarande, under tillkännagifvande att det förstnämnda, eller statens räntegaranti åt ett bolag, såsom jemväl i andra länder med fördel försökt, synes mig vara att föredraga, likväl med afseende å de invändningar, som deremot framstälts, underställa riksdagens pröfning jemväl det andra. Man har nemligen mot det första erinrat, dels att en räntegaranti innebär en frestelse till missbruk, enär det för bolaget är likgiltigt om utgifterna ökas eller minskas i de, fall, der ingen utsigt finnes för handen att inkomsten kan vöfverstiga 6 proc.; dels äfven att svårighet för staten ng att fortfarande administrera stambanorna, då dessa, såsom fallet blefve med Östgötabanan, inskjutas mellan stambanorna vid Katrineholm och Nässjö. Såsom korrektiv emot det förstnämnda missbruket . åf en räntegaranti kunde visserligen statueras ett visst förhållande mellan brattoinkomsten och nettobehållningen, och öfvervinnandet af den sistnämnda svårigheten möter lika litet omöjlighet; men dessa )! tvifvel torde likväl hos en och annan väcka obe-( nägenhet mot detta alternativ. Betänkligheter kunde ,; också möjligen möta hos blifvande bolag att utöfva en sådan öfver hela riket utsträckt admini-! stration, och man må ej förbise det alltför stora svårigheter icke böra uppställas för det eller delt bolag, som kunde vara hugade att åtaga sig ett för f riket så vigtigt företag. Öm således staten emotsina obligationer inlöste de färdigbygda banorna, så blefve förhållandet särdeles enkelt, och då staten i ett fall efter de 40 årens förlopp genom amortisationen blefve egare af banorna, så törde det synas mången lämpligare att den genast öfvertoge dem. Härigenom vunnes för staten den obestridliga fördel, att den undginge den ständigt återkommande upplåningen, som af staten aldrig med samma fördel som af ett bolag kan anlitas, att bolaget hade samma intresse som staten sjelf att uppehålla kursen på statens obligationer. Vid antagandet af det ena eller andra af dessa alternativ borde bestämmas hvilka jernvägars anläggande sålunda borde befordräs, och dertill föratsättes bestämmande af ett jernvägsnät, som tillfredsställde de särskilda orternas behof. b Bestämmandet häraf framkallar en jernvägsstrid, )S men för en gång icke vid hvarje riksdag återkomd mande i oändlighet fortsatt. b Om vid det förslag. jag i detta afseende går att b göra, man skulle anse, å ena sidan att jag gått nog långt, å den andra att jag förbisett Norrland !! ofvan Gefle, så ber jag att till den förra invänd-n ningen få svara att ett litet folk, som tänker stort a om sig sjelf, som önskar och hoppas att i den ( dunkla framtid vi, — begränsade. af öfvermäktiga stormakter, i hvilkas utslag skipas styrkåns rätt — gå till mötes, kunna häfda sin sjelfständighet, må) ste inse att detta icke är möjligt annorledes än derigenom att vi blifva -ett industriidkande folk,)K och att hela detta förslag egentligen blott har etttö syfte, icke blott vår industris lyftning ur dess nuri varande förfall, men dess höjande till den ståndpunkt, som anvisar alla våra naturförhållanden och våra tillgångar på det ypperligaste jern och trä-V! kol, af oändliga arbetskrafter, som obegagnade för) Så rinna i våra vattenfall, af en hos folket spriddd: slöjdskicklighet, som våra långa vintrar bjuder det s att begagna, och slutligen af vårt läge invid de snart sig öppnande portarne till den verld för inh dustriens täflan, som innanför dem framter sig i n östern. ; Ja Till dem åter, som, syftande på Norrland, in-5( vända att jag begärt för litet, genmäler jag att nina önskningar väl skulle kunna gifva sig luft, ut nen mina förslag måste begränsas inom den närti arande möjlighetens trånga område; att en, geiom industri och jordbruk i de mellersta och sö-)M ira delarne af landet, ur sitt närvarande betryck ty terställd och kanske snart nog riktad befolkning en örst måste fortfarande kolonisera Norrland, samt pet tt, tilldess denna kolonisering skett, vi måste inänka oss att hjelpa dem med smärre utfartsfi ar till den stambana, som naturen i Bottniska)! iken erbjuder denna orts derpå transportabla sti rodukter. S Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt,)ret ågar jag, under erkännande af min oförmåga, IT tt lösa den svåra uppgiften att framställa ett!m: ullständigt jernvägssystem för vårt land, såsom tt bidrag dertill yttra följande: Från Sverges sydligaste del genom Malmöhus, ristianstads, -Krotobergs och Jönköpings län,) OS ramgår en redan anlagd jernvägssträcka midtigera om landet till Nässjö. Afvikande åt vester går på enna vidare genom Jönköping samt Skaraborgs för in till Falköping, mötande der den jernvägs--. träckning, som från landets förnämsta exportort i å vestra kusten framgår genom Göteborgs, Elfs-h orgs och Skaraborgs län emellan de begge stora att sjöarne till Laxå, delande sig der i Örebro Jän ski els åt öster genom detta och Nyköpings län mot ja ufvudstaden, dels i vester genom Wermland till fru rödrariket. Från Halsberg går en gren genom rebro dels till Nora och dels till WestmanlandsYy5 n, nära hvars gräns den stannar vid Köping. Sjö rån Katrineholm nedgår en annan linie till Norr-! om öping och från hufvudstäden en genom Stockoss olms Jän till Upsala. I Gefleborgs län finnes enqöl rnväg ledande till residensstaden från Falun tal mt smärre banor från de i norra delen at detta n befintliga vattendrag till Söderhamn och Hui ksvall. Päl De orter ed för att rg) ett redan allord änt uttry ifvit löt vid storsk EL VN 3 so BORA — V rå RR Nol.