Aftonbladet – 2 maj 1868, sida 3

v vår ledare. Den örskar ej att möta stränghet med stränghet, anathem med anathem, den fordrar icke annat än rättigheten att lefva d. v. s. tänka fritt och högt. Vördnadsfull mot religionerna skulle den emellertid ej nedlägga sin talan gentemot deras dogmer. Sanningen har ingenting att frukta af förnuftets kontroll. Föröfrigt — hvem kan icke af åtskilliga tecken sluta till en oundviklig och helsosam omgestaltning? Chateaubriands snille hade en förkänning deraf när han skref i företalet till sina Etudes historiques: Kristendomens politiska tidsålder är slut, den filosofiska börjar,. TI trots af allt motstånd skall den välgörande omhvälfningen gå i fullbordan, Religionen och filosofien hafva sitt ursprung hos Gud; de skola förena sig när de uppstiga till honom på samma väg: vetenskapens och frihetens väg, Låtom oss önska att för vårt kära fädernesland denna väg må snart blifva öppnad. I den verld, hvari vi lefva, kunna nationerna icke blifva mäktiga utan på det vilkor att de äro fria och troende. De kunna ej vara troende utan på det vilkor att de göra sin tro klar genom förnuftet, som befrias från hvarje hinder. Denna öfvertygelse har varit själen i mitt lif. Jag gör mig den illusionen, att min trofasta kamp för denna öfvertygelse ej varit alldeles främmande för de motiver, som förmått eder, m. b., till er välvilja för mig. Jag vet väl, att jag ej personligen kunnat förtjena den och jag fäster derför utmärkelsetecknet på det ädla standar, som jag är stolt öfver att här bålla med stark hand och på hvars ärorika duk Frankrikes skyddsengel för längesedan sammanfört dessa båda inskrifter: Tankeoch samhällsfrihet t Akademiens direktör besvarade i ett anslående tal Favres föredrag, hvarefter den nye akademikern fördes till fåtöljen n:r 29, som 1830 intogs af Victor Cousin. Härmed var ceremonien slut. Det är nu fem eller sex år sedan man i Paris var alldeles bortkollrad af den beryktade andebesvärjaren Home, denne kolossale gyckelmakare, som åtnjöt så stort anseende hos en mängd rika snåder och visste narra åt sig stora penningsummör. Hr Home har man ej hört af på länge, men i dessa dagar har han dykt app igen, denna gång i London, der han råkat i en ledsam kollision med rättvisan. Härmed förhåller sig på följande sätt: a År 1859 dog i London en rik engelsman med namnet Lyon, efterlemnande åt sin enka, nu 75 år gammal, hela sin stora förmögenhet. I Juli månad 1866 anförtrodde mrs Lyon åt en fotograf, som skulle taga en fotografi af hennes mans porträtt i olja, att hon hade vissa aningar om att hon snart skulle få träffa sin salig man i grafven. Fotografen förklarade, att det ej var nödvändigt att hon dog för att få träffa sin man; ty den glädjen kunde en andebesvärjare bereda henne. Den goda damen lät öfvertala sig och några dagar derefter hade hon, tack vare ett ryktbart mediump, den trösten höra ett bord säga åt henne med foten — ty det är med fötterna borden tala, såsom bekant — Min högt älskade Jane, jag är Charles, din högt älskade make. Jag lefver för att välsigna dig, min dyra skatt. Jag är städse hos dig, jag älskar dig lika mycket som jag alltid gjort. Följande dagen vankades nya ömhetsbetygelser från bordet, åtföljda af.en vexel på 30 f, som enkan lemnade åt mediumet. En ny stance följde några dagar derpå. Då förklarade Charles för sin dyra skatt, att mediumet, som frammanade honom, var hans egen son och att han således också borde som sådan betraktas af den högt älskade Jane. En ny vexel på 50 . Ett par dagar derefter följde ett budskap från den döde, att mrs Jane skulle ge sin son ett kapital, som i ränta gat 700 , och 24 timmar derefter insattes en summa af 24,000 i smediumets, namn i Englands bank. Man var i början af Oktober. Under en månads tid ungefär afhördes inga nyheter från mediump. I början af November uppträdde han ånyo, och vid sitt första besök hos mrs Lyon föll han i en extatisk kris, under. hvilken den aflidnes ande talade genom hans mun och anbefallde enkan att testamentera allt hvad hon egde åt medium; hvarjemte han skulle bära Lyons namn. Den 10 November undertecknades testamentet och mediumet erhöll den 10 December 6000 såsom present på sin födelsedag. Vårt medium antager nu Lyons namn och inför ett tillkännagifvande härom i Times, Morning Post och andra tidningar. Men hur det var började misstankar uppstå hos mrs Lyon, hon vände sig till advokater, som förklara att man oförsynt missbrukat hennes godtrogenhet. Hvad gör nu mrs Lyon för att förvissa sig om sanningen? Jo, hon rådfrågar ett annat ,mediump, denna gång en qvinna, och denna förklarar att den ande som talat till henne var ingen annan än mediumets ande, på hvilken hon varit nog, svag att tro. . .mellertid bryter mrs Lyon ej tvärt med bedragaren, hon skrifver till honom, hon träffar honom. Men hennes tro på honom är sin kos, och som det hederliga xmediumet fortfarande behåller de penningar, han lurat till sig, besluter hon sig för att stämma honom till domstol. Fötostag har börjat ring emellan inför Chancellors Court i London, och mån är mycket spänd på att få se utgången. Naturligtvis var medium-bedragaren ingen annan än den beryktade mr Home. Till slat några anekdoter ur en Parisertidning: General X.-i en viss fransk stad mottog här om dagen uppvaktning af sin officerskår. General X. är en god soldat, men litet underlig hvad hufvudet beträffar. Vid tillfället frågade han bland annat sina officerare, som nyligen inryckt för garnisonering, hur de hade det, i sina logis. Officerarne klagade mycket öfver de dyra hyrorna — staden var nemligen haussmanniserad. Nå, hur mycket betalar ni i månaden ? Fyrtiofem francs, general. Det är dyrt. Men då har ni väl två rum? Å Nej, bara ett, general.s Ah bah! Vid era år sofver man godt i bara ett rumt Advokaten Z. har till granne en medicine ktor. En dag tog en främmande miste på örr och fann vår advokat fördjupad i läsningen af en lunta rättegångshandlingar. Doktor F.? Ar det icke så?s Nej, dörren bredvid. Förlåt jag trodde att det var här. ATA: 7 FOND