Aftonbladet – 30 januari 1869, sida 3

PUVAlLJE al IfIOP LIL UpplaLdld. Den minskning i jernvägsbyggnadsverksamheten. mt som synmnerligast från och med är 1867 inträdt. ed I har nyss väckt mycken oro inom det del af lan det, som ännu är i saknad af dessa för vår tid och våra förhållanden så RSS ON kommuniute I kationsmedel. Folket har kommit till klar insigt om vigten och nödvändigheten att ofördröjligen komma i besittning af de fördelar jernvägårne medföra och ett recidiv af den gamla jernvägsfebern är -ovilkorligeti ätt befara om man icke lel i ofördröjligen använder deti hd medicin, som m I kan stilla denna feber, neml. ökad verksamhet i d, afseende på jernvägarnes anläggande, an) Men huru Könna åstadkomma denna. ökade rverksamhet, då statens fnansiella ställning onekJe ligen är sådan, att den icke torde kunna för nya ss j jJernvägsbyggnader afse mer, än den afkastning, mj som kan Erkållas af de redan fullbordade bansrna anvisa medel till annuiteter för nya jernvägslån? Enligt mitt förmenade kan målet endast vinraj nas —; nemligen genom en stark och patriotisk ll sammansintning af män med kapitalstyrka, som. ss äro lifvade för jernvägsbyggnadernas fortsatta beur drifvande, Staten har bittills föregått med exemrr I plet af en stor verksamhet på detta område. Det r, I må nu vara en pligt för de enskilda samhällsmed1lemmar, som nitälska för jernvägsnätets utsträcktt ning, att för sådant ändamål, under statens skydd, ibilda en association; som åtager sig att rastlöst hl och verksamt ingripa i det stora verkets Vidare utveckling och fullkomnande, Om man antager att kostnader för jernvägsel materielen utgör omkring 25 proc. af hela antläggningsköstnaden, skulle man kunna beräkna, -Jatt våra större jernindustriidkare, om de finge s) säkerhet derom, att jernvägtmaterielen toges innd om landet, jemväl skulle bidraga till teckningen -Å af de. erforderliga medlen för de mest angelägna , vägarne utan behof af utländskt kapital, enär vidare utländsk skuldsättning bör undvikas. Den erfarenhet som i senare tider vunnits angående t kapitalbidningen i vårt land genom cuecessivi för, I säljning af obligationer, har också anledning att a antaga, att obligationer -till ett belopp af 7 a 3 mill. årligen kunna utsläppas, ehvad det sker af 21 staten sjelf eller under statens garanti. 1 Det torde vara allmänt kändt att staten till ränta och amortissement för de hittills upptagna jernvägslånen iklädt sig en årlig utgift under ett ; visst antal-år. Dessa annuiteter uppgå, enligt statsutskottets, vid 1867 års riksdag, uppgift il 1 memorialet n:r 26 (sid. 6) för 1858 års lån till 55; proc. under loppet af 40 år 1 1860 HY, a 38 I! 186k non ÖL om nb I 1866 o, Bj o 65 I1 och torde för 1868 års lån uppgå till enahanda : belopp som för 1866 års lån. Härvid bör dock ej förbises, att staten vid alla dessa dåns. upptagande fått vidkännas större och : mindre kapitalrabatter; så att den ränta, som för; dessa lån får erläggas uppgår: för 1858 års lån till omkring 5!; proc. (5,2100) 1 1860 5 proc. (5,0022) 1s 1864 om 54 proc. (5,3487) )6 1866 53 Proc. (55202) 1 och torde för 1868 års lån kunna antagas tilll! fullt 6 proc. S Staten blir således icke skuldfri egare af de för le dessa lån anlagda jernvägar förr, än-40 å 65 årdt förflätit från lånens upptagning, d. v. s. för 186811 års lån icke förr än omkring år 1933. I Summan af de annuiteter, svenska staten förla närvarande hvarje år utbetalar för den fonderade s skulden, hvilken i kapital bestiger sig till något! i mera än 100 millioner rår, deruti inbegripes skul-S den för. utlåningen till enskilda jernvägar, uppgår a till omkring 5,780,000 rår eller något mera än 5,v proc. å skuldbeloppet. b Om man nu antoge att staten, i stället att sjelf 3 fortsätta med byggandet af nya jernvägar, antint gen tillförsäkrar ett bolag, som ville åtaga sign Jernvägsbyggnadernas fortsättande, en årlig inkomst o under 40 år af högst 6 proc. å anläggningskapijö: talet, mot det. att bolaget. efter 40 års förlopp st till staten afstode banorna, med