Aftonbladet – 25 april 1867, sida 3

ijden utgifvit en mängd af broschyrer, i hvilka :ehan framkom med förslager, af hvilka det mm ena var ännu tokigare än detandra. Hans as ) förslag t. ex., att dödsstraffet skulle komplett afskaffas, undantagandes för tidningsskrifrvare, gjorde enormt uppseende och de ofantin liga plakater, med hvilka alla gathörn i NI Paris för någon tid sedan prålade och på ot hvilka han, med anledning af valen till lagnstiftande kåren, ställde uppta ingar till folke I ket, roade icke mindre. å dessa plakater ill I kallade han sig Candidat surnaturel, universel eÅ I et perpetuel — för det första derför att han ve var mystiker, för det andra emedan han tt ville föra ordet för alla menniskor och sluta, ligen emedan han önskade göra detta för le beständigt. Mannen är gift med en någorm lunda bekant författarinna, Elise Moreau, å som dregit utmärkt jemnt tillsammans med å honom. De ha i förening skrifvit ett drama r, i ljugutre akter, I Unitfide, som specielt beå ) handlar menniskans enhet och den genomal gående tanken i dramat är, att mennisko8 I slägtet skall :rälses genom en qvinlig Mes;sias. Ett annat drama i en oändlig mängd akter med prolog och epilog heter ?Omegar eller den sista menniskan?. Han vill ha al alla nationer samlade under en erkemonark, män för Henrik V. I dessa dagar har han tillskickat ella tidningar en broschyr, som han kallar det internationella oraklet?. Idn går ut på ingenting mindre, än att alla nu existerande språk skola afskaffas och blott ett enda internationelt språk finnas, sammansatt af beståndsdelar af de andra. Alla substantiver skola stå i nominativus, alla verber i infinitivus och casus, conjugationer ete. äro lyx bara. Såsom prof på det nya språket har han aftryckt ?Fader vår? på sin KN RM som Napoleon tillsvidare skall få bli, men han vill att Napoleon skall abdikera till förer rem mn babyloniska. Att man under den kommande tiden i Paris och särskildt i expositionslokalen skall få höra en babylonisk språkförbistring är utom allt tvifvel; men att förena språken, såsom advokaten Gagne föreslår, lär svårligen lyckas bonom. Den qvicke karrikatyrtecknaren, pseudopymen Cham, hade här om dagen i Chari; vari en humoristisk teckning, i hvilken åtskilliga af regeringens åtgärder förlöjligades, och man ssrattade mycket åt den rolige Chams id6. Emellertid kan en sak ses från två sidor, och Charivaris tecknare måste ha blifvit icke litet flat när tidningen fick emottaga ett bref, undertecknadt af ministern för allmänna undervisningen, dr Duruy, med tacksägelser för den lyckade teckningen, om hvilken man får någon upplysning genom dei till tidningens hutvudredaktör hr P. Veron ställda brefvet, så lydande: ?Hr redacteur en chef! Var god och framför undervisningsministerns tacksamhet till den spirituelle tecknaren i Charivari (numret för den 8 April). Krogarna stängda, fängelserna tomma, okunnigheten stadd på flykt och den kolossala fyrbåken, som sprider ljus i mörkret — det är just detta som är mitt program. Mottag, hr redaktör, 0. S. V. TT TC EF V. Duruy.? Det är verkligen något ovanligt att se en kronans minister uppträda på detta sätt. Alla parisertidningar meddela detta bref till Charivari, som väl ej kunnat drömma om att den skulle erhålla ett så ampelt, officielt erkäpnande. För ett par år sedan meddelade Kladderadatsch i Berlin ett bref, icke något fingeradt, från dåvarande sachsiske, numera österrikiske premier-ministern von Beust, i hvilket han bad tidningen hälla till godo med det i brefvet innelyckta fotografiporträttet, emedan han vid studerandet af Kladderadatseh kommit till den fasta öfvertygelsen, att redaktionens kar ikatyrritare icke bade till sitt förfogande något väl träffadt porträtg af Sachsens premierminister. Bland expositionsartiklarne befinna sig äfven några af en instrumentmakare i Brissel utställda violinstråkar, meå fruntimmershär apteradt i hästtaglets ställe. Fabrikanten försäkrar högtidligen, att med hans stråkar framlockas mycket, mycket ljufligare toner än med vanliga stråkar. Musikvänner, !egåf vade med fint öra, skola kanske kunna, ifall detta slags stråkar kommer att begagnas, skilja kastanjefärgadt hår från blondt, rödt från svart och till och med, allt efter tonen, kunna säga om håret tillhört ett godt elier ett däli:t hufvud. Prumes ?Melancholie? borde då spelas med en stråke fabricerad af en sentimental qvinnas hår, men en Xantippa måste plundras för att exekutören skulle kunna med slående sanning återgifva Sonate du diable? af Tartini. Nå, hur går det med vårt krig med Preussen? Hur skall jeg veta det? svarar en parisisk följetonist. Allt hvad jag kan meddela i den vägen är två fakta: primo har jag konstaterat de visu, att Marseillaisen har smugit sig in igen bland de visor, som säljas för två sous på alla gator; secundo har en uppfinnare hittat på ett slags papper, som ögonblickligen hämmar blodflödet ur blessyrer och han står i begrepp att med regeringen afsluta kontrakt om leverans af två eller tre hundra tusen ris af nämnde papper. Drag bäraf de slutsatser ni vill, jag draser mina i all tysthet. I engelska restaurations lokalen inom ex-l; positions-byggnaden exponerar det trolösa A Ibion flera vackra misser, som servera mat och dryck, och parisiskorna försäkras ha grundade skäl till svartsjuka på dessa britiska skönhets-artiklar. D: engelska flickorna kunna tala franska också, churu det lär vara mycket klent. Parisarne äro emellertid ytterst artiga mot dem och här om dagen riskerade en herre följande komplimavg till en af dessa blonda döttrar från Soho: Oh, min fröken, ni talar ju fransyska som en engel...? Parden, moussieu !? svarade flickan skrat-tande, en evgel talar naturligtvis bara en selska!X ENESNRIREETRA SIS Till Redaktionen af Aftonbladet. Sedan undertecknads artikel ?Hwwu bör ett verkligt fosterländskt undervisningsväsende ord