Aftonbladet – 24 oktober 1868, sida 3

bosssesisnerinär bitr RR Riksdagsmannen Sven Nilssons arvodesräkning såsom komiteledamot Bland besvärsmål, hvilka efter konungen: återkomst skola till afgörande företagas, ka finner sig äfven det, söm leGarhoten i andr kamimären Sven Nilsson från Skåne anhängiggjort, Göteborgs-Postens Stockholms-korrespondent meddelar en redogörelse för de märkliga besvärshandlingarne, ur hvilken vi återgifva följande: . I Oktober månad förlidet år tillsatte K M:t en kommit för att behandla frågan on Yrkad lindring i roteringsoch rustningsesväret. — Åtskilliga ledamöter i riksdagens begge kamrar inkallades i nämnda komite hvars arbeten fortgingo från den 25 Oktober till den 16 December, då åtskilliga ledamötei hemreste öfver julen. Den 9 Januari samlades de här ånyo, hvarefter arbetet fortgick till den 15 i samma månad, då riksdagen öppnades. Komitearbetet verkställdes emellertid af kammarrådet Charpentior Och kamrer Himmelman, hvilka icke voro riksdagsmän Under de fyra månader som riksdagen varade hade ej komitens ledamöter sammanträde mer än tio dagar, och då tgöntligen för att öfverlägga rörande de arbeten, som hrr Charpentier och Himmelman utfört. Från den 16 Juni, då riksdagen afslutades, och till den 27 i samma månad, då komiten upplöstes, arbetade ledamöterna gemensamt. ja det till armöförvaltningen aflåtna k:. brefs vet om tillsättningen f oftanårnnda komite föreskrefs, att ledamöterna från ländsorten skulle under vistelsen härstädes åtnjuta 6 rir om dagen, såsom traktamejitsörsättnitig, Sätt beräkna sig gbdtgörelse för en hitoch en hemresa enligt 5:te klassen i;1865 års resereglemente. Innan komitån upplöstes, beslöts af pluraliteten, att ofvannämnda dagtraktamente icke skulle af de ledamöter, som tilllika voro riksdagsmän, åtnjutas änder rikgdagen för mer än de tio dagar, söm körnitön haft sammanträden. Mot detta beslut reserverade sig riksdagsmännen Sven Nilsson och Bälter Sven Ersson, hvilka yrkade att traktamentet skulle till dem såsom ledamöter i komiten utbetalas under hela dagen enär de obestridligen under tiden vistats här. Efter arvodesräkningarnes granskning I armöförvaltningen, underkändes Sven Nilssons och Sven Erssons anspråk på arvode under hela riksdagen, men tilldelades dem sådant för dejtio dagar, som komiten rätteligen haft sammanträde medan riksdagen pågick. öfver detta armöförvaltningens beslut, Hvilket grundade sig på komitörs eget förut fattade beslut, anförde Sven Nilsson besvär hos K. M:t. Sitt anspråk på arvode såsom komiteledamot under hela riksdagen grundar han derpå, att i det kungliga brefvet ej förekom något stadgande, att arvodet skulle innehållas under riksdagen. Vidare antyder han, att det mesta arbetet verkställts af honom emellan sammanträdena, och derföre hade det förefallit honom nästan otroligt, att, då han visste sig hafva erhållit ett så högt och ingaunda lätt uppdrag emot bestämd ersättning under hela den tid det räckte, se sig blifva ställd i samma förhållande som en dagsverkare, hvilken endast är skyldig komma lå han budas, emot ersättning för det arvete han kan verkställa den dag han blifvit sallad... — Sven Nilsson anförde derefter, utt om traktamentet ionehållits under hela iksdagstiden, så hade ett sådant beslut, huru stridande emot regeringens föreskrift, lock icke inneburit en så stor inkonseqvens, om det af armeförvaltningen fattade, genom wilket traktamente beviljades blott för nå;ra dagar under riksdagen, enär ingen lärer ro, att arbetet inskränkte sig endast till dessa lägar,, Sven Nilsson försäkrar dernäst att den fiansiella sidan af armöförvaltningens beslut x af så underordnad vigt mot den princi