allt hvad dertills hörer, i fullt brukbart skick, eller ock att staten b så snart banorna vore färdigbyggda inlöste dem ri emot statsobligationer till det i kostnadsförslaget si upptagna belopp så kunde derigengm många förså delar vinnas... Bland dessa torde här i korthet te kunna antydas: äl 1:0) att staten icke vidare behöfde ett särskildt d embetsverk för banornas byggande; to 2:0) att byggnadskostnaden säkerligen blefve billigare, än då staten sjelf skall låta ombesörja bygde gandet; uj 3:0) att banorna blefvo förr färdiga och kunde l so inbringa större inkomst åt statens redan färdiga sa stambanor, än om jernvägsbyggnaderna skola, så-se som på senare tider, bedrifvas med ett ringa årligt kapital; 4:0) att staten vid garantiens beviljande kunde lä fästa det vilkor, att endast inhemsk materiel finge at å banorna användas; fr 5:0) att den nu rådande arbetslösheten hos den arbetande klassen blefve till en del afhjelpt, så m att minskning i fattigvård och fångvårdskostnad m; vore att emotse, 0. 8. Vv. Det torde icke innefatta någon öfverdrift om gö man antager att staten under den närmaste framno tiden är i tillfälle att för jernvägsbyggnaderna anI of vända ett. belopp, motsvarande nettoafkastningen ni; af de redan färdiga jernvägsbyggnaderna, hvilka on år 1867 lemnade en nettoinkomst af 2,970 -proc.du af anläggningskapitalet och hvilka, när nordvestra )stc stambanan och sammanbindningsbanan genom Stock gå holm blifva färdiga, otvifvelaktigt komma att af-ste kasta minst. 3 proc. å en Long Mang Om I de vidare denna kostnad beräknas komma att uppgå oc till omkring 100 millioner rdr samt nettobehållsy ningen alltså utgöra 3 millioner rdr om året, skulle I va staten kunna bestämma utbetalandet af denna sumpu ma i räntor å det kapivd; som nedlägges ilvå jernvägsbyggnader. Staten behöfde i sådant fall,ko derest en af de garanterade banorna gaf i afkast-rir ning t. ex. 3 proc., endast tillskjuta 3proc.; gaf jslö bånan 5 proc. så inskränktes statens tillskott till latt nr procent och när banan lemnade fullt 6 proc. sn: ipphörde all utgift från statens sida. du ag kan nemligen icke förmoda annat än attöst lels de af mig föreslagna banor öfver hufvud mår te gifva åtminstone 2 proc. i nettobehållning, så vär ut statens tillgångar ej behöfva anlitas för mer mi in 2, af den till räntor å anläggningskapitalet I me ;rforderliga summan, och man skulle således, med var illägg af den såmedelst till 1, mill. uppgående nor ettomkomsten af de nya banorna, komma till4!, dra nill., en tillräcklig summa till ränta och amorteåte ing af 75 mill., hvarmed om ett billigare byggför: adssätt till en del banor användes, man torde att, unna verkställa anläggningen af de banor jag skr öreslår. väg Efter de första byggnadsåren, eller efter full-vik ordandet af den första bandelen, komme nemliPro en annuiteten icke att uppgå till mer, än hvad 1 om för banan utbetaltes och skulle sedermera våg måningom stiga. att Man må icke heller förbise att på sätt trafik-full tyrelsens nu utdelade särdeles upplysande och jett akrika berättelse gifver vid handen; inkomsten j f de redan färdiga banorna högst betydligt sti-Kri er i den mån nya banor tillstöta de befintliga frar ch att således den ökade inkomsten af dessa non orde kunna efter någon tids förlopp tillåta komden ande riksdagar att höja det: maximum som jag j län u föreslagit, ty man får Y förbise, att en växansträ e industri framkallar på behof grundade anspråk på å nya kommunikationer. bor; För den närmaste framtiden måste likväl dels hoppet I insj m dessa begränsas för att förekomma det spekula) dels onsraseri som. eljest kunde förleda till obetänkta huf läggningar utan möjlig utsigt till kommunikatio) hröc er,dels kommunikationernas sträckning någorlunda I Örel tämmas för att i tid anvisa industrien platserna län, sina anläggningar, som, då banorna blifva fär-)Frål a, kunna underhålla dem med: trafik. Bristen SR ett sådant bestämmande på förhand har onek-holn sen hittills å ena sidan tillbakahållit industriella I jern