Aftonbladet – 23 januari 1869, sida 3

Det säger han om dåliga qvinnor, men inte om mig Om dig, ja, som är hans högra öga! Der som har aikalden till far, kan vara säker på att bli skrifvare. Men om Padre Nolasco, som är långt förb allt hvad kärlek heter och som ej heller äl af de medgörliga, litar på mig, så måtte har väl inte göra det utan skäl. Ack, skall dv alltid vara så misstrogen, Lor enzo7 Alltid! såvida inte min moder kunde föda mig på nytt till verlden. Men att ständigt gå så der med misstankar i sinnet, det är ju en sjukdom, och den sjukdom menniskan har, den dör hon till sluts utaf. Och du skall veta hvad ordspråket säger, att af hafvet kan man inte vänta något annat än salt, och af qvinnorna inte annat än falskhet; i dag håller man i sin hand en qvinna, i morgon står hon inte att finna. Gud gifve att jag alltid med tålamod kan höra på dina bitterueter, Lorenzo! sade Dolores mildt. Intagen af sin djupa tacksamhetskönsla, tålmodig -och mild till sinnes, kufvad af Lorenzos Gospotielea lynne, invigde sig Dolores sålunda till ett lif, hvars motstycke icke sällan ses bland folkets hustrur och mödrar. Icke många daga: efter detta samtal, upplästes i staden en kungörelse, som likt en dolk. sårade alla, som skullie störa mångens lycka, afskära många band, och tränga djupt in i mödrarnes hjertan Det var kungörelsen om den förestående soldatutskrifningen och den deraf följande lottningen. Bonden sörjer icke för att han måste arbeta; han vet att det är hans lott; han sörjer ej heller öfver att nödgas umbära, många goda ting; han saknar dem föga; han sörjer minst öfver att många barn födar honom;