Aftonbladet – 21 juli 1868, sida 2

det på skolans ordnande och verksamhet, men delar detta med de kommunala inrättningarne, så frågas: Kunna statens och kommunernas åligganden i afseende på skolans angelägenheter så skiljas från hvarandra, att en bestämd gräns sättes mellan dem? Och om så ske kan, hvar är då denna gräns? Men om en skarp afsöndring icke är möjlig, huru böra då på ett billigt sätt rättigheter och skyldigheter i detta afseende mellan staten och de kommunala institutionerna, landstinget och den mindre kommunen, fördelas? Emedan enskilda personer, antingen af nit för den goda sakens befrämjande eller för att öppna sig en förvärfskälla egna sina krafter åt undervisning i privata skolor och på detta sätt kunna bereda stort gagn, men äfven möjligen skulle kunna verka skadligt, frågas: Huru vidsträckt rätt bör tillkomma den enskilde i afseende på egen skolas inrättande och ordnande, och i hvad mån bör staten ega rätt till uppsigt deröfver? Folkskola är ett uttrycksfullt ord för att beeckna hela den offentliga undervisningen, såvida len afser och måste afse tillfredsställande af hela olkets bebof af kunskap. Likasom folket är ett relt, måste denna ock syfta att blifva ett helt, ett amman vängande och ordnadt system. I detta ammanhang böra alla de särskilta länkarne af undervisningen inpassas på sina ställen, så att allas ehof af bildning, alltefter den olika plats i samvället hvar och en vill intaga, kan tillfredsställas, tan att ordningen störes eller afbrytes. Naturigen delar sig skolan under fortgången i tvenne kilda grenar, af hvilka den ena mera afser kunskapen såsom sådan, således är öfvervägande teoetisk till sin riktning; den andra deremot hufvudsakligen afser kunskapens användning i samhällets alla olika förrättningar och yrken, samt således till sin riktning är öfvervägande praktisk. Begge måste de hafva ett gemensamt underlag, der undervisningen, omfattande de första elementerna af all kunskap, ännu ej medgifver någon sådan fördelning. Denna åsigt, som förr icke var klart fattad och således ej heller kunde ligga till grund för de äldre undervisningsverkens inrättning, är nu allmänveligen erkänd såsom riktig. Men i afseende på den rätta punkten, der denna delning bör taga sin början, råder dock ännu mycken strid. Somlige vilja sätta den så tidigt ske kan, ju tidigare dess bättre. Andra viija uppskjuta den ju längre desto hellre. Frågan är dock af största vigt för den offentliga undervisningens riktiga ordnande och behöfver således redas. Frågas fördenskull: På hvilken punkt, af den i början gemensamma bildningsbanan, bör denna grena sig 1 en teoretisk och en praktisk riktning, på det att hvars och ens särskilda behof af kunskap må tillgodoses, utan att söndringen mellan samhällets medlemmar i afseende på deras inbördeg ställning redan alltför tidigt begynner, innan någon grund för individens sjelfbestämning i en så vigtig fråga ännu kan vara lagd? IL Namnet folkskola, såsom detta vanligen hos oss brukas, tages dock i en mycket inskränktare mening, endast innefattande den första undervisningen, egentligen för allmogens och arbetsklassens barn. Då likväl denna klass både är den talrikaste och genom sin friska, oförderfvade kraft utgör sjelfva kärnan af folket, hvarur de andra klasserna ständigt rekryteras, synes namnet vara fullt lämpligt och såsom sådant böra bibehållas. Men om män från namnet ser till sjelfva väsendet, så kan med skäl frågas, om det ej vore både rätt och önskligt. att denna def af skolverket vore till sin omfattning vidsträcktare, än den nu förefinnes vara? Borde den icke utgöra den första gemensamma grundläggningen för all undervisning, så inrättad att denna vore fullt egnad för alla samhällsklassers behof och billiga fordringar? Men