Aftonbladet – 29 januari 1868, sida 3

lade landtmannapartiet icke gjort något som berättigar dess anspråk att kallas fosterlandsvänner par pråfårence, lika litet som med partiet olika tänkande ännu förtjena namnen af secessionister, hyperministeriella m. m. Vi ha angifvit, att författaren sträfvar att söndra och skapa partier, der de ännu icke äro af händelsernas gång föranledda eller i sakens natur grundade, och vi undandraga oss icke att, bland de många bevis derför, som kunna hemtas ur hans skrifter, synnerligast den sista, anföra några bevis. Så säger författaren, sidan 9: Man kan ej undgå att erfara ett egendomligt och långt ifrån behagligt intryck, när man från den sida, som vi benämna den gammal-liberala, hör de ifriga och ofta upprepade försäkringarne, att man der hyser lika varma demokratiska sympatier, som inom landtmannapartiet. Nu torde dock förhållandet vara, att alltifrån kung Göstas tid, han som med Gud och Sverges allmoge frälsade fosterjorden, ända till den dag som nu är, har den svenske jordegaren haft det välförtjenta vitsordet att vara mycket konungsk, visserligen städse sjelfständig och fosterlandskär, men också föga böjd för jemnlikhet, vare sig uti ord eller handling, ja, till och med ega så ringa demokratiska sympatier att, under Sverges mest demokratiska tidehvarf: Frihetstiden, man ansåg nödigt att lemna bondeståndet i okunnighet om det verkliga regeringssättet, af farhåga för dess misshag. Deremot ha städernas invånare sedan långliga tider nästan alltid gjort sig kända för mera frisinnade åsigter, liksom de städse uti samhällenas utvecklingshistoria fört civilisationens och jemnlikhetens talan. Uttrycken äro således ord; men ord utan någon annan betydelse än att tjena såsom retmedel. Vidare yttrar författaren, sid. 19: Så länge den gamla borgarståndsintelligensen vidhåller sitt anspråk på att i sin riktning och enväldigt taga den nya representationen om hand, utgör benämningen landtmannapartiet en ständig protest mot det obefogade anspråket. Det är endast då man sjelf kommer med anspråk och författarens synas icke vara af det minsta slaget, som man misstänker sådana hos. andra. I verkligheten lärer med denna befarade despotism hafva förhållit sig sålunda: att under det det så kallade landtmannapartiet redan aftonen före riksdagens början smidde sina planer, den gamla liberala borgarståndsintelligensen och alla dess vänner, hvilka, efter hvad författaren lyckats uppvädra, kommer atill riksdagen med fast föresats att begagna alla i politiken lofliga medel för att söndra landtmannapartiet gjorde mindre än intet, icke ens bivistade någon sammankomst, utan med allt sköns lugn äsågo huru landtmannapartiets täta leder togo nästan alla utskottsplatser uti besittning. Författaren har kalat dem girondister och jemförelsen är träffande, men kunde fullföljas ändå längre, Camille Desmoulins icke förglömmandes. Emellertid är diatriben ändamälsenlig för författarens syfte, som också snart uppenbarar sig, då han deraf tager sig anledning att prisa grefve Posse och frih. Schultzenheim, men framför allt hr Keij, hvilkens roll såsom diktator redan, efter hvad författaren upplyser oss, lärer hafva börjat uti förra riksdagens jordbruksutskott, men deremot utgjuter sin vredes skålar öfver hrr Hierta, Blanche och Stråle, de der uppgifves hafva i flock och farnöte gjort någonting uti ett republikanskt program på fyra qvartsidor, hvilken uppgift förefaller oss lika ändamålslös som ogrundad, och i alla händelser står der alldeles obestyrkt. Till en förklaring öfver allt detta tjenar att författaren temligen 2) oförbehållsamt låtit undfalla sig att han älskar att se passionerna komma i svallning), och medges måste att han för detta ändamål, så godt han förmår, försöker att ruska på de röga landtrepresentanterna. Medlet, som icke är nytt, utan redan begagnats af en och ännan tidning, synes oss dock göra föga effekt, hvadan några kylande saker ännu ej äro af situationen påkallade. Vär grundlag känner numera, efter hvad dess ofvan citerade 1 innehåller, lika litet någon åtskilnad uti stånd eller klasser, som några sinsemellan oförenliga intressen, och vil: hoppas att ännu länge hvarje försök att åtskilja, hvad den nya representationen så lyckligt förenat, det svenska folket, skall misslyckas. Den andra principen, som kan upptäckas j: hos ifrågavarande författare, är att, under skydd af nya namn, lika oklara som intet sägande, samt med proklamerande af allmänna satser, lika obestämda som antagliga af alla, söka att bereda rum för de verkliga afsigternas lättare genomförande, och om denna vår uppfattning är riktig, torde en belysning af dessa verkliga intressen vara förtjent af någon uppmärksamhet. Ingen lärer äl finnas som har trott att det under första sdagen framlagda programmet utgjorde dess författares och anhängares innersta tanke och yttersta mål, så mycket mindre som författaren förklarar, och deruti äro vi med honom ense, att landtmannapartiets ledamöter af gamla bondeståndet äro praktiske och erfarne män, de der icke åtnöjas med vädermunkar eller blanc-mange, och vi tro oss äfven veta att det s. k. landtmannapartiet just i dessa dagar går hafvande med ett nytt program, till egen och allmän uppbyggelse.. Under tiden och såsom en ledning för, huru detta kan komma att låta, taga vi oss friheten att hänvisa till ofvannämnda broschyr 3), der några rader förekomma, som på ett märkbart sätt skilja sig från det öfriga innehållet, och hvilka tvifvelsutan utgöra det verkliga programmet, cde praktiska och erfarna landtmännens innersta tanke. Det heter nemligen: -wHuru längt vill man gå i fråga: om en skyndsam och grundlig reform af beskattningsväsendet, samt en revision af å ena sidan grundräntorna, å den andra sidan donationsjorden? Huru långt i fråga om genomgripande förändringar uti indelningsverket och roteringens fördelning? Huru långt i fråga om skjutsoch väghållningsbesvärens aflyftande från jorden, eller i fråga om bränvinsmedlen, tolagen och mycket annat? För att allt detta skall kunna gå i fullbordan, förestår tvifvelsutan det uppbygghga skådespelet, då de praktiske och erfarne -landtmännen skola förhjelpa de opraktiske men snillrike godsegarne in uti konungens råd. Det återstår sedan endast nit avtana Ana da A21