STOCKHOLM den 23 Jan, Riksdagen har i dag fått emottaga ett stort antal kongl. propositioner och skrifvelser. Af den förteckning öfver dem, hvilken vi meddela under vår riksdagsafdelning, finner läsaren, att bland dem förekomma de antagligen vigtigaste förslag, som komma att denna riksdag föreläggas, såsom förslaget till ny föreningsakt mellan Sverge och Norge, — i hvilket ämne enahanda förslag i dessa dagar blifvit äfven norska storthinget förelagdt —, förslaget rörande landtförsvarets ordnande, framställningen om brudgåfvan till prinsessan Lovisa samt den redan i statsverkspropositionen bebådade framställningen om upphörande af anslaget till handelsoch sjöfartsfenden och beviljande af erforderliga medel till vissa af K. M:t å nämnda fond anvisade utgifter. Förmiddagens icke synnerligen långvariga sammanträden hafva för öfrigt upptagits af motioners afgifvande, i andra kammaren till ett rätt betydligt antal. Största uppmärksamhet bland de afgifna förslagen ådrog sig, väl ej så mycket för sjelfva innehållet som icke fastmer genom det sätt, på hvilken den frambars, hr Treffenbergs motion om nedsättning af riksdagsmännens i andra kammaren arvode från 10 rdr till 6 rdr. Motionären, hvilken, såsom läsaren torde hafva i friskt minne, ådrog sig under den sista ståndsriksdagen så mycken uppmärksamhet för den assionerade häftighet, med hvilken han bepade reformen och angrep reformförslagets upphofsman, anknöt nu sitt första uppträdande i den nya riksförsamlingen till sin nyssnämnda verksamhet såsom riddarhusmedlem, genom några antydningar om sin ställning till den nya sakernas ordning. Denna ansåg han fortfarande innebära stora vådor. Förslaget om arvodenas nedsättning hade naturligtvis för ändamål, att i sin mån medverka att undanrödja dessa vådor. Vi söka i vår på annat ställe i bladet meddelade redogörelse för kammarens förhandlingar så fullständigt som möjligt återgifva hr Treffenbergs yttrande och tro oss derigenom bäst sätta läsaren i tillfälle att bedöma befogenheten af den admonition, som hr Siljeström ansåg sig böra gifva vämnde motionär genom att hembära honom sin tacksamhet för det han värdigats taga plats i en representation, som han funne så föraktlig. Atskilliga ledamöter hördes genom bravorop: instämma i detta hr Siljeströms yttrande, och i allmänhet synes, att döma af hvad vi kunnat erfara, det intryck hr Treffenbergs yttrande åstadkom hos kammarens ledamöter icke ha varit gynnsamt. Tiden har icketillåtit oss att taga kännedom om det k. förslaget till landtförsvarets ordnande och de mycket vidlyftiga bilagor, af hvilka det åtföljes, men vi skola söka med första lemna en redogörelse för innehållet af detsamma. Framställningen om brudgåfvan till prinsessan är helt kort, och som det torde intressera flertalet af våra läsare att se huru man motiverar en dylik framställning, så införa vi den här, så lydande: Sedan vid underhandlingarne för ppgöramde af äktenskapskontrakt emellan H. K. H. prinsessan Lovisa Josefina Eugenia och H. K. H. kronprinsen af Danmark Kristian Fredrik Wilhelm Carl fråga uppstått om den Irudghera som borde af de förenade rikena, enligt vid sådana tillfällen öfligt bruk. Temnas till H. K. H. prinsessan, och i anledning häraf K. M:t bemyndigat sitt ombud vid underhandlingarne att i sådant afseende uti äktenskaps kontraktet, under förbehåll af riksdagens och stor thingets bifall, uppföra 70,000 rdr silfverspecie att från de förenade rikena utgå; så ock jemte det K. M:t, med hufvudsakligt iakttagande vid denna summas fördelning emellan de båda rikena af dem ifråga om dylika gemensamma utgifter hittills följde proportioner, att !2,,:delar deraf räknats på Sverge och 3,,:delar på Norge, alltså till norska storthin get aflåter nådig pppontion att af nämnda sum ma åtaga sig ett belopp af 20.500 rdr specie, vil K. M:t härmed föreslå riksdagen att deraf för Sverges del bevilja återstoden 49,500 rår specie eller 196,000 rdr; varande uti den nådiga proposi tionen angående statsverkets tillstånd och beho! tillgångar för bestridande af en sådan utgift un dor år 1869 redan beräknade.