då man med skäl af skolan fordrar, att den skall vara icke allenast en undervisningsanstalt, utan äfven på samma gång en sedlig bildningsanstalt, så frågas, om folkskolan i allmänhet ännu innehar denna ståndpunkt? IV. I kedjan af de offentliga läroverken står kos oss elementarläroverket närmast öfver folkskolan. Der det ena slutar, bör således det andra vidtaga. Men är gränsen mellan dem fullt bestämd, och om så är, är den ock satt på sitt rätta ställe? Bör icke elementarskolan börja något senare, än hittills varit händelsen? Men om det gjorda förslaget, att borttaga första klassen från elementarskolan såsom der öfverflödig, då folkskolan fullkom-ligt bör kunna ersätta den, medgifves vara riktigt, följer då deraf, att också den andra klassen lika lätt och utan olägenhet nu straxt kan borttagas? Om äfven elementarskolan kan utan skada afstå den, är folkskolan också genast öfverallt i stånd att öfvertaga den derigenom förökade -undervisningsskyldigheten? Kan en gådan förändring endast genom ett enkelt åläggande åstadkommas? Är det icke klokare vid reformers införande att gå framåt varsamt och steg för steg, så att en förändring får tid att rota sig och växa fast, innan en ny tränger på? Om undervisning i utländska språk anses bestämma gränsen, der clementarskolan tager vid, bör icke detta göra en. förändring i afseende på tiden då folkskolan skall. begynnas, så att denna tidpunkt något förr än na bör inträffa? Då minnet otvifvelaktigt är en af de själs vid språkundervisningen mest tagas i anspråk, följer då icke deraf, att denna undervisning ej bör för långt framskjutas och således icke heller elementarskolans undervisning för sent börjas? v Folkskolan har och måste väl äfven hafva sing bögre och lägre afdelningar, om den skall kr imna motsvara folkets olika bildningsbehof. Till b enne räknas nu mera vanligen småskolan, folks! olan, högre folkskolan och folkhögskolan. AA dessa finnas ännu bos oss i verkligheten nästan endast de två förstnämnda. Den tredje har blutt på få ställen fått inträde, och den fjerde är i sin allraförsta begynnelse. Om de alla fyra verkligen äro behöfliga, må ännu tillsvidare anses oafgjordt. Derom kan man först komma till en fast öfvertygelse, när man gjort sig full reda Sör den omfartning hvar och en af dem bör bafva, hvad inom denna krets hvar och en bör och kan uträtta och hvad erfarenheten redan i sådant alseende: gifvit tillkänna. Visar sig då, att de alla äro n ödvändiga, om folkundervisningens system skall. blifva fullständigt, så följer ock deraf att de alla böra inrättas. Hvad den första af dessa afdel ningar, eller småskolan, angår, så är den hos oss. temligen ny i den form den nu eger. Men tlen har redan vunnit ett allmännare godkännande och beredt sig inträde nästan öfverallt inom ganska kort tid. Den har visat sig vara en nödvändij; inrättning, såsom förberedelse för den egentliga folkskolan, emedan denna nu kan utveckla en raskare, säkrare och mera utvidgad verksamhet, då lärarens tid och bästa krafter ej behöfva förslösas genom innötande af de allra första elementerraa i barnundervisningen, såsom bokstäfvernas kärmedom, stafning, innanläsning m. m. De hos oss ofta långa atstånden göra, isynnerhet under den hårdare årstiden, för de små barnen svårt att, besöka folkskolan. De behöfva en skola på närmare häll och detta kan oftast lätt ästadk.ymmas genom en småskola. Men om man också erkänner behofvet af dessa förberedande 8) ;olor, återstår dock ännu att afgöra deras för pållande till den egentliga folkskolan. Frågas dorföre: Hvilka undervisningsningsämnen böra 1 sr ,åskolan meddelas och hvar bör gränsen sätts 3 för denn dervisning? Bör småskolan 0 vilkorligt för nomgås, innan inträde i folks golan beviljas? VI. Tluvad dan andra of