Aftonbladet – 23 januari 1869, sida 3

Dagens sammanträden. Första kammaren. Vid början af kammäröis samnantfäde i dag anmäldes, att revisionsberättelsen om riksbanken inkommit. Den remitterades till bankoutskottet. Vidare hade inkommit justitieombudsmannens och komiterades för tryckfrihetens vård berättelser, Krilka remitterades till lagutskottet. Derefter täcktes följande motioner: Af hr Ch. Dicksön: 1) att en skatt; motsvarande tullen å råsocker, må åsättas allt inorb lahdet tillverkadt socker af hvitbeta eller andra Giganiska ämnen; 2) att enhvar, huru stora hans årliga inkomster än må vara, må få afdraga skattefritt ett belopp af 300 rdr, vid inkomst från 300 till 800 rår 7, Prot. bevillning; från 800 till 4000 rår 1 proc. och utöfver 4000 rär 1(; Proc: af inkomsten. Af hr Reutersviärd: att en anhållan måtte afgifvas till K. M:t om revision af fattigvårdslagstiftningen. Den första af lir Dicksons motioner bordlades, den änärd remitterades till bevillningsutskottet:; hr Reutersvärds motion beslöt kartmaren rent: tera till tillfälligt utskott. Andra kammaren. Kaminären har.i dag fått mottaga de k. propositioner och skrifyi hvilka Sfrån finnas uppräknade. Sammanträdet har föröfrigt upptagits af motioners afgifvande. Vi skola i nästa n:r meddela en fullständig förteckning öfver desamma, och meddela nu endast här såsom mera anmärkningsvärdt br Treftenbergs förslag om nedsättning af riksdagsmönnaarvodet fråR 1200 rdr till 720 rdr efter beräkning äf 5 tär för hvarje; dåg. Såsom inledning till sin motion yttradeo tälarön : ; Då jag nu för första gången tager till ordet i denna kammare för att föreslå en ändring i den grundlag, hvars antagande jag efter måttet af mina krafter sökt motarbeta, torde det tillåtas mig att förut medelst några ord till protokollet få i korthet ångifva. min jer pr till dennå grundlag, i hopp att kunna uhdanrödja hvärje tvifvelsmål, huruvida min mening med motionen kan vär, ätt söka befästa sakernas nya ordning, eller Ieda utvecklingen deraf i enupplösande riktning. Denna förmån torde desto hellre böra förunnas mig, som jag tillhör den politiska pariasklass, hvilkens afsigter gjöbts misstänkta inför landet och hvilken derföre och till följd af en lika ehfäldig som lågsinnad agitation ännu till största delen befinner sig utestängd från den nya representationen. Jag skattar mig lycklig att härvid endast behöfva åberopa af mig redan före representationsfrågans lösning offentligt uttalade tänkesätt, då jag nemligen under de förberedande öfverläggningarnhe i ämnet hos ridderskapet och adeln yttrade; att, i bändölse representationsförslaget segrade, min roll och alla deras, som lika med mig äinHade bekämpa detsamma, blefve synnerligen lätt, enär vi då måste foga oss i vårt öde och redligt uppfylla alla de pligterhvilka ålades oss af de nya förhållanden, i hvilka vi inträdde; och ehuru jag fortfarande, liksom då, hyser den öfvertygelsen, aut reformens genomförande var en riksolycka och i alla händelser ett oerhördt vågspel; ehuru jag, med hänsyn till den politiska fanatism; soft framtvang denna reform, bäfvar för den nemesis, Som drager genom historien och på hvarje dess blad inskärper gudaordöt, att, der menniskan sått kött, der skall hon icke af anda uppskära; ehuru jag tror att det svenska folket, i full öfverensstämmelse med det tragiska grunddraget i dess lynne, som folkvisan med rörande naivetet skildrar, äfven denna gång bytt bort guldbältet sitt emot ett par gamla vantar.; och ehuru ändtligen mina motståndares argumenter både före och efter reformen icke bereda mig någon förlägenhet, så gifves det dock ett argument, inför hvilket äfven jag böjer mig, och detta uttalades af Svea rikes erkebiskop, då han under sista ståndsriksdageh hemförlofvade sitt prestestånd. Vår Herre, yttrade han, har tillåtit detta ske; han har dermed haft sina ändamål, och hv:lken af oss vågar förneka, att han häraf vill låta någon välsignelse tillflyta oss En sådan tanke ir väl skickad, att förjaga alla Vendeekänslor, att tukta alla sjelfviska förhäfvelser och att till medborgarens första pligt, allt för jäderneslandet, iterföra äfven det mot sakernas nya ordning mest approriska sinne. et är under inflytelsen af sådana känslor och under medvetandet deraf, att äfven de sämsta samhällsformer kunna länge bestå och uträtta nycket godt, då de uppbäras af stora samfundsgder, det är, säger jag, under mitt medvetande väraf och under vädjande till dessa dygder, som ag nu går att återupptaga en af hr Ridderstad mder förra riksdagen till min glädje väckt, af constitutionsutskottet till min förvåning afstyrkt och i begge kamrarne till min ledsnad fallen moion om nedsättning af riks dagsmannaarvodet. Talaren öfvergick derefter till en detaljerad moivering af sitt förslag, och sökte visa, att rikslagsmännens nuvarande arvode hvarken vore nöligt eller behöfligt. Arvodet borde icke bestämnas så lågt, att det från deltagande i riksdagsörhandlingarne uteslöte något af de nö diga amhällselementerna. Hvilka äro då för närvaande dessa?. Jo: först och främst jordbrukarne, ich för närvarande, embetsmännen. Hvad beträfade jordbrukarne, så ville talaren fästa uppmärkamheten derpå att den tid, under hvilken rikslagen pågår, är den för jordbruket minst vigtiga. Visserligen försummades åtskilligt af de enskilda ngelägenheterna genom närvaron vid riksdagarna, nen då de större jordbrukarne vanligen hade inpektorer och de mindre rättare eller befallningsnän, förmodade talaren att förlusten i antydda länseende icke skulle blifva större än att en erRANA REKA RA STRANGER AO RTSKA AGERA