Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 3

gerna sälja mina torkade päron der som i Jevez eller Malaga, tänkte han; jag har lust att resa dit. Jag kan da få se mina söner och höra huru de ha det. Och som han tänkte, så gjorde han också. Föga anade Maria och Catalina hvad Juan Joså företog under dö åtta dagar som för gingo innan han åter kom hem, Sedan han satt in sin mulåsna i stallet och med mycken noggrannhet ordnat sina saker, gick han in i huset, satte sig på en stol och sade till sin hustru och dotter: Många Belsniogar från gossarne till er bådas; de hoppas att ni må lika bra som de sjelfva. Hvad är det du säger, Juan Josb? Många helsningar från gossarne, säger jag. RN ng a vi fått bref från dem? Ja, och brefvet är jag sjelf. Du! Hvad menar du med detta? Att jag har varit i Berberiet och kommit lerifrån utan att ha förlorat vettet, med min nutåsna Örejero, som kanske fick sitt litet ;skadadt, när hon kom till de der trakterna, ler det var så mycket morer, så mycket rumpeter och så mycken skjutning. Maria Santissima! Och hvad gjorde du ler, oförvägne ? Sålde mina päron och fick dem väl bealta; helsade på gossarne.som mådde bra ch voro så glada som en helgdag; och slog i hjäl tre morer, som icke mer skola säga kristen hund till någon döpt själ Da er således, hustru, att jag inte gjorde min esa förgäfves. Och detta har du gjort! Gud hjelpe oss! sud hjelpe oss! utropade den goda qvinnan hb korsade sig: dödat tre moter? Det omöjligt, såvida de ej voro försvarslösa, ångna eller besegrade.