Aftonbladet – 23 januari 1869, sida 3

sättning af 6 rdr vore tillräcklig för dess be täckande. Hen Jill industriens målsmän, handtverkarne, kunde icke eäs med mikroskop upptäckas i den na representatiotiet, och hvad beträffade den stora industriens representänter, så vore det visserligeii sant, att nödvändigheten för dem att pärvara vid riksdägen verkligen kunde medföra betydliga förluster. Men skilnaden mellan det nuvarande arvodet, 10 rdr, och det föreslagna, 6 rdr, eller 4 rdr om dagen, vore i detta fall en obetydlighet, icke värd att tala om. Så länge stateri åtager sig att bekosta tjenstemännens vikarier, så lede icke heller de någon nöd, ifall förslaget blefve antaget. Då arvodets nuvarande höga belopp sålunda icke tote nödvändigt eller behöfligt, följde nära nog af sig sjelf, att det vore skadligt. Den tiden skulle förr eller seäare komma, då den lägre äregirigheten och egennyttan, om hvilken senare lyckligtvis ännu funnes blott en mening, komme att ingå fostbrödraskap för att ockra med det, som dock rätteligen borde vara beroende af det almännaå förtroendet, liksom man sett att det redan å vissa orter inom ett och annat område skett, då kommunala förtroendeposter blifvit utbjudna till den minstbjudande. Ett historiskt skäl funnes äfven för den åsyftade förändringen, bestående deri att arvodet för de folkvalda ståndens ledamöter vanligen utgjorde 6 rdr. Hr Siljeström erhöH derefter ordet ochanhöll att få uttrycka sin tacksamhet mot den värde representanten från Vesterås, för det han behagat taga plats i en representation, som han ansåg så föraktlig, och hoppades att de samhällsdygder, om hvilka den värde talaren ordat, måtte finnas så Jefvande och kraftiga hos honom sjelf, att han icke måtte finna sin plats i kammaren allt för odräglig.