Aftonbladet – 24 oktober 1868, sida 3

ESSENS MUSIK, Att fröken Memsen fått sig anförtrodt Annas maktpåliggande parti i Hvita Frun har sannolikt egt sia grund i en önskan att låta den unga sångerskan pröfva sin dramatiska förmåga, men valet af denna uppgift synes oss icke vittna om något synnerligen Tlart och riktigt bedömande af artistens vuvarande konstnärliga ståndpunkt och begåfning. Sångpartiet, ehuru utmärkt vackert och väl hållet, är onekligen det såsom musikalisk uppgift minst tacksamma bland de mera framstående i Boiöldieus mästerverk, hvaremot rollens dramatiska sida, som är den för karakteren egentligen betecknande, är lika rikhaltig i gåfvor som fordringar, och icke kan tillfredsställande framhållas utan den förmåga af att till ett helt sammangjuta en stor mångfald af icke alldeles närbeslägtade nyanser, som blott allt för sällan är för nybörjaren beskärd. Det vågade försöket kröntes också icke med fullständig tramgång. 2 lyssnade visserligen gerna till en klar, udande röst och fann ) Ur Ny Illustrerad Tidning